Vansinnigt att 3-åriga pojkar kontrollerar tonårsflickor

KOMMENTAR. Det fanns en gång en tid när vi inte pratade om att det i Sverige dagligen begås brott mot tjejer och kvinnor, bara för att de är tjejer och kvinnor och i egenskap av detta är underställda män. 

Det fanns en gång en tid när vi inte pratade om att i världens mest jämställda land, definieras småflickor som kvinnor i samma stund de börjar menstruera, och att de därmed förvandlas från fria barn till fångar i sitt eget hem. 

Det fanns en gång en tid när vi inte vågade eller ville tala klarspråk om att hedersrelaterat våld och förtryck drabbar vissa grupper av flickor och kvinnor, men inte andra. Tack och lov är den tiden förbi.

I gängkriminalitetens medieskugga publicerade Malmö stad i november en rapport där man undersökt hur hedersproblematiken ser ut på 13 kommunala förskolor. På tolv av dem finns barn som hemifrån begränsas utifrån hedersrelaterade normer och förtryck. 

Med mensens intåg i 10-åriga Elafs liv förändras allt. Hon får inte leka med pojkar, inte längre rida, eller ha några fritidsintressen alls faktiskt, utan måste gå direkt hem efter skolan och stanna där.

I rapporten berättas om flickor som inte får visa sina bara ben, ett syskonpar där pojken blivit tillsagd och tvingad hemifrån att övervaka sin syster och ett barn som könsstympats under semestern. 

Förskolebarn som redan fått inpräntat i sig att pojkar inte ska visa känslor eller gråta eftersom det är omanligt.

Förskolebarn som inte får spela fotboll, klättra i träd, leka i buskarna eller smutsa ner sig, om de är flickor. Ja, det är faktiskt helt absurt och ja, det är så hjärntvätten och förtrycket börjar. 

Och förtrycket blir värre ju äldre barnen blir. En dryg månad efter Malmös rapportsläpp, publicerade SVT en stor granskning av socialtjänstens insatser för de ungdomar som utsätts av hedersrelaterat våld. 

I ett utdrag från en av de domar SVT tagit del av kan man läsa att “En mamma i Skellefteå misshandlar sin dotter för att försöka förmå den 18-årig flickan att gifta sig med en man som hon inte vill gifta sig med. 

Misshandeln sker med tillhyggen, såsom en slev och hon piskas med en mobilsladd. Flickan tvingas sedan att sitta under kallt rinnande vatten i timmar och hotas med döden om hon inte går med på giftermålet. “ Pappor och mammor som hellre dödar sin dotter än att hon får bestämma över sitt eget liv.

Två intervjuade systrar, Sara 16 år och Sasha 17 år, som idag lever i familjehem, berättar i ett nyhetsinslag hur de utåt sett vuxit upp som vanliga syskon, men i hemmet levt under hedersförtryck och våld. 

När pappan en dag upptäckte att en av tjejerna använde mammans mobil för att chatta med en kille, slog han henne blodig. Ungefär en månad innan pappans misshandel hade även en av deras småbröder börjat bete sig och prata som pappan. Övervakande, kontrollerande. 

En bror i 3-4-årsåldern. Ett förskolebarn som bestämmer över sina nästan vuxna systrar. En liten pojke som redan lärt sig att använda sin makt i egenskap av blivande man. Det är nästan för vansinnigt för att ta in.  

Att tvingas leva dubbelliv och med ständigt hot om våld har även Elaf Ali vittnat om i sin uppmärksammade uppväxtskildring Vem har sagt något om kärlek? (2021). 

Där berättar hon sin personliga historia om hur livet förändrades drastiskt när hon var 10 år och hon började menstruera. En brytpunkt som många delar med henne. “Kvinnor blöder och blodet i dina trosor betyder att du har blivit kvinna nu” säger hennes mamma och förbjuder henne snabbt att använda tampong, eftersom det kommer göra henne till “en dålig flicka”. 

Förskolebarn som inte får spela fotboll, klättra i träd, leka i buskarna eller smutsa ner sig, om de är flickor. Ja, det är faktiskt helt absurt och ja, det är så hjärntvätten och förtrycket börjar

Med mensens intåg i 10-åriga Elafs liv förändras allt. Hon får inte leka med pojkar, inte längre rida, eller ha några fritidsintressen alls faktiskt, utan måste gå direkt hem efter skolan och stanna där. 

I skolan håller Elaf masken för att ingen ska förstå hur hon lever hemma. Ingen i skolan ifrågasätter. Ingen frågar Elaf vad hon själv vill eller varför hon inte får göra det hon vill. Tack och lov har även detta förändrats. 

I SVT:s granskning har mycket fokus hamnat på att de förföljda och hotade flickorna placerats på Sis-hem (Statens institutionsstyrelses slutna ungdomshem). De blir inlåsta för att skyddas, men deras liv fortsätter alltså att begränsas. 

Det är en utmärkt granskning, men den största vinningen är att den påminner oss alla om att unga tjejers mänskliga rättigheter kränks mitt framför ögonen på oss, vare sig de är inlåsta på institutioner eller i sina egna hem. 

Nyhetsinslagen och rapporterna når förhoppningsvis myndigheter och politiker och tvingar dem till handling. 

Elaf Alis bok är för alla de unga tjejer som i det tysta känner igen sig. Den ger hopp och mod. Den visar att det finns en väg ut ur hedersförtrycket, både för barnen som förtrycks och för föräldrarna som förtrycker.