”Arbete åt alla är det viktigaste kravet än i dag”
Arbetslösheten har alldeles för länge varit alldeles för hög. LO:s nya chefsekonom Laura Hartman om vad som krävs för att bryta den omfattande långtidsarbetslösheten.
Den svenska arbetsmarknaden är het, påstår många. Det stämmer, men påståendet leder tankarna fel. Arbetsmarknaden är tudelad och långtidsarbetslösheten är rekordhög.
Enligt Arbetsförmedlingens statistik har 180 000 människor varit registrerade som arbetslösa i över ett år – varav mer än hälften över två år. De flesta med kort utbildning eller utländsk bakgrund.
Arbetslösheten är ett enormt resursslöseri för hela samhället och givetvis en tragedi för varje människa som drabbas. Att vilja arbeta men inte få jobba, att mötas av budskapet ”du behövs inte” kan vara förödande.
Vi vet dessutom att ju längre människor fastnar i arbetslöshet, desto svårare har de att ta sig in på arbetsmarknaden. Tidigare kriser har visat hur långtidsarbetslösheten kan bita sig fast flera år. Den risken måste vi ta på stort allvar.
Kraftfulla insatser behövs
Kraftfulla insatser behövs, och det tragiska är att vi redan vet vad som behöver göras. Men det görs för lite.
I sina senaste ”Arbetsmarknadsutsikter” radar Arbetsförmedlingen upp åtgärder som bevisligen ger effekt och som borde göras i större omfattning – intensifierade förmedlingsinsatser och subventionerade arbeten till arbetsmarknadsutbildning och annan vuxenutbildning. Detta är också prioriterat i LO:s valplattform.
Därför blir jag djupt orolig när Arbetsförmedlingens tidigare analyschef säger att myndigheten inte tar till alla medel i sin makt för att bryta långtidsarbetslösheten.
Här behövs tydlig styrning från regeringen och mod hos myndighetens ledning.
Brist på arbetskraft
Samtidigt finns den andra sidan av myntet – bristen på arbetskraft hos många företag. Det är ett gott tecken på ekonomins återhämtning.
Enligt Konjunkturinstitutets barometer uppger nästan 45 procent av företagen att de har brist på arbetskraft i nuläget, en kraftig ökning men ännu under 2018 års nivå. Samtidigt är det i många fall inte bristen på arbetskraft som anges som det främsta produktionshindret.
Inga alarmerande siffror än så länge, med andra ord. Men mer kan det förstås bli. Vårt samhälle är på väg in i en rejäl omställning då hela Europa fram till 2045 ska bli klimatneutrala. Gamla jobb försvinner och nya skapas. Ska detta ske så rättvist och smidigt som möjligt behövs kraftfulla investeringar i såväl ny teknik som människor.
Studiestöd viktigt
Medicinen är mycket densamma som för myntets andra sida – utbildning och kompetensutveckling. Det måste vara lätt att få studie- och yrkesvägledning genom hela livet. Den som byter bana och utbildar sig till ett bristyrke, som undersköterska eller elektriker, ska få studiestöd.
Mycket talar för att vi behöver en mer expansiv finanspolitik under flera år framåt. Dels för att behovet av investeringar är stort, dels för att Sverige med sin låga statsskuld har råd.
Och sist men inte minst: Vi måste i anständighetens namn trycka ned arbetslösheten till lägre nivåer än de 7–8 procent som den låg på före pandemin. Vi har haft hög arbetslöshet alldeles för länge.
Arbete åt alla var det viktigaste kravet i fackföreningsrörelsens barndom. Och lika viktigt i dag.