Att det utbrutit ett krig i närområdet har givetvis inte undgått Sveriges direktörer. På Dagens Nyheters debattsida berättar intresseorganisationen Svenskt Näringsliv att de gärna ser stora satsningar på försvaret.

Men det måste betalas genom bantade offentliga utgifter. Sverige måste prioritera hårt och att satsa på det gemensamma nu, det kan leda till ökat bidragsberoende. Dessutom behöver fler få otrygga jobb.

Regeringens förslag på en beredskapsskatt, att de som tjänar mest betalar mest till försvarssatsningarna, avfärdas som trams. Men förslaget att prioritera ner allt utom försvaret säger väldigt mycket om direktörernas syn på vad beredskap är.

Vad ska prioriteras bort?

Strunta i höjda pensioner? Förstärkningar av socialförsäkringarna? Satsningar på skola och förskola? Vad finns då kvar av det Sverige vi är tänkta att försvara? Vad är det som ska prioriteras bort?

När det kommer till beredskap är det den gamla sosseklyschan ”alla ska med” som gäller. De som stängs ute ur samhället kommer med all sannolikhet vara måttligt sugna på att försvara Sveriges gränser och suveränitet.

Svältfödda socialförsäkringssystem kan verka som en liten sak för den som håller sig så pass frisk eller så pass ekonomiskt välmående att den slipper behöva förlita sig på det gemensamma. För de svenskar som befinner sig längre ner på marknadens näringskedja är behovet desto större.

Otrygghet inte lösningen

Sedan har vi det här med jobben. Kostnaderna för det så kallade utanförskapet är enligt Svenskt Näringsliv 270 miljarder. Minskar detta med en ynka femtedel kan hela försvarssatsningen finansieras. Om man bara inför några nya otrygga anställningsformer och försämrar a-kassan så kommer massa människor få jobb och börja betala skatt så att direktörerna slipper.

Denna passiva arbetsmarknadspolitik funkade inte på 00-talet under regeringen Reinfeldt och det kommer inte fungera nu heller. Vi har redan ett arbetsliv där scheman pressas och där personal är anställda under så otrygga former att de står på stand-by utan att en arbetsgivare behöver stå för jourkostnader.

Det råder i dag konsensus kring att den som kan arbeta ska arbeta. Skillnaden mellan höger och vänster är således inte huruvida människor ska sättas i arbete. Det är hur pass jobbigt det ska vara att inte vara välbeställd och ha en trygg ställning på arbetsmarknaden.

Falsk konflikt mellan höger och vänster

Det enda vi med säkerhet vet är att den som har det gott ställt kommer att klara sig. De andra får fortsätta hoppas på en tid utan kris, utan sjukdom och utan arbetslöshet.

Svenskt Näringsliv gör som svensk höger alltid gjort; de målar upp en falsk konflikt där de påstår att vänsterpolitik är att befästa detta utanförskap. Lösningen är fortsatt att försöka piska in människor i arbete genom att skapa en odräglig tillvaro för dem. 

Att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik som skapar förutsättningar för människor att faktiskt ta ett arbete verkar de emellertid ha glömt. Stäng ner arbetsförmedlingen, ta bort alla bidrag och hoppas på att alla rycker upp sig ur skorna. Här finns inga garantier men det ska nog få folk att skärpa sig. Not.