Efter Thomas Ekensteins död i schaktolyckan i Hedemora – familjen vill att bolag döms

Det är en intensivt solig vårdag vid Svea hovrätt på Riddarholmen i Stockholm och det värsta har redan hänt. Men allt är långt ifrån över.

Fyra år har gått sedan ena sidan av den fyra meter djupa schaktgropen rasade in över Thomas Ekenstein. Sekunderna som delade livet i två: pappa är och pappa var. 

Men nu handlar det inte om sorgen. Utan om de raka livsfarliga kanter som 21-åriga dottern Ida fortsätter att se i sitt jobb som snickare. Om groparna utan schaktkasetter.

– Det måste bli ändring på det. Och det sker först när företag blir dömda. Pengar är viktigt.  

Hon pratar om säkerheten. Att det egentligen är ganska enkelt: gropens kanter ska släntas och schaktkasetten ska i.  

Så svarar hon på en omöjlig fråga om hur allt känns nu.

Schaktkasetten. Spontkasetten. Schakt­släden. En metallram med flera namn, ofta blå, med plankor eller rör tvärsöver som ska hindra gropens sidor från att rasa in. Den spelar en huvud­roll här i hovrätten där familjen hoppas att tingsrättens friande dom ska rivas upp. 

Grovt arbetsmiljöbrott

Åklagare Gunnar Jonasson vill att vd:n fälls för grovt arbetsmiljöbrott. Och att företaget Grytnäs Gräv får en företagsbot på 1,5 miljoner.

Allt kokar egentligen ner till frågan: Vem bär ansvaret för att kassetten inte var i gropen?

Det värsta har som sagt redan hänt. Men det lågintensiva, utdragna efterspelet fortsätter. De obekväma träbänkarna i rättegångssalen. Guldramarna med skeppsmålningar. Ord som ”ostridigt” och ”erforderligt”.

Ida Ekenstein har åkt från Säter till Stockholm för två dagars förhandlingar. Mamma Helena Ekenstein som tagit ledigt från jobbet som elevassistent är också med.

– Det är klart att dagarna går lättare nu. Men jag tänker på Thomas varenda dag i alla fall. Det kommer jag säkerligen göra hela livet. Det blev väldigt påtagligt i september när jag blev mormor och Thomas skulle ha blivit morfar, säger Helena Ekenstein.

Hon har med nya sambon Christian Lindfors. Han är också i byggbranschen. 

– Christian kände Thomas och det har gjort att det känns naturligt att prata om Thomas med honom. Det har varit jätteguld värt. När jag säger att Thomas var bra, då vet han. Även om han så klart också tyckte att det var jobbigt i början.

Påminnelser om det oåterkalleliga

Små ljusglimtar har försiktigt börjat strila in i livet igen. Men så är det där igen, påminnelsen om det oåterkalleliga.

När vd:n för Grytnäs Gräv tillsammans med sin försvarsadvokat Catharina Wikner befinner sig i samma pampiga väntrum som familjen. Stort och ekande öppet, högt i tak. Det outtalade blir påtagligt här. 

– Han tittar alltid bort. Och då hejar jag inte heller. Men han ville ju inte att det här skulle hända. Det förstår jag, säger Helena Ekenstein.

I tingsrätten friades Grytnäs Grävs vd. Nu i hovrätten argumenterar åklagaren Gunnar Jonas­son för att vd:n är den som är högst ansvarig för arbets­miljön och att vissa saker inte kan delegeras bort. 

Vd:ns blick är tom

Vd:n ser tom ut i blicken. Hur har han mått under de här åren?

Fruktansvärt dåligt, har han sagt tidigare, men inte mer. Han har inte velat prata, inte heller här:  

”Nej, jag kan inte.”

Den här dagen sitter han i en sal med en åklagare som anser att han, genom slarv (eller oaktsamhet som det heter), orsakat Thomas Eken­steins död.  

Han lyssnar på advokat Catharina Wikner. Hon säger att ett av Thomas Ekensteins barn inte bör få skadestånd som de andra två. Detta eftersom barnet inte varit på det obligatoriska kuratorsamtalet som krävs för att få pengar för arbetsskadeförsäkringen.

Det är ett villkor som ställs i försäkringen och handlar om att begränsa skada. Barnet ville inte, berättar Helena Ekenstein.

Många fall överklagas till hovrätt

Fallet om anläggningsarbetaren Thomas Ekensteins död är ett av många som överklagats till hovrätten. De senaste tio åren har 38 överklagade tingsrättsdomar om dödsfall i arbetslivet hanterats av hovrätten.

Alltså nästan fyra i snitt per år. Det visar siffror från riksenheten från miljö- och arbetsmiljömål, Rema. Lite mer än varannan dom överklagas. 

Det kan vara företag som döms att betala företagsbot. Men också personer som hålls ansvariga.

Det senare brukar leda till dagsböter och villkorlig dom, alltså att personen slipper fängelse så länge inget nytt brott begås. Både frågan om företagsbot och personligt ansvar hanteras i den här rättegången. 

I domen i Falu tingsrätt om Thomas Eken­stein ville en domare och en nämndeman fälla. Två nämndemän ville i stället fria. Då blir det fria. 

Men i hovrätten väger domarnas röst tyngre. Här finns tre juristdomare och två nämndemän. Några nya förhör blir det. Men främst granskas bevisningen och de bedömningar som gjordes i tingsrätten. Var de korrekta?

Stefan Ekenstein hoppfull

Thomas bror Stefan Ekenstein som också jobbar som anläggningsarbetare är hoppfull: 

– Det som domaren ville i tingsrätten borde få större tyngd i hovrätten, där det sitter fler domare. Åklagaren verkar säker på sin sak. 

Så är det värt att överklaga? Det beror så klart på vem man frågar. Och varje mål är unikt. Men om man med värt menar att domen ändras i hov­rätten så blir svaret: i ungefär hälften av fallen. 

Och vem får rätt? Vem vinner, som det så förenklat heter ibland? 

Oftast arbetsgivarsidan, visar Arbetets genomgång.

Men att ”vinna” behöver inte innebära att någon överklagar och får rätt. Det kan lika gärna vara så att åklagaren överklagar en friande dom men att den fastställs i hovrätten. Då ”vinner” ju andra sidan.

I 23 fall vann arbetsgivarsidan, i 14 fall åklagar­sidan med anhöriga och i ett fall var det mer oklart: en person dömdes men den tidigare utdömda företagsboten drogs tillbaka. 

”Vd:n vanligtvis ansvarig”

Dagen går mot sitt slut och eftermiddagssolen flödar in genom de stora fönstren i rättegångs­salen. Nu ska åklagare och försvarsadvokat hålla sina slutpläderingar om de där ödesdigra minuterna.

I tingsrättsdomen från den 16 december 2019 beskrivs olyckan och vad som händer sen: ”Personal från räddningstjänsten går ner i gropen och ger första hjälpen samt syrgas, men kan ej kvarstanna pga rasrisk. Ambulanspersonal finns också på plats som konstaterar att inga ytter­ligare livräddande insatser kan göras.”

Båda sidor ska nu föra fram sina bästa argument kring vem som bär ansvar för det som hände då. 

Åklagare Gunnar Jonasson är först ut. 

Han konstaterar att schaktkasett skulle ha använts. Det har stått klart både för den åtalade vd:n och arbetsledaren på platsen. Det fanns en arbetsmiljöplan där sådant togs upp. Och planer ska följas.

Men vem bär ansvar för att så sker? Vd:n, vanligtvis. 

– Och då uppkommer frågan: har han delegerat några arbetsmiljöuppgifter som på något sätt skulle kunna befria honom från ansvar? Jag menar att så inte är fallet. 

Frågan om delegering central

Gunnar Jonasson säger att frågan om delegering är central i målet. Det finns krav för hur vd:n ska kunna lämna över arbetsmiljöansvaret till någon annan.

Det kan sägas, skrivas eller ske ”konkludent”. Det sista betyder att man varken delegerat skriftligt eller muntligt men att båda parter ändå uppfattar att det skett och agerar utifrån det. 

Personen som tar över ansvaret måste också ha tillräcklig kunskap och erfarenhet. Och ha makt nog att ta ansvaret. Att schaktkasett inte användes innebär att arbetsledaren saknade tillräcklig kunskap, pläderar Jonasson. Ansvaret har därmed inte delegerats. 

Vd:n har inte bara ansvar för att arbetsmiljö­planen finns. Utan även att den följs. Det har vd:n inte gjort, menar Jonasson. I stället har arbets­laget lämnats med sina egna, felaktiga, bedömningar. 

– Jag anser att händelsen med stor sannolikhet inte hade inträffat om Grytnäs Gräv hade risk­bedömt säkerheten och åtgärdat de brister som funnits. Det har man gjort nu i efterhand, men det är för sent. 

I tingsrättsdomen konstaterade en person i ett förhör att det tar längre tid att jobba med schaktkasett än utan. 

– Jag har många sådana här mål med olyckor i byggbranschen. Det ska gå fort och det kan gå på slentrian om man känner sig säker, säger Gunnar Jonasson. 

Åklagare: Borde bli fängelse

Han säger att det normalt sett borde bli fängelse i ett sådant här fall. Men att det gått lång tid sedan händelsen och att han förstår om man dömer ut villkorlig dom och ett ”kännbart” bötesstraff. 

Försvarets tur.

Advokat Catharina Wikner tycker att tings­rätten landade rätt för två år sen.

Kort förklarat friade då rätten vd:n för att han tagit sitt arbetsmiljöansvar. Han hade sett till att skyddsutrustning fanns på plats och att det fanns en arbetsmiljöplan.

Arbetsledaren var både erfa­ren och kunnig – vd:n kunde lita på honom. Arbetslaget gjorde ett avsteg från det som var ­bestämt och det hade vd:n ingen anledning att räkna med. 

Ett beslut i strid med tydliga instruktioner. Ägaren hade till och med sagt att schaktkasett skulle användas, menar Catharina Wikner. Bara några dagar före händelsen. 

– Han sa: ”Det är inte någon lek grabbar.” 

Försvaret: ”Tragisk olycka”

Arbetsledaren på plats var liksom vd:n med på de viktiga mötena innan arbetet drog i gång. Det var ingen brådska med arbetet. 

– Det var en tragisk olycka som hade kunnat förhindras om man följt de uttryckliga direktiv som fanns. Och varför man inte gjorde det är en gåta, säger Catharina Wikner. 

Vd:n har delegerat arbetsmiljöansvaret, menar hon. Att ta hela ansvaret själv hade varit mer ­osäkert. 

Rättegången är slut. Väl ute i väntsalen är det en fråga som inte lämnar änkan Helena Ekenstein. Kom allt verkligen fram? Hon tycker inte det. Åklagare Gunnar Jonasson lutar sig fram mot henne och konstaterar: 

– Vi jobbar inte med sanningen, utan med det som går att bevisa. 

Helena Ekenstein är orolig för att rätten saknar kunskap om schaktning och släntning, alla de där detaljerna som ledde till hennes mans död. 

Blir det återigen en friande dom verkar åklagaren redo att ta fallet vidare till Högsta domstolen, HD. Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål kan inte påminna sig om att HD prövat en döds­olycka senaste tio åren. 

Konstaterar hovrätten att bevisen brister blir det svårt, menar åklagaren Gunnar Jonasson. Men gäller det tolkningar av lagen är det lättare. 

Blir det fällande dom återstår att se vilka effek­ter det får för säkerheten ute på anläggningsjobb i landet. Hovrättens dom kommer den 14 april. Först var beskedet att domen skulle ha kommit 8 april men hovrätten behövde mer tid.  

Olyckan har gett efterskalv

Hur det än blir verkar olyckan redan gett efter­skalv. Thomas Ekensteins dotter, snickaren Ida, tänker mycket på säkerhet och är fackligt engagerad.

Helena Ekensteins nya sambo Christian Lindfors har kollegor som på utbildningar fått höra om Thomas fall som ett varnande exempel. 

– Många pratar om det här i branschen nu, säger han. 

I tingsrättsdomen står att alla arbetstagare på Grytnäs Gräv nu fått gå kursen Schakta säkert.

Brodern Stefan Ekenstein har sett en stor förändring till det bättre. 

–  Det känns som att de företag jag jobbar för tar säkerheten på mer allvar nu. Och många jag pratat med säger att det blivit en väldig skillnad.