Efter nio år som social­demokratisk parti­ordförande lämnade Stefan Löfven sin post på S-kongressen tidigare i höst. 

I sitt avskedstal lyfte Löfven hur högern har använt hans livsresa – den om fosterhemsbarnet som blev svetsare som blev statsminister – för att bevisa på att klassresor är möjliga i Sverige.

Och visst har de en poäng, medgav han. Men utan ett socialdemokratiskt välfärdsbygge under 1900-talet hade det varit kört.

Och, betonade han, klassresor som samhällsmål är djupt problematiskt.

– Framför allt vänder jag mig emot den borgerliga synen att arbetarklassen är något man ska lämna. Att det inte är fint nog att vara arbetare.

Högerns arbetarförakt

Det var viktigt att Löfven gjorde den här poängen som sitt sista budskap. Högerns arbetarförakt behöver synliggöras. Och vem ska göra det om inte arbetarbarnet som blev statsminister.

Det borgerliga resonemanget ­håller inte. 

Kanske främst för att klassresor inte ens är en kollektiv lösning. Under­förstått läggs ansvaret helt på individens axlar. Var och en ska följa en given färdrutt som på intet sätt är enkel. 

För ett arbetarbarn innebär det att studera flitigt, att driftigt och målmedvetet sikta bortom horisonten. Att uttalat inte följa i sina föräldrars fotspår. 

Men det är just de högt ställda kraven för klassresenärer som liksom skiljer agnarna från vetet, enligt högerns logik. Och här framträder en rätt ­obehaglig människosyn.

Alla vill inte bli affärsledare

Givetvis kommer inte alla arbetar­ungar att ens försöka sträva efter att bli så högutbildade som högern vill. Alla kommer inte vilja bli professor eller affärsledare. Och faktum är att vårt samhälle aldrig skulle fungera om de gjorde det. 

Hälften av alla yrken i Sverige är arbetar­jobb. Livsviktiga jobb som ­landet skulle kollapsa utan. 

Och självklart förstår även högern detta. 

Men i stället för att göra livet bättre för arbetare hänvisas de till det enda nålsögat som finns: klassresan. Att lycka och välstånd endast kan uppnås för de som är tillräckligt flitiga och ­slutar vara arbetare. 

Logiken innebär också att de som inte lyckas, de som inte gör en klassresa, får skylla sig själva. Så cyniskt är det.

Högern vill ha sänkta löner

Och med det här resonemanget kan högerpartierna inte bara propagera för sänkta löner och fler enkla jobb.

De kan också, med gott borgerligt samvete, förorda rut-tjänster och privata försäkringar. Ett uppdelad klassamhälle med höga murar mellan samhällsskikten.

Det var de här tankegångarna Stefan Löfven ville föra fram i sitt sista tal. Fler bör stämma in i budskapet: det kan inte bara vara samhällseliten som förtjänar bra liv.