Undersköterska orosanmäld av förskola – kan en mamma jobba heltid 2022?

Hemma hos Maria Jacobsson och hennes fyraåriga dotter i Arbrå utanför Bollnäs pågår en diskussion. Någon har nämligen gnagt intensivt på ett batteriljus. Spåren av små tänder är tydliga.

Maria Jacobsson misstänker dottern, starkt. Men det slår barnet resolut ifrån sig.

– Det måste vara en tjuv, säger fyraåringen tvärsäkert och fortsätter oberört att äta sin rostmacka.

Bortom det där komiskt vardagliga, som är typiskt i livet med småbarn, finns dock en stor oro. Maria Jacobsson har blivit orosanmäld till socialtjänsten av sin dotters förskola och nu pågår en utredning.

Orsak: Marias arbetstider gör att dottern behöver vara mycket på förskola. Så pass mycket att personalen bekymrar sig för att det påverkar barnet negativt.

Mamma och undersköterska

Maria Jacobsson är, förutom ensamstående mamma, heltidsarbetande undersköterska i hemtjänsten. Bollnäs har infört något man kallar autoschema. Det påminner om det så kallade hälso­schemat som numera finns i många kommuner.

Grundtanken med det, enligt arbetsgivarnas argument, är att komma upp i fler heltider.

Men i Marias och hennes kollegors fall har det inneburit kortare framförhållning eftersom alla får ett helt nytt schema var sjätte vecka, fler delade turer och fler helger. 

– Jag har ingen stor släkt eller andra nätverk runt mig som kan ta hand om min dotter när jag jobbar. Min chef har förståelse för min situation och försöker verkligen hjälpa mig. Samtidigt kan hon ju inte göra ett specialschema för mig, det skulle drabba mina kollegor. Problemet ligger högre upp i organisationen. 

Läs mer om Maria Jacobsson i ett reportage i Kommunalarbetaren som publicerades i november 2021.

”Ett h-vete att få ihop tillvaron.” Den här artikeln väckte starka reaktioner i sociala medier – läs mer om det här!

Förskola inte anpassad

Att förskolan inte är anpassad till oregelbundna tider, som är vanligt inom många arbetaryrken, kan man även se bakom siffrorna i LO:s Jämställdhetsbarometer från 2020.

I en undersökning som Kantar Sifo gjorde inför den, år 2019, svarade endast 35 procent av föräldrar i arbetaryrken att de kunde jobba heltid och klara sig med barnomsorgens öppettider, utan att ta hjälp av familj och vänner. Motsvarande bland tjänstemän var strax under 60 procent. 

– Dagens barnomsorg är i mångt och mycket anpassad efter kontorsarbete, säger Joa Bergold, utredare på LO med inriktning på välfärdspolitik, jämställdhetspolitik, klass och kön.

I dag behöver kommuner enbart erbjuda ”barnomsorg efter behov”, men det är inte bindande. LO vill nu se ett lagkrav på att alla kommuner ska erbjuda barnomsorg dygnet runt.

– Många tvingas åka långt för ett nattis eller får vänta väldigt länge, konstaterar Joa Bergold.

LO: ”Myt att deltidsjobb hjälper”

Men deltidsarbete då, invänder någon. Det är ju så många kvinnor inom LO-kollektivet som jobbar deltid, det måste väl betyda att det är en lösning på hur man kan få ihop det?

Joa Bergold, LO-utredaren, vänder sig starkt emot sådana argument.

– Det är en myt helt ur tjänstemanna­perspektiv. Inom mer välavlönade yrken kan många välja att gå ner i tjänst och lagen ger ju rätt till det, fram tills barnet är åtta år. Men i våra yrkesgrupper lever många redan på marginalen och har inte råd.

LO:s undersökningar i samband med Jämställdsbarometern 2020 visar att enbart 7 procent av personer inom arbe­taryrken som jobbar deltid gör det på eget initiativ och för att få mer tid till barnen.

Den absolut viktigaste orsaken är att det saknas heltidsarbeten. 

Joa Bergold ser ett mönster. De yrken som är minst föräldravänliga är de som är mest kvinnodominerade: de lågavlönade, med många osäkra anställningar, obekväma arbetstider, få möjligheter till inflytande över tempo och arbetsuppgifter samt korta planeringar. 

– Jobbar du på timmar inom vården och ska försörja en familj måste du ta alla pass du erbjuds, särskilt om du inte vet hur det ser ut med jobb nästa månad, säger Joa Bergold.

Andel med fast heltidsarbete

Pandemin har förstärkt skillnader

Under pandemin har skillnaderna beroende på yrkesvardag förstärkts än mer, konstaterar hon. Många inom tjänstemannayrken har haft möjlighet att arbeta hemifrån, medan personer i arbetar­yrken har behövt vara på plats.

Förskolor, skolor och fritidshem har periodvis varit stängda på grund av stor smittspridning och föräldrar har behövt vara hemma med sina barn mer än vanligt – minst en hel vecka vid minsta lilla förkylning.

För den med ett flexibelt arbete har det med chefens tillåtelse kunnat gå att jobba hemifrån ändå och därmed undvika löneavdrag. Online-möten går att ha även om fyraåringen ligger och tittar på film i soffan bredvid.

– Det är såklart inte ultimat och innebär ofta stress. Men tjänstemän slipper åtminstone den ekonomiska press som kan drabba många inom arbetaryrken. Många lever redan på marginalen även utan vab- eller sjukavdrag, säger Joa Bergold.

Forskare: Privatekonomin påverka

På Umeå universitet finns forskarna Elin Kvist, docent i sociologi, Johanna Overud, docent i historia och Maria Carbin, professor i genusvetenskap.

De är eniga om att dagens samhälle alltmer går mot att den enskilda individen själv ska lösa föräldrapusslet. Då spelar privatekonomin allt större roll. De tar rut-avdraget som exempel. När det infördes såg många politiker det som den viktigaste jämställdhetsfrågan.

– Det är jättekonstigt. Rut-avdraget är inte alls en jämställdhetspolitisk reform. Den som påstår det har helt tappat bort klassperspektivet, långt ifrån alla har råd, säger Maria Carbin.

Parallellt med införandet av rut-tjänster har dessutom välfärden monterats ner, konstaterar sociologen Elin Kvist.

– Sedan 90-talet har var femte anställd inom välfärden försvunnit.

Lågavlönade drabbas mest

De som drabbas mest av detta är lågavlönade som inte kan köpa de tjänster som samhället i viss mån tidigare har stått för.

Den som har råd kan anlita en barnvakt som hämtar tidigt på förskolan. Kvar blir den ensamstående arbetarmamman som nästan alltid tvingas hämta sist och därmed ständigt går runt med dåligt samvete.

– Ska vi ha ett samhälle som bygger på att alla arbetar heltid så måste vi ha en utbyggd offentlig välfärd.

De tre forskarna har tillsammans gett ut boken Feminism som lönearbete: om den svenska arbetslinjen och kvinnors frigörelse. De ser nämligen ett problem med att lönearbete på heltid länge har setts som jämställdhetsfrågans enda lösning.

– Såväl politiker och näringsliv som fackförbund har hela tiden haft den linjen, att det är vägen till kvinnans frigörelse. Men i den diskussionen tappar man bort omsorgsperspektivet, menar Elin Kvist.

Maria Carbin tycker i stället att de jämställdhetspolitiska kraven borde gå ut på att vi ska lönearbeta mindre.

– Utan att för den skull tappa i lön förstås, säger hon.

För verkligheten är sammansatt och komplex. Så enkelt som att heltidsarbete löser kvinnors självständighet stämmer inte, säger Elin Kvist.

– Man behöver se samhället som en helhet, att vi måste ha med alla delar i ett fungerande samhällsbygge.

”Stannar i relationer”

Sandra Hansen, undersköterska i Skurup (se intervjun här nere) håller med – självständigheten kommer inte bara av heltidsjobb. Hon berättar om bekanta som stannar kvar i parrelationer de egentligen inte trivs med.

– Inte för att de inte ekonomiskt skulle kunna klara sig som ensamstående, utan för att de inte vet hur de ska ordna det för barnen under sina oregelbundna arbetstider.

På frågan om det i dag går att kombinera arbete med att vara mamma har de tre forskarna i Umeå inget enkelt svar.

– Det beror helt på vilken samhällsklass du tillhör, men den sociala otryggheten har tydligt ökat, säger Johanna Overud.

Enkät: Hur går det för dig att kombinera arbete och föräldraskap?

Sandra Hansen, Skurup Undersköterska, har två barn: 1,5 år och 8 år.

– Jag separerade från min förstföddas pappa strax innan vår son började på förskola. Som anställd inom hemtjänsten har jag oregelbundna arbetstider och behövde därför en plats på ett nattis till min son. Men det tog ett år innan kommunen kunde erbjuda det. 

– Min mamma tog hand om min son alla kvällar och helger som jag jobbade det där första året, utan henne hade det inte gått. Nu har jag en ny relation och min son har en lillebror som är 1,5 år i dag. 

– Men vi skulle aldrig få ihop det om jag jobbade enligt det så kallade hälsoschemat. Därför har jag helt övergått till nattpatrullen. Min sambo är montör och våra olika arbetstider gör att vi får ihop det kring barnen men det är inte så bra för oss, ofta ses vi knappt ens i dörren.  

Isa Prala, Lund Massageterapeut samt yoga- och danslärare, har ett barn på 14 år och en vuxen son som inte bor hemma.

– Inte alls bra på mitt tidigare jobb på ett gym. Jag tilläts inte vabba, det spelade ingen roll om jag hade läkarintyg. Jag skulle jobba ändå. De kunde dessutom ändra min anställningsgrad, från en månad till en annan. Vips hade jag bara timmar som täckte 50 procent eller ännu mindre. Jag var ständigt rädd och stressad. 

– Eftersom mitt barn har autism och adhd är situationen än mer komplicerad. Jag tvingades lämna honom ensam hemma när han var sjuk, redan i förskoleåldern. Annars skulle jag förlora jobbet. I sju år levde jag så, med ständig rädsla. Till slut bestämde mig för att sluta. 

– Jag har nu nyligen fått ett jobb som massör. Mina chefer är förstående, de känner till min situation. I går fick jag gå två timmar tidigare eftersom vi hade få kunder, och jag får samma lön ändå. 

Yenhy Dahlgren, Stockholm Elektriker, har två barn som är 11 och 2 år.

– Jag arbetar på en firma där flera andra är småbarnsföräldrar, så jag upplever en förståelse. 

– Vi som har förskolebarn är alla placerade i olika typer av underhålls- och reparationsarbeten i stället för på stora nybyggen med långa restider. Det gör det lättare för oss att vabba, gå ifrån om något barn ska till tandläkaren eller att ibland behöva rusa iväg för att förskolan ringer. 

– Jag är den enda kvinnliga elektrikern, alla mina kollegor är män. Men mina kollegor är aktiva pappor. Jag har fått ställa en del krav på min kille om vikten av att dela lika. Han är grävmaskinist och det underlättar att jag tjänar lika mycket som han gör, då finns inte det argumentet från hans sida. Vi har delat på föräldraledigheter, behöver vi vabba så delar vi på dagarna och den som kommer från jobbet tidigast hämtar på förskola.