Kussimurra-konflikten visar hur dum debatten om marknadsskolan blivit

KOMMENTAR. Så klev ordet kussimurra in i samhällsdebatten. Givetvis var det i den allt mer förvirrade debatten om marknadsskolan, där förespråkarna får allt färre argument och nu får ta till lite vad de råkar ha till hands. Det är trots allt valår.

Ingen har väl vid det här laget kunnat missa att Internationella Engelska Skolan kontrollerar sådant som urringningar och kjollängder på sina elever. En sorts Eton-light lösning som blivit symtomatisk för svensk höger där man utlovar upplevelsen ”ordning” då den är billigare än konceptet ”utbildning”. 

Det räcker med en sur studierektor som vandrar genom skolans lokaler med tumstocken redo.

Författaren och skribenten Lotta Lundberg skriver i Svenska Dagbladet att: 

”Internationella engelska skolan går som tåget av flera skäl. Ett är ordning och reda. Så länge den kommunala skolan inte får till den detaljen, vilken är grundläggande för all inlärning, står man som förälder inför ett – från min horisont – enkelt val: sätta sin unge på en skola där man får visa kussimurran – eller för all del snoppen – lite hur man vill, eller en skola där det finns gränser.”

Nu är alltså debatten om marknadsskolan på en så dum nivå att den handlar om kommunala skolor där barn visar snoppen för varandra och privata där de inte gör det.

Och hur ska ett barn som växer upp med en kjol kort som ett skärp och sin kommunala kussimurra vevandes framför sig någonsin kunna gå på en arbetsintervju? Hur ska hen någonsin kunna arbeta? 

De stora förlorarna på det här är såklart eleverna. Maus är ett fantastiskt och lättillgängligt verk om förintelsens fasor. Att åttondeklassarna i Tennessee nu inte får läsa det som del av sin utbildning är en enorm förlust

Avbryta, spotta på golvet eller säga ”håll käften hora” är andra exempel Lundberg ger på sådant man inte ska lära sig i skolan. Här blir jag lite förvirrad då det aldrig var tillåtet på någon kommunal skola jag gått på. 

Det finns något oerhört intressant i Lundbergs resonemang där hon tycks ha missat att samhället faktiskt etablerar de här normerna på egen hand. Inte genom marknadsskolor som lajvar ordning och reda.

Men om jag förstått det hela rätt så förvandlas vi till promiskuösa spottande monster om inte Barbara Bergström får ha åsikter om barns urrigningar?

Hon avslutar med påståendet att PJ Anders Linder, chefredaktör på tidningen Axess, smashat sina motdebattörer när han kontrat deras kritik mot kjolmätandet med att ”det finns ett mycket enkelt sätt att slippa de här reglerna om de upprör. Sök inte till Internationella engelska skolan. Låt barnet gå kommunalt.”

Och så skulle man ju kunna se det. Om vi nu helt ignorerar att IES faktiska framgångsmodell handlat om att suga upp barn från studievana hem från de kommunala skolorna. Svenska marknadsskolans hela affärsidé handlar om segregation. Något Lundberg tycks ha missat i kussimurrakontrollen.

Men vem bryr sig i en tid när precis allt blivit ett kulturkrig?

Tecknade serier och skämtteckningar tycks alltid gå i sagda kulturkrigs frontlinje. Få saker väcker sådan vrede och oro som tecknade bilder. Allt från moralpanik till rena terrordåd drabbar seriekonsten och dess skapare med jämna mellanrum. 

Kanske beror det på grundinställningen att serier är till för barn. Och barn kan ju som bekant inte riktigt kloka. Under min tid som chefredaktör för serietidningen Galago lyckades vi reta upp inte mindre än två svenska statsministrar och en boliviansk president.

Varje gång handlade det om barns eventuella upplevelse av att läsa serier med vuxna teman.

Internationella Engelska Skolans kjollängdsmätande och kommentarer om barns urringningar är samma millimeterrättvisa. Vi har fått för oss att utan skrivna regler så upphör samhället att fungera

Förra veckan såg vi ännu ett fall där serierna fick världens ögon på sig. Art Spiegelmans Maus skulle tas bort ur undervisningen på en skola i Tennessee. 

Böckerna som berättar historien om Spiegelmans egen fars erfarenheter av nazityskland och koncentrationslägren hade väckt ont blod. 

I USA pågår just nu, inte minst i Södern, en konservativ rensning av kursmaterial om så kallad kritisk rasteori. Alltså böcker som berättar en alternativ historia om landet än den som etablerats av landets makthavare under de senaste århundradena. Exempelvis om slaveriet eller Jim Crow-lagarna, som tidigare i viss mån ursäktats eller tonats ned i undervisningen. 

Man vill helt enkelt återgå till en utbildning där man berättar USA:s historia utifrån ett vitt perspektiv. En del av argumentationen är att amerikanska (vita) barn inte ska behöva känna skam över sin historia. 

Många ser nu bortplockandet av Maus som en del av samma utveckling. 

När jag läser protokollet från skolstyrelsen i Tennessees möte ser jag återigen samma moralpanik som alltid följt seriekonsten. Man har velat ta bort böckerna för att de innehåller ett par svordomar i stil med ”god damn” och ”bitch” samt en naken mänsklig mus (judarna i serien är möss och nazisterna katter). 

Detta bryter mot skolans ordningsregler då eleverna, som inte får svära, kan läsa högt ur böckerna exempelvis i kafeterian argumenterar man. 

Så nu är alltså debatten om marknadsskolan på en så dum nivå att den handlar om kommunala skolor där barn visar snoppen för varandra och privata där de inte gör det

Ingen säger sig vara ”emot” att barnen får läsa om förintelsen. Men det förekommer ju trots allt naket, Spiegelmans pappa berättar hur han förlorat oskulden och mamman tog ju livet av sig. Ska barn läsa om det? Av en serieskapare som illustrerat för Playboy?

Att faktiskt prata med eleverna verkar vara en omöjlighet.

Internationella Engelska Skolans kjollängdsmätande och kommentarer om barns urringningar är samma millimeterrättvisa. Vi har fått för oss att utan skrivna regler så upphör samhället att fungera. 

Barn som läser grovt språk i ett seriealbum om förintelsen börjar med den världsbilden svära ohämmat och ingen vuxen kan stoppa dem. Utan regler om korrekt klädsel i skolan förvandlas eleverna till blottare på sina blivande arbetsplatser.

Ursäkta en gammal kulturradikal. Men är det här verkligen synen vi ska ha på våra barn? Har vi sån liten tilltro till våra medmänniskor? Säg som det är. Det korrekta ordet här är inte ”ordning”. Ordet ni söker är ”kontroll”.

De stora förlorarna på det här är såklart eleverna. Maus är ett fantastiskt och lättillgängligt verk om förintelsens fasor. Att åttondeklassarna i Tennessee nu inte får läsa det som del av sin utbildning är en enorm förlust.

Kanske tycker Lundberg att de barnen också bara borde valt en annan skola.