Semestertips: Res till städerna med smeknamn från arbetets hårda dagar

1 Borås: Textilstaden som blev modemecka

Han började som knalle. Vandrade runt i Småland, Halland och Västergötland och sålde varor. Algot Johansson lyckades spara ihop 3:50. Tillsammans med en kredit på 40 kronor kunde han starta egen tillverkning.

Han fick familjens kvinnor att jobba åt honom. Hustrun Hildur och hans mor sydde upp arbetskläder som han sålde. 1913 såg bolaget Algot Johansson AB (ingen Hildur i det företagsnamnet inte) dagens ljus. Sju år senare hade Algots ett 30-tal anställda i Borås och sysselsatte 1 500 hemsömmerskor. 

Algot Johansson är kanske den mest kände textilentreprenören (inte minst för strejken uppe i Västerbotten). Men han var inte ensam. Det var en lång rad företagare som skulle lägga grunden till -textilstaden Borås. Borås Wäfveri grundades exempelvis redan 1870. Konsumtionen av kläder sköt i höjden. Borås blev synonymt med postorderboomen. Allt gick som på räls fram till 1950-talet.

Men konkurrensen från låglöneländer på frammarsch efter kriget och ett högt inhemskt kostnadsläge slog stenhårt mot den svenska textilindustrin. Tekokrisen var ett faktum. Strukturomvandlingen brutal.

Krisen var som värst från slutet av 1960-talet fram till slutet av 1970-talet. Facit blev att omkring 70 000 arbetstillfällen i hela landet gick upp i rök. Och det var kvinnorna som drabbades värst. Det var de som sydde. Före detta statsminister Ingvar Carlssons mamma Ida var en av dem. Även om hon hade gått i pension före den värsta krisen. 

Stora arbetsgivare som Algots gick i konkurs. En siffra säger att 30 000 jobb försvann. Enbart i Borås. 

Enligt statistik från 2019 arbetar numera bara drygt 6 000 personer med textiltillverkning i Sverige. Den svenska modebranschen däremot växer. Även i Borås. Svenska Gina Tricot startade vid familjen Appelqvists köksbord hemma i Borås. Och vid Textilhögskolan i staden går det exempelvis att läsa en masterutbildning i mode- och textildesign.

Turisttips: Utställningar på Textile Fashion Center visar bland annat examensprov från avgångs­studenter från Textilhögskolan. 

Lyssningstips: ”Borås, Borås” med ­Galenskaparna & After Shave.

2 Karlskoga: Kanonstaden i hetluften

En snabbgoogling på Kanonstaden ger inte så många träffar. Kanske kallas inte Karlskoga för Kanonstaden? Kanske dags för orten att på allvar börjar kalla sig det. I synnerhet i dessa tider. Med ett krig i Europa. 

”Flera av vapnen som gör stor skillnad i kriget i Ukraina har sitt ursprung på samma plats: Karlskoga och Sveriges historiska vapensmedja, Boforsföretagen”, skriver SvD i ett reportage från i våras. Tidningen citerar kommunalrådet, moderaten och tidigare racerföraren Tony Ring: ”Det finns en väldig stolthet här.”

Bofors var ursprungligen ett järnbruk, som blev ståltillverkare och sedermera kanon- och kruttillverkare. 

Numera har Bofors gått upp i BAE Systems som tillverkar kanoner, stridsfordon, granat-kastare, artilleripjäser och ammunition. 

Turisttips: Bofors industrimuseum som skildrar hur Karlskoga och Bofors utvecklats, från järnbruk till vapenmetropol. 

3 Örebro: Skostaden på fallrepet

Från början skedde det i fotogenlampans sken hemma i stugan. Sko-tillverkningen började som så mycket annat i liten skala. Så småningom växte mindre skoindustrier upp både i Örebro och grannstaden Kumla. Strax före andra världskriget tillverkades hälften av alla svenska skor här. Bara i Kumla fanns över femtio skofabriker.

Men 1955 kom smällen. Skoimporten släpptes fri. På samma sätt som för textilindustrin i Borås drabbades skotillverkarna hårt av internationaliseringen. Rex skofabrik blev 1981 sist ut med att slå igen fabriksportarna.

Men i Kumla finns barnskotillverkaren Kavat kvar. Det vill säga huvudkontoret. Tillverkningen sker i Novi Travnik i Bosnien i form av ett helägt dotterbolag. Där sker också produktutvecklingen, skriver Kavat på sin hemsida. 150 personer producerar tillsammans cirka 900 par skor per dag.

I våras avslöjade SVT:s Uppdrag granskning att arbets-villkoren på fabriken var dåliga, att de -anställda bland annat har svårt att försörja sig på månadslönen på 2 500 svenska kronor. Ändå har Kavat fått 700 000 kronor från bistånds-organet Sida för att att överföra ”sven-ska arbetssätt vad gäller arbetsetik och arbetsmiljö”.

”Här har arbetarna inga rättigheter alls”, säger en före detta anställd till SVT.

Turisttips: För den som vill veta hur skor tillverkas från skinn till färdig sko (som det står i marknadsföringen) finns Skoindustrimuseet i Kumla. Där kan man se hur skofabriken Bengtar-Sko såg ut en gång i tiden.

4 Västerås: Odlaroro i gurkstaden

För bara någon generation sedan hade de flesta husmödrarna långa rader av burkar med inlagda grönsaker och frukt nere i matkällaren. Den där fuktiga, tunga luften som slog emot en när dörren öppnades. Västeråsgurkan, även kallad Frilandsgurka, lämpar sig fortfarande perfekt för att lägga in. 

Det var trädgårdsmästare Bohnsack vid Västerås slott som startade trenden som sedan spred sig runt om Västerås. Men våren 2022 finns en oro för gurkodlingen. Gurka är energiintensivt att driva upp och kräver mycket vatten. Enligt jordbrukstidningen ATL finns nu en rädsla bland odlarna för de höga energipriserna. 

Men egentligen är Västerås kanske mer känt för att vara en industristad. Flaggskeppet var Allmänna Sven-ska Elektriska AB (ASEA), grundat 1883, som produce-rade elektroteknisk utrustning och senare blev kärnkraftsbyggare genom bolaget ASEA-Atom. Det var ett av Sveriges storbolag med kända profiler i ledningen som Curt Nicolin, som senare blev ordförande för SAF.

Färgstark är ett ord som används om honom. Det skulle man också kunna använda om en annan vd, Percy Barnevik, som ledde sammanslagningen mellan ASEA och schweiziska Brown Boveri till ABB. Det var han som tvingades betala tillbaka 548 miljoner kronor från sitt pensionsavtal. Kvar i plånboken? 353 miljoner kronor. 

Turisttips: Valby friluftsmuseum. Där odlas äldre sorter av Västeråsgurka: Arboga vit, Spångbergs vit, Spångbergs grön och Crystal Apple. 

5 Eskilstuna: Smestan och rysskräcken

Rädslan för Ryssland. Känns den igen? Det var den som fick Karl X Gustav att i mitten av 1600-talet börja smidestillverkning i Eskilstuna. Tillverkningen låg ursprungligen i Livland, nuvarande Lettland som då var svenskt. Men närheten till Ryssland gjorde att kungen ville flytta tillverkningen till en säkrare plats.

Valet föll på Eskilstuna där det redan på 1500-talet fanns smedjor vid Tunafors vid Eskilstunaån. 

Uppdraget att starta den statliga tillverk-ningen gick till Reinhold Rademacher som i utbyte mot generösa privilegier flyttade sin tillverkning dit. Han fick ensamrätt på att tillverka knivar, spikar, synålar, saxar, lås. Smedjorna fick namnet Rademachersmedjorna och lockade arbetskraftsinvandrare, tyska smeder. Tanken var att de här smedjorna skulle täcka hela rikets behov av smidesvaror.

Det som ytterligare lade grunden till namnet Smestan var den fristad som startades 1771. Det som kallats för Sveriges första småföretagarcentrum för järn-, stål och metallförädling. Hantverkarna som jobbade där slapp tullar och behövde inte heller tillhöra ett skrå.

Vapentillverkningen i Eskilstuna var stark under 1800-talet. Då öppnades Gevärsfaktoriet där vapensmedjor tillverkat allt från bajonetter till automatkarbiner och kulsprutegevär.

Sedan 1951 har Eskilstuna en speedwayklubb som går under namnet Smederna.

Turisttips: Friluftsmuseet Rademachersmedjorna är en av de bäst bevarade 1600-tals miljöerna i Sverige. Vapenintresserad? Gå till Eskilstuna stadsmuseum. Sugen på speedway? Smederna har hemmamatch mot Indianerna den 19 juli.