Malin Ragnegård, Kommunal: Staten måste styra bemanningen i omsorgen

Bristen på vårdpersonal inför sommaren har skapat rubriker under våren. Precis som förra våren, och våren dessförinnan.

Malin Ragnegård, som är ensam kandidat till ordförandeposten i Kommunal inför förbundets kongress i Göteborg nästa vecka, ser på en gång besviken och beslutsam ut när hon säger:

– Underbemanningen i välfärden är kronisk. Det gäller äldreomsorgen och förskolan lika mycket som sjukvården. Uppenbarligen kan kommuner och regioner inte hantera det här själva.

Därför kräver Kommunal nationella riktlinjer för bemanningen. Alltså regler för hur många undersköterskor äldreboendena ska ha, och hur stora barngrupperna i förskolan får vara.

Det sker motvilligt, för i grunden anser Kommunal att det är bra att varje kommun ordnar förskolor och äldreboenden efter sina förutsättningar. Malin Ragnegård ser sig om i det luftiga förbundskontoret i Stockholm, som om hon behöver rättfärdiga sig och söka stöd från någon:

– Vi har dragit oss för att kräva mer centralstyrning. Men kommunerna ger oss inget val. Underbemanningen syns överallt. Den är vårt grundproblem.

Underbemanning blev delade turer

Underbemanning är sålunda Malin Ragnegårds svar på varför 70 procent av kommunerna fortfarande har delade turer, trots att Kommunal har kämpat i många år för att få bort dem.

– När för få personer ska utföra arbetet delar man på personen för att få ihop dagen.

Underbemanning är också förklaringen till att fyra av tio anställda i äldreomsorgen, och nästan lika många i barnomsorgen, inte kan ta paus när de behöver (detta enligt Kommunals egen undersökning).

– Det är helt fruktansvärt att vi 2022 ska tala om att man inte kan gå på toaletten, eller inte hinner byta mensskydd därför att man känner sig för pressad, säger Malin Ragnegård.

– Vi vill att Arbetsmiljöverket ska agera kraftfullare. Och vi behöver stärka vår organisation, våra skyddsombud ska känna stöd när de tar de här fajterna. Men återigen, vi behöver bemanningsriktlinjer.

Dåliga arbetsscheman vid heltid

I flera årtionden har Kommunal drivit kravet på heltidsanställningar, så att jobben i välfärden ska gå att försörja sig på. Sedan 2016 är arbetsgivarna i SKR med på att heltidsanställning ska vara normen.

Men när detta genomförs i praktiken blir resultatet ofta dåliga arbetsscheman, till exempel kortare men fler nattpass och arbete varannan helg i stället för var tredje.

Mängder av motioner till Kommunals kongress, som börjar nästa vecka, kräver ändring.

Är du överraskad över missnöjet?
– Jag ska väl inte bli överraskad egentligen. Men det är otroligt tragiskt att arbetsgivarna å ena sidan säger att välfärdens största problem är kompetensförsörjningen, alltså att få tag i folk. Å andra sidan gör man försämringar som gör att de anställda inte orkar vara kvar. När 70 procent känner att de inte orkar jobba kvar till pension måste man fråga sig: Vad är det vi erbjuder personalen?

Med facit i hand, kunde ni ha utformat avtalet annorlunda?
– Det finns en önskan att inte toppstyra för mycket i de centrala avtalen, utan mer ge ramar för att man ska kunna förhandla lokalt. Men ju mer arbetsgivarna beter sig på det här viset, desto mer behöver vi reglera i de centrala avtalen. Det är tråkigt.

Kräver arbetstidsförkortning

I en lång rad motioner till kongressen kräver medlemmar en arbetstidsförkortning, så att 30, 32 eller 35 timmar per vecka ska räknas som heltid. Malin Ragnegård är inte emot kortare arbetstid i princip.

– Men den ska i så fall vara lagstadgad, inte införas genom avtal där medlemmarna måste avstå från löneökningar för att få mer ledighet.

Malin Ragnegård anser att många kräver arbetstidsförkortning därför att arbetsmiljön är så ansträngd att de inte orkar jobba heltid.

– Det blir så fel, för man löser inte grundproblemet: pressen i arbetet.

Varför ska industriarbetarna, som har satsat på arbetstidsförkortning i sina avtal, ha mer ledighet än vårdbiträden?
– Det handlar om vad man prioriterar i avtalsförhandlingarna. I kvinnodominerade branscher har det inte funnits utrymme att satsa på kortare arbetstid. Löneökningar och villkorsförbättringar har varit viktigare, svarar Malin Ragnegård.

Pandemin har visat vilken orättvisa karensavdraget är. När andra jobbar hemifrån står våra medlemmar i fronten och riskerar att bli smittade. Och efter pandemin går de till jobbet för att de inte har råd att vara hemma.

Löneklyfta påtaglig

Löneklyftan mellan kvinnligt och manligt dominerade arbetaryrken är fortfarande påtaglig. Den har visserligen minskat de senaste åren. Men det räcker troligen inte för att nå LO:s mål: att halvera gapet mellan manliga och kvinnliga arbetares medellöner till år 2028.

Hur målen ska nås blir en fråga för höstens diskussion inom LO om hur förbunden ska kunna samordna sig inför nästa avtalsrörelse, som drar igång i början av 2023.

– Men för mig är det självklart att vi måste prioritera de här målen och ta konkreta steg framåt, säger Malin Ragnegård, som inte är imponerad av de låglönesatsningar som övriga LO-förbund har gjort de senaste åren.

Vill du gå vidare på den väg ni har följt sedan 2016: att utvalda grupper i Kommunal ska ha större löneökningar än industrins ”märke”?
– Nu har vi gjort det här två gånger. Vi har inte lagt fram någon klar plan eller strategi för avtalsförhandlingarna framåt. Det är inte skrivet i sten att vi ska fortsätta med det här, även om vi ser att det gett resultat.

Kommunal löneförhandlade utan LO senast. Gav det mersmak?
– Det har gått bra, det måste man ändå säga när man utvärderar de avtal vi har slutit de senaste åren. Men vi strävar alltid att hålla ihop. Det är tanken med LO, att man är starkast tillsammans. Även om man är ett stort och starkt förbund som Kommunal.

Missnöje med lönefördelning

Men samtidigt som Kommunal har lyckats få extra pengar i sina centrala avtal finns ett utbrett missnöje bland medlemmarna med hur pengarna fördelas. Att lönerna är individuella och sätts i lokala förhandlingar leder ofta till godtycke, något som speglas i en lönepolitisk rapport till kongressen.

– Det får bli upp till våra avtalsdelegationer att hitta sätt att komma åt godtycket, men vi behöver skruva åt. Ska vi ha individuella löner behövs mer ordning och reda, säger Malin Ragnegård.

Inför valet kräver Kommunal långsiktiga och pricksäkra investeringar i välfärden. Detta till skillnad från tillfälliga ”satsningar” som politikerna öser ut på presskonferenser då och då.

– I dag får kommunerna generella statsbidrag. När staten vill förstärka äldreomsorgen kan kommunerna i stället lägga pengarna på någon annan verksamhet, sänka skatten eller lägga pengarna på hög, säger Malin Ragnegård.

Vill ta bort karensavdraget

Därför vill hon att statsbidragen följs upp bättre. Kommunal vill också att Socialdemokraterna, där hennes företrädare nu är partisekreterare, går till val på att avskaffa karensavdraget i sjukförsäkringen.

Att utreda frågan räcker inte. Kommunal tänker inte ge sig, ”och det tror jag partiet har förstått”, säger Malin Ragnegård.

– Pandemin har visat vilken orättvisa karensavdraget är. När andra jobbar hemifrån står våra medlemmar i fronten och riskerar att bli smittade. Och efter pandemin går de till jobbet för att de inte har råd att vara hemma.

Hon tillbakavisar argumentet att slopad karens skulle få människor att stanna hemma utan att vara sjuka.

– Det är bara när det gäller arbetare som högersidan tror att folk ska utnyttja systemet, inte när det gäller lättnader för höginkomsttagare. Det här är en stor klassfråga.