Så kom till slut beskedet att Sverige, liksom flera av våra grannländer, gör nya satsningar på försvaret. Kriget i vårt närområde har gjort det nödvändigt men ska man vara ärlig så har politikens inriktning under en tid syftat till att Sverige bättre ska kunna försvara sig.

I och med försvarsbeslutet 2020 kunde en utbyggnad av hela totalförsvaret inledas. 2017 återinfördes värnplikten och antalet inkallade ökar. Gamla regementen öppnar igen och det finns en långsiktig investeringsplan för försvaret.

Att säkerhetspolitiken hamnat långt upp på agendan har möjliggjort att snabbt kunna frigöra resurser för att hantera den kris som uppstått men även de som kan tänkas drabba oss framöver.

Kraftigt ökad försvarsbudget

Magdalena Andersson ökar nu försvarsbudgeten till 2 procent av BNP.

Hela försvaret ska rustas. Ordning och reda lyfts ännu en gång en som helt avgörande för en stabil säkerhetspolitik vilket det inte minst på grund av kriget råder konsensus kring att försvarsbudgeten ska förstärkas med besked. Den kritik som oppositionen lyfter är att det inte görs snabbt nog.

På Moderaternas hemsida kan man läsa om deras mål med försvarspolitiken; 2 procent av BNP. När regeringen nu går framåt med exakt den siffran är det helt plötsligt undermåligt, trots att det mål som länder som är med i försvarsalliansen Nato ska sikta mot i försvarsutgifter. De borde rimligtvis fira men är för upptagna av att slå ner på sin största politiska motståndare. Det blir så klart knepigare när man för en gångs skull vill åt samma håll.

Konflikten handlar snarare om hur det ska betalas. Budgetdiciplin, fulla lador och låg statsskuld har i årtionden varit viktigare än det svenska försvaret. Understöd till landets välbeställda i form av sänkta skatter och lyxrabatter som RUT och ROT har i årtionden varit viktigare än försvaret.

Fler kriser hopar sig

När nu finansminister Mikael Damberg säger att det inte är rimligt att betala av på statsskulden i samma takt och att satsningarna ska betalas genom en ny “beredskapsskatt” där var och en ska bidra efter förmåga så är det kanske ett tecken på att något förändrats. 

När krisen kommer finns det pengar. När beredskapen behöver rustas finns det resurser. 

Samtidigt vet vi ju att andra samhällssektorer också är i kris. Socialförsäkringarna är så nedbantade att en lång tids sjukdom riskerar att innebära en smärre personlig katastrof och utmaningarna för både polis- och skolväsendet är enorma. Mindre justeringar har gjorts men ännu verkar större delen av det politiska kollektiv som styr landet, främst högerut, sakna vilja att förändra. Den kroniska krisen i svensk sjukvård ska vi inte ens prata om.
När Magdalena Andersson talat om de nya satsningarna på försvaret så är hon tydlig. Det är helt enkelt det som är bäst för Sverige.

När krisen kommer finns alltid snabba cash och en retorik kring vad som är det bästa för landet. Låt oss hoppas att Sveriges bästa framöver också kommer infatta socialförsäkringar som håller måttet, en skola som orkar se varenda unge och en vård- och omsorgsapparat som slipper gå på knäna.