Elon Musk och vänner är företagsledare – inte världsfrälsare

För ett par år sedan publicerade The New Yorker ett reportage som jag tänkt på sedan dess.

Det handlar om hur San Franciscos techelit drabbas av spirituell ångest när de inser att deras lösningar, som alltid lanseras med premissen att de kommer göra mänskligheten bättre, i stället bidrar till att göra den mycket sämre.

När insikten att big data och sociala nätverk söndrar snarare än sammanför världen kan det bli svårt att se sig själv i spegeln. Så man snyter sig i tusenlapparna och åker till Asien på en självupptäcktsresa, som Twitters Jack Dorsey.

Eller så åker man till Esalen, ett institut för förmögna techmiljardärer tre timmar utanför San Francisco, och kurerar sig mentalt genom att bada i varma källor och odla organiska grönsaker.

Jag har tänkt extra mycket på den där texten på sistone, av två anledningar.

Dels eftersom storyn om Elizabeth Holmes nu blivit tv-serie i The Dropout. Holmes hoppade av Stanford för att skapa Theranos, ett företag som med hjälp av ett litet stick i fingret skulle kunna identifiera hundratals sjukdomar, inklusive cancer.

Att tekniken inte fungerade, än mindre var möjlig, spelade mindre roll. Det viktiga för att kunna sälja in företagsidén till investerare var att projicera en image av geni och sympati.

Holmes bytte ut sin garderob mot svarta Steve Jobs-polotröjor, gav intervjuer om hur hon fått kämpa som kvinna i en mansdominerad teknikindustri, och pratade om vikten av att ”demokratisera sjukvården”.

Kan narcissister som vill sätta sitt namn på allting verkligen bidra positivt till mänskligheten om det innebär att de inte får rikta all uppmärksamhet mot sig själva?

Den andra anledningen är att Elon Musk nu ska köpa Twitter eftersom han vill styra upp vad han anser är ett förfall i hur tjänsten modifieras. 

Många har reagerat med att säga att de tänker avaktivera sina konton om Musk tar över plattformen eftersom de inte vill att en miljardär ska sitta och bestämma över yttrandefriheten. Men de ignorerar att detta redan är ett faktum i dag. Det är exakt så tjänsten fungerar.

Ett exempel är hur Twitter under pandemin stängt av och desinformationsmarkerat både forskare och forskning som inte håller med om USA:s officiella policy för hanteringen av coronapandemin.

Vi har redan sociala medier i dag där techindustrin i Silicon Valley bestämmer vilka åsikter och fakta som är lämpliga att publicera och vilka som inte är det.

I den utmärkta boken Wikipedia inifrån berättar Johan Jönsson som motsvarighet till detta om hur Wikipedia har avdeifierat sin grundare Jimmy Wales till den grad att han varken har modereringsmöjligheter längre eller anses vara en betydelsefull figur för det Wikipedia som växt fram i dag.

Encyklopedin fick inte sin form tack vare honom, utan snarare på grund av att den gjorde sig fri från honom. I det här avseendet är Wikipedia unikt bland alla världens största websajter och IT-företag. De har dödat myten om entreprenörsgeniet.

Wikipedia lever och dör med sin gräsrotsrörelse av obetalda redaktörer, författare och andra bidragare som ser arbetet som ett passionsprojekt och en tjänst till mänskligheten. Det är ett olönsamt företag som inte ens säljer annonser, men det har en enorm påverkan på folks liv.

Kanske är det just där som problemet med Silicon Valleys självbild ligger, och orsaken till deras spirituella ångest. Entreprenörer som Elizabeth Holmes och Elon Musk har alla följt den image som Steve Jobs projicerade utåt, men är det en hållbar förebild?

Kan narcissister som vill sätta sitt namn på allting verkligen bidra positivt till mänskligheten om det innebär att de inte får rikta all uppmärksamhet mot sig själva?

Jönssons bok ger en inblick i ett av de techföretag som haft störst påverkan för våra liv i det 21:a århundradet, och det är intressant hur total kontrasten är mot de teknikjättar som gärna påstår att de vill uppnå något liknande men i stället skapar tjänster som ökar på ojämlikhetsklyftor, spär på hat och aggressioner, och klipper vingarna på det fria ordet.

Jönsson är svenska Wikipedias före detta presskontakt och förstås partisk, vilket han också påpekar i bokens introduktion. Och Wikipedias struktur är knappast en bra lösning arbetsmässigt.

Medan Amazonarbetare jobbar för svältlöner får wikipedianerna inte betalt alls! Men det är samtidigt också skribenterna själva som hårdast motsatt sig all form av reklam på Wikipedia.

I en bättre värld skulle teknologin komma först, utan några dolda motiv där användarnas integritet säljs till högstbjudande. Men det är också en värld där vinst och självpromotion inte styr allt, och den världen är Silicon Valleys techfrälsare totalt ointresserade av att skapa.