När statminister Magdalena Andersson ihop med bland andra Folkhälsomyndighetens generaldirektör Karin Tegmark Wisell på tisdagseftermiddagen presenterades veckans coronanyheter så följde det ett känt mönster.
Stäng ner, ställ in, skjut upp – och det snabbt. Dessutom ska vi, enligt beskedet från förra veckan, ta en ”krampaus”.

Efter jul och nyår anmodas svenskarna att jobba hemifrån, om man kan. Man måste sitta en meter från andra sällskap om man går på krogen. Begränsningar införs för att trängsel inte ska råda i butiker. Allmänna sammankomster inomhus med fler än 20 personer tillåts bara ha sittande gäster. Deltagande på cuper och läger inomhus avråds. Det blir nya ekonomiska stöd förstås. Ändå fick arrangörer och krögare blott 40 timmar på sig att förbereda inför de nya restriktionerna. ”Njut av julen”, var Tegmark Wisells budskap till den som händelsevis inte känner att detta drabbar dem.

Sjukvårdspersonalen förtjänar bättre

Med tre dagar kvar till julafton och med 81,4 procent av alla som är 12 år eller äldre vaccinerade med minst två vaccindoser så fick vi veta något viktigt i dag. De vaccin och behandlingsmetoder som utvecklats för att minska risken för svår sjukdom och död duger inte till, anser regeringen och dess expertmyndighet. Coronahotet är ännu i december 2021 så stort att svenskarna inte utan vidare kan tillåtas att leva som vi gjorde i december 2019.

Argumentationen vilar på att sjukvården varit hårt pressad under pandemin och nu upplever en förhöjd belastning, inte minst på grund av influensa. Det är verkligen sant att sjuk- och omsorgspersonalen fått bära en enorm börda under pandemin. Det är verkligen sant att de förtjänar bättre.

Ändå kunde inte statsministern eller något annat statsråd berätta om hur man avser stärka sjukvården. Inte ett ord om nya intensivvårdplatser eller satsningar på drägligare arbetsmiljö, bättre sjuksköterskebemanning eller förstärkt vårdkapacitet.

Det följer också ett mönster.

Resursbristen dödar

I oktober kunde Dagens Medicin berätta att under de senaste åren så har de så kallade slutenvårdsplatserna minskat i 16 av 21 regioner och på sex av sju universitetssjukhus. Då rådde det samtidigt akut brist på vårdplatser på exempelvis sjukhusen i Helsingborg, Skellefteå, Blekinge och Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det är nu inga nyheter. Enligt Socialstyrelsen har antalet disponibla slutenvårdsplatser i landet minskat sedan 1990. I OECD:s senaste mätning, från 2018, låg Sverige i botten när det gällde slutenvårdsplatser per invånare.

I takt med att antalet vårdplatser minskar, ökar samtidigt överbeläggningarna på Sveriges sjukhus. År 2014 var rikssnittet för dessa 2,7 per 100 disponibla vårdplatser. Fem år senare hade siffrorna ökat med knappt det dubbla till fem. Vi vet också att sådan resursbrist dödar.

Inte människorna som är problemet

Det var i det här skicket som svensk sjukvård mötte coronapandemin. Är det någon som är intresserad av att förbättra skicket?

Trots att regeringen slutit flera överenskommelser i miljardklassen med regionerna händer väldigt litet. I vår huvudstad ska man istället spara för glatta livet. Här varnar vårdpersonal för en förestående kollaps. Spara ska man också göra i bland annat Östergötland, Västra Götaland och Skåne. Däremot satsar landets alla vårdpolitiker stort på att mästra en vanartig befolkning.

”Om vården inte har resurserna att hjälpa människor är det inte människorna som är problemet utan vårdens resurser”, skriver skribenten Jack Werner på Twitter. Det är helt korrekt.

Det heter ofta att coronaviruset inte kommer att försvinna, att vi kommer att behöva lära oss att leva med det på sikt. Det är ett rimligt förhållningssätt. Men hur ska det gå till om våra politiker inte är beredda att ge vården resurser nog att hjälpa sjuka?