Moderaterna, det parti som under lång tid med stor iver monterade ned vårt försvar, agerar nu för ett snabbt svenskt medlemskap i Nato.

Genom ständiga Nato-utfall på Twitter och i andra forum liknar partiet alltmer en hoppressad apelsin som gång på gång sprutar ur sig Natokrav i valfri riktning.
Detta är dock samma parti som i regeringsställning efter 2006 helt avskaffade den allmänna värnplikten och som tidigare skurit ned kraftigt i det svenska försvaret.
Den socialdemokratiska regeringen återaktiverade värnpliktsutbildningen när man tog över 2014 och har därefter gradvis återuppbyggt folkförsvaret.

Moderaterna är också det parti vars egen försvarsminister, Mikael Odenberg, avgick i protest mot den borgerliga nedmonteringen av Sveriges militära förmåga.

Kanske ska vi alltså se det som något positivt att också Moderaterna nu inser att vi måste ha ett försvar. Det skulle dock vara nyttigt om de skaffade sig en mer realistisk bild av läget.

Kravet på omedelbart medlemskap i Nato med motiveringen att amerikanarna då kommer hit och bombar om vi angrips vittnar om att Moderaterna ännu inte insett Sveriges plats i det internationella försvarssamarbetet.

Detta samarbete utvecklas fortlöpande och varken rättigheter eller skyldigheter är tydliga ens vid ett Natomedlemskap.

Inte ens tolkningen av den centrala artikel 5 i Natostadgan råder det någon enighet om.

Omfattande samarbete med britterna

Enligt artikel 5 ska hela Nato kunna komma till undsättning om ett Natoland angrips.

Enligt Jacob Westberg, docent och universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan är det dock en för enkel bild. Tolkningen har förändrats under årens lopp, menar han.

Även Robert Dahlsjö, tidigare vid Sveriges Natodelegation, nu vid Totalförsvarets forskningsinstitut poängterade i måndagens Studio Ett de många oklarheterna med artikel 5.

– Där finns det många kryphål. Det norska bidraget i Baltikum är till exempel bara ett kompani, och man har förstärkt med ytterligare ett kompani. Danmarks bidrag är ett kompani vartannat år och ett flygplan ibland.

– Länder kan också vägra sig ur. Tyskland var till exempel inte med i Libyenoperationen.

De bomber som USA enligt Moderaterna genast komer att skicka hit om Ryssland anfaller är inte självklara.

Dessutom måste en ansvarskännande regering kunna väga in de militära samarbeten som redan existerar.
Sveriges direkta samarbete med USA:s militärmakt är redan i dag mycket långtgående.

Även det militära samarbetet med i första hand Storbritannien och andra europeiska stater som Danmark, Tyskland och Frankrike är mer omfattande än vad gemene man tror.

Vad är bäst för nationen?

Så sent som 2019 tecknade Sverige och Storbritannien en överenskommelse om att gemensamt utveckla det nya stridsflygsystem som ska ersätta dagens system för JAS 39 Gripen.

I fredags utlovade också Storbritanniens försvarsminister Ben Wallace militärt stöd om Ryssland angriper Sverige.

Allt detta samtidigt som samarbetet mellan Sverige och Finland har fördjupats ännu mer när båda länderna har bjudits in till Natos toppmöten.

Hur långt kan dessa samarbeten utvecklas med Sverige som associerad stat utan att ta steget in som full medlemsnation i Nato?

Varje statsbärande parti måste inse att ett omedelbart medlemskap i Nato inte är det enda alternativet och inte heller är något som Sverige ensidigt beslutar om.

Dessutom är det i dagsläget omöjligt att se ett svenskt beslut som inte har förankrats hos den finländska regeringen. Därtill är det svensk-finska militära samarbetet alltför starkt och viktigt.
Vi ska därför vara glada över att inte också Socialdemokraterna förvandlas till en ihopkramad apelsin som skvätter ur sig Natokrav vid varje debatt utan avväger nästa steg utifrån vad som är bäst för nationen.

Det är vad en ansvarstänkande regering ska göra.

Rysslands angreppskrig mot Ukraina är fruktansvärt. Hotet mot den demokratiska världen är reellt. Sveriges agerande, vare sig vi i slutänden går med i Nato eller inte, är därför för viktigt för att förvandlas till en populistisk valfråga.