Vad hände med Sara Lidmans begonia?

Länge har jag hört rykten om den, Sara Lidmans änglavinge.

Alltså en slags begonia som kallas så efter formen på sina blad. Enligt ryktet ska arbetarförfattaren från Missenträsk ha tagit med sig en Begonia maculata hem från någon av sina resor till Vietnam.

I de mustigare versionerna är växten medplockad från en reportageresa hon gjorde under brinnande krig 1966. Berättelsen om krukväxtens ursprung har gripit tag i mig, men kan den verkligen stämma?

Oavsett backstory tycks sticklingar från Lidman ha spridit sig över landet i samma omfattning som unga svenskar under 1960- och 70-talen anslöts sig till den svenska Vietnamrörelsen – som under krigsåren var den största vänsterrörelsen i Sverige.

Bara i min umgängeskrets finns flera sticklingar av den mytomspunna blomman, men spåren upphör alltid vid ett bord med sticklingar hos Konstnärernas kollektiva verkstad i stockholmsförorten Farsta.

Sommaren 2021 fortsätter jag söka efter Saras begonia på nätet och får napp då en äldre artikel från Dala-Demokraten swishar förbi.

Det är poeten och författaren Göran Greider som publicerat en bild på sin Lidman-begonia. Sticklingen fick han för många år sedan, som tack för att ha deltagit i ett boksamtal vid Kiruna bokfestival.

– Jag minns att det var norrsken den kvällen, säger Göran Greider som för övrigt mottog Sara Lidman-priset tidigare i år.

Sticklingen, som nu är en fullstor växt, ställer han utomhus varje sommar. När vi talas vid som hastigast behandlas Göran Greider för cancersjukdom och måste undvika jordbakterier.

Den sommaren kan han inte plantera någon av de sommarblommor han skriver om i sin underbara trädgårdsbok I trädgården hörs andra ekon. Men begonian blommar rikligt.

– Jag hoppas att begonian kan få en slags renässans. Jag vet inte varför många har svårt för begonior, om det är att man förknippar den med vårdhem och den typen av miljöer. Möjligen att det skulle kunna vara de köttiga stjälkarna som folk har svårt för.

Göran Greider vet med säkerhet att hans växt är hämtad från Lidmans hem, men att den ursprungligen skulle komma från Vietnam är han skeptisk till.

– Nej, det tror jag inte, jag har aldrig hört något sånt, säger han.

Ännu en gång kallnar spåret. Jag hittar en kommentar om Lidmans Vietnambegonia på sociala medier och skickar ett meddelande på vinst och förlust. Vardagen rullar på och det hinner bli en ny sommar när jag plötsligt får ett oväntat samtal.

– Ja hej, det var Margareta. Jag hittade ditt meddelande i skräpkorgen.

Det som gör växten speciell är nog ägarens förhållande till den här tiden och rörelsen. Det har blivit lite av ett hedersuppdrag att ta hand om den.

En bit utanför Tranås bor Margareta Holgersson, en pensionerad journalist med ett tajt förhållande till Lidmans författarskap.

– Hon var en förebild, absolut. När det gällde Vietnamrörelsen var hon också en viktig opinionsbildare innan Sverige svängde och majoriteten skulle vända sig mot kriget, säger Margareta Holgersson.

Direkt efter gymnasiet, 1968, bor Margareta ett år i Paris. Där präglas tillvaron av en känsla av att allt är i rörelse – strejker och uppror avlöser varandra.

– Det var dramatiskt och har nog påverkat hela mitt liv. Och när jag kom hem till Sverige 1969 var det samma stämning här, berättar Margareta Hon engagerade sig i Vietnamrörelsen, men sticklingen från Lidmans begonia fick Margareta Holgersson av en vän först under 10-talet.

– Jag tittar på den just precis nu.

Jag spårar upp Margaretas väninna Christel Lundh, som hon ska ha fått begonian av. I södra Stockholm lär Christel Lundh känna den person som brukar pekas ut som grundare av den svenska Vietnamrörelsen, Sköld Peter Matthis, på en middag hos gemensamma vänner. En gång när han kommer över på middag hos henne har han med sig en stickling.

– Han kallade den för Sara Lidman-blomman. Moderplantan var jättestor och den brukade han ställa på sin balkong där den blommade med kaskader av rosa blommor, berättar Christel Lundh.

Med sticklingen fick Christel svar på den fråga jag så länge funderat över: Sara Lidman ska ha tagit med växten från Vietnam och ha gett den till svenska Vietnamrörelsens grundare, vilken i sin tur spridit den vidare till sin vänkrets.

Längre än så kan begonian inte spåras, då Sara Lidman gick bort 2004 och Sköld Peter Matthis omkom i en trafikolycka våren 2021.

Att de två stod varandra nära under åren kriget rasade är känt och vid hennes bortgång 2004 uttalade sig i Matthis i ett minnesinslag i P1:s Ekot.

– Begonian växer som den vill, lite ojämnt och konstigt. Jag tror att alla Sköld Peter kände har ett exemplar av den där blomman, om de inte tröttnat på den. Det som gör växten speciell är nog ägarens förhållande till den här tiden och rörelsen. Det har blivit lite av ett hedersuppdrag att ta hand om den, säger Christel Lundh.