Kairo den 14 januari 2011.

Vi dricker te hos en marockansk vän. Tv:n hörs i bakgrunden. Plötsligt bryts programmet:
– Tunisiens president, Ben Ali, har lämnat Tunisien och är på väg till Saudiarabien, säger en nyhetsuppläsare. 
Det blir knäpptyst! Tystnaden bryts: 
– Snart gör vi samma sak, kommenterar en egyptisk aktivist.

Utanför maktpartiet CDR:s kontor i Tunis den 19 januari.

Jag ser hundratals tunisier samlade framför högkvarteret. Här höll han till – den avsatte presidenten Ben Ali som höll det tunisiska folket i ett järngrepp i över två decennier. Gälla visslingar stiger upp från den uppretade folkmassan som visar sin avsky men också sin lättnad över att regimen är störtad. 

Det hela började när gatuförsäljaren Mohammed Boauzzi satte eld på sig själv i en desperat protesthandling mot förtyck, korruption och massarbetslöshet den 17 december 2010. Han dog några dagar senare, bara 26 år gammal. Protesterna spreds sedan till Egypten.

Tahirtorget är epicentrum. Hundratusentals skanderar det som för evigt förknippas med protesterna: ’Folket vill störta regimen!’

Min vän i Kairo hade rätt.

Den 25 januari gör folket uppror mot president Hosni Mubarak. Eftersom alla flighter till Kairo är inställda måste jag flyga charter till semesterparadiset Hurghada vid Röda havet. 

Förväntansfulla barnfamiljer ska med mitt plan. Föräldrar bläddrar förstrött i svenska morgontidningar. Stora färguppslag visar brinnande bilar, byggnader och soldater i full stridsmundering. 

Taxi från Hurghada till Kairo. Nedbrända polisstationer och övergivna militär- och polisposteringar kantar vägen till huvudstaden, som är en krigszon! Tahirtorget är epicentrum. Hundratusentals skanderar det som för evigt förknippas med protesterna: ”Folket vill störta regimen!” 

Mubarakregimen svarar med våld: Polis och militär sätts in, men även beväpnade baltagia, ligister som med knivar och järnstänger ger sig på demonstranter och utländska journalister. 

Under ’kamelslaget’ tar jag skydd  under en stridsvagn för att undkomma kamel-  och hästchocker och Mubarakanhängarnas stenar.

Springer för livet. För att undkomma baltagia som jagar mig med järnrör. Under ”kamelslaget” tar jag skydd under en stridsvagn för att undkomma kamel-  och hästchocker och Mubarakanhängarnas stenar. 

Sedan dess har årstiderna skiftat.

Tunisien styrs i dag av president Saied som i somras upplöste parlamentet, sparkade premiärministern och fängslade sina motståndare och Egypten av president al-Sisi, som låtit fängsla tiotusentals kritiker. Diktatorn Bashar i Syrien bjuds in i värmen av forna fiender. 

Har Mellanöstern drabbats av vinter, eller kan det bli en arabisk vår igen?