Byta jobb: Journalisten Frida Engström laddar om till elektriker

Det intrikata kopplingsschemat är fasthäftat på den ljusbruna spånskivan på väggen i labb­salen.

Elevernas uppgift är att koppla sladdarna exakt enligt schemat och till sist lyckas styra den stora elmotorn på golvet.

– Det är lite som vävnotor, säger Frida Engström som pluggar till installationselektriker på Jensen Educations komvux i Kista i västra Stockholm.

Jämförelsen mellan instruktioner för textilvävning och kopplingsscheman för elsystem är ingen slump. 47-åriga Frida Engström har ägnat stora delar av sitt liv åt att skriva och prata om just slöjd.

Hon är utbildad konstvetare och journalist. Har varit redaktör för magasinet Hemslöjd och skrivit en bok och föreläst om så kallad gerillaslöjd.

Tills i mars 2020, när coronaviruset slog klorna i världen. När kalendern plötsligt blev tom.

– Jag har aldrig varit den som skrattande sprungit till banken men jag hade en slags ekonomi i och med att jag föreläste mycket och hade offentliga uppdrag. Men allt försvann på en vecka, berättar hon.

Förverkligar dröm om jobb med händerna

Tanken hade funnits där i flera år. Drömmen om en tydligare och mer strukturerad tillvaro än frilanslivet. Jobba med händerna. Möjligheter öppnade sig nu när också barnen var lite äldre.

Först tänkte hon bli snickare. 

– Men jag är 47, inte jättestark och en byggarbetsplats… Jag kände att det skulle bli för tungt fysiskt.

Efter en hel del googlande föll valet till sist på elektriker. En kombination av att använda hjärnan och kroppen. 

– Det passade mig. Det är ganska mycket problemlösning. Hur ska man göra för att det ska bli snyggt och bra?

Skön känsla att söka till komvux

Frida Engström skickade in sin ansökan till komvux i augusti 2020. Hon beskriver det som en skön, konkret känsla att till sist ta steget efter en sommar med en hel del ångest och förvirring. 

Men också en märklig känsla av att allt hon sysslat med de senaste två decennierna, alla högskolepoäng, plötsligt var helt ointressanta. I stället behövde hon kontakta sin gamla skola i Härnösand för att få ut sina gymnasiebetyg.

En annan överraskning blev reglerna för studielån. Som 47-åring fick hon inte längre ta ytterligare studielån (reglerna ändrades till årsskiftet och gränsen är nu 51 år).

För Frida Engström hade inte omskolningen varit möjlig om hon inte delat på försörjningsbördan med sin partner, berättar hon.

Nervös första skoldagen

Första skoldagen i oktober var nervös.

– Framför allt eftersom man inte vet vad man ska komma till. Det är ganska jobbigt att vara i en situation där man är helt ny eller inte kan någonting.

Själva plugget var roligt, men också betydligt mer utmanande än hon kunnat ana. Mycket matte och naturvetenskap.

– Jag var nog ganska naiv: Jag tycker det är fint när det lyser och blinkar. Elektrikeryrket är så mycket bredare än jag någonsin trott. Jag har klarat alla mina tentor, men jag har lagt ner otroligt mycket jobb på det.

I januari ska hon ut på praktik i tio veckor. Sedan är det dags för lärlingskap. Och efter 1 600 timmar som lärling är hon färdig elektriker. 

– Det är skitläskigt att gå ut i arbets­livet, för jag vet ju ingenting. Men det som är fint med den här världen är tryggheten. Det här får du och det här får du inte göra. Men jag kan ha fel. Du får väl fråga mig om ett halvår.