Vem mördar Kashmirs migrantarbetare?

Virender Paswan blev den förste migrantarbetaren som dödades. Den kastlöse 57-åringen från Bihar, en av Indiens allra fattigaste delstater, hade flyttat till Jammu och Kashmir för att försörja familjen. Från en liten vagn sålde han snabbmat i sommarhuvudstaden Srinagar.

Arbetsdagarna sträckte sig från lunchtid till tio på kvällen. Inkomsten var tillräcklig för att kunna sätta sönerna i skola och spara till döttrarnas hemgift.

Virender Paswan hade inte sett sin familj på två år. Men han hade bokat en tågresa för att besöka hembyn. 10 oktober stod det på biljetten. Den 5 oktober sköts han ihjäl. I folkvimlet på Madina chowk uppfattade ingen vem som avlossat skottet.      

– Om min pappa hade fått ett bra jobb här i byn så hade han inte åkt till Jammu och Kashmir och hade inte blivit dödad, säger 17-årige sonen Vikram Paswan till indiska The Wire.

Elva föll offer för mördarna i Kashmir

Mordvågen fortsatte. Innan oktober var till ända hade elva människor fallit offer för kulorna. Fem var migrantarbetare, övriga tillhörde gruppen ”icke infödda”, hinduer och sikher som sökt sig till Kashmir.

Offren var lärare, apotekare, taxiförare, gatuförsäljare, snickare, industriarbetare. Den gemensamma nämnaren var att de inte var muslimer.   

Den 17 oktober dödades två gästarbetare från Bihar när beväpnade gärningspersoner trängde in i deras bostad. Myndigheterna svarade med att flytta tusentals till bevakade inackorderingar. Samtidigt ökade polis och paramilitärer sin gatunärvaro. Hundratals förhördes. Flera misstänkta dödades i eldstrider. 

Men skräcken hade redan slagit sina klor i Srinagars ”icke infödda”. Många valde säkerhet framför försörjning.

– Läget har varit värre, men vi har aldrig varit en måltavla förut. Den här gången är vi rädda, sade 32-årige Mohammed Salman från Bihar, som beslutade att lämna Kashmir, till Reuters.

Kashmir beroende av migrantarbetare

Kashmir har länge förlitat sig på arbetskraft från Bihar, Uttar Pradesh, Chhattisgarh. Hundratusentals migrantarbetare har fått de ekonomiska hjulen att snurra. Nu har massuttåget stängt fabriker och hotar äppelskörden. 

– Industriproduktionen i Kashmir har sjunkit med 80 procent efter att arbetarna lämnat. Bygg- och jordbrukssektorn har också drabbats hårt, säger Nisar Ahmad Sheikh, vice ordförande på näringslivsorganisationen FCIK, till Deutsche Welle.

Oklart vem som ligger bakom terrorn

Att avgöra vem eller vilka som ligger bakom mordvågen är inte helt enkelt. Flera grupper – Islamiska staten, Motståndsfronten, Förenade befrielsefronten – har tagit på sig hela eller delar av ansvaret. För att röra till det ytterligare hävdar den indiska centralregeringen att vissa av de militanta grupperna verksamma i Kashmir är frontorganisationer för pakistanska intressen.

– Att separatistiskt orienterade organisationer har gett sig på gästarbetare är ett sätt att sprida terror. Det som är så svårt är att man inte vet vilka som står bakom. Det kan vara Kashmirbaserade grupper eller organisationer som är baserade i Pakistan, säger Sten Widmalm, Kashmirkännare och professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

Skärpt konflikt i Kashmir

2019 upphävde regeringen i Delhi konstitutionens artikel 370 och fråntog den indiska delen av Kashmir dess halvautonoma status. Sedan dess har konflikten i området skärpts. Lokala grupper slåss för återupprättad självständighet. Utländska rörelser försöker underblåsa separatism med målet att hela Kashmir ska införlivas med Pakistan. 

– Många i lokalbefolkningen är ganska rädda för grupperna som kommer från Pakistan. Man har inte så mycket gemensamt. De har ett annat uppdrag men det finns en gemensam fiende i Indien, säger Sten Widmalm.

– Det skulle kunna vara så att man har migrantarbetarna som måltavlor för att man inte vill stöta sig med lokalbefolkningen men ändå vill sprida oro. Det där är någonting man bara kan resonera kring. Det är mycket svårt att veta vilka motiv som styr i konflikten eftersom nyhetsrapporteringen från Indien försämrats drastiskt sedan landet blivit mindre demokratiskt.

Att separatistiskt orienterade organisationer har gett sig på gästarbetare är ett sätt att sprida terror.

Gästarbetare kallas indiska agenter

I ett uttalande som återges av indiska Hindustan Times pekar en talesperson för Förenade befrielsefronten ut migrantarbetare som agenter för indisk infiltration: 

”Vi har redan varnat alla icke infödda underhuggare, lämna vårt land eller gör er redo att få vad ni förtjänar. Det här var hämndattacker för de övergrepp indiska ockupationsstyrkor begått mot oskyldiga civila.”  

Tidningen menar att gruppen ”sannolikt” är en front för ”pakistanska terrorgrupper”. Men att Indiens regering försöker förändra Kashmirs demografi – och splittra sammanhållningen genom att flytta in andra etniska grupper – är en utbredd uppfattning som bland annat företräds av paraplyorganisationen Hurriyat, som samlar stora delar av det lokala motståndet.  

– Man ändrade reglerna för vem som får bosätta sig i Kashmir för två år sedan, när artikel 370 sades upp, säger Sten Widmalm.

– Innan dess fanns speciallagstiftning som sade att du måste ha vissa rötter i området. Men den lagstiftningen var ett undantag, så huruvida man tolkar det som diskriminering eller inte är lurigt. Vissa hävdar att det är bosättningspolitik, men det är i alla fall inget vi sett än så länge.

Bättre för kastlösa i Kashmir

Upendra Sardar, 42, har arbetat i Kashmir i 15 års tid. I likhet med det första mordoffret Virender Paswan, i likhet med nästan alla gästarbetare som sökt sig till området, är han kastlös. Lönen har varit en anledning att migrera. Men inte den enda.  

– Vi tjänar mer än dubbelt så mycket i Kashmir jämfört med i Bihar. Men framför allt slipper vi förnedringen av att tillhöra en lägre kast. Vi respekteras och behandlas som vilken annan människa som helst, säger han till Deutsche Welle.

Kashmir är inte klasslöst. Migrantarbetarna utför fortfarande låglönejobb. Men i det muslimskt dominerade samhället spelar den medfödda kast, som låser fast hinduer längst ned i samhällskedjan, mindre roll.    

Nu väljer Upendra Sardar att lämna lön och likabehandling bakom sig. 

– Lokalbefolkningen stöttar oss men de riktade morden och polisrestriktionerna tvingar oss att åka.