Under fredagen höll SSU:s nyvalda ordförande Lisa Nåbo ett viktigt tal. Det var på S-kongressen och det handlade om klimatet, en av ungdomsförbundets allra mest prioriterade frågor.

Och det var rätt oväntat, men kritiken från SSU var inte riktad mot etablerade politiker eller världsledare. Nej kängan var riktad mot Greta Thunberg.

Det räcker inte med aktivism

Även om medier i efterhand har försökt få talet att handla om ett underkännande av den svenska klimataktivistens gärning, var det något annat som faktiskt sades. Något riktigt viktigt.

Att det inte räcker att bara klaga och anklaga. Att det inte räcker med aktivism. För att få till förändring – tillsammans, i hela samhället – ja då krävs det en politik som skapas och förankras i det demokratiska systemet.

Att klimatfrågan blivit en av SSU:s kärnfrågor är inte konstigt. Det är den yngre generationen som riskerar att drabbas allra hårdast av klimatkrisen om inte tillräckligt görs för att stoppa den. 

Om inte klimatmålet på 1,5 grader som världens ledare kommit överens om nås riskerar stora delar av jordklotet bli i stort sett obeboeliga vid slutet på det här seklet. 

Den galopperande ojämlikheten

Det är världens redan fattiga och utsatta länder som skulle få ta konsekvenserna.

Och det är det här hotet om galopperande ojämlikhet som gör att klimatfrågan helt självklart måste vara en central fråga för Socialdemokraterna. Och här är SSU:s beslutsamhet helt avgörande.

Hur många som än demonstrerar på världens gator så måste det också finnas folkvalda politiker som tar beslut och långsiktigt fullföljer åtaganden.

För det är inte rättvist att den unga generationen som både får ärva klimatproblemen som generationer före har skapat, utan att det också är de som ska ta hela bördan för att göra något åt det.

Så när Lisa Nåbo från kongressens talarstol riktar sig till Greta Thunberg om att alla ungdomar inte bli klimataktivister, finns det en viktig poäng. För visst har Fridays for Future-ledaren gjort en enorm insats i att lyfta klimatfrågan på den internationella agendan och mobiliserat i att skapa tryck i frågan. 

Men hur många som än demonstrerar på världens gator så måste det också finnas folkvalda politiker som tar beslut och långsiktigt fullföljer åtaganden. Som säkerställer att de krav som Thunberg ställer faktiskt verkställs.

Ett gap mellan intresse och ansvarstagande

Men det är inte bara detta som SSU-ledarens ord handlade om. För medan engagemanget för att rädda planeten finns hos allt fler unga svenskar minskar medlemstalen bland de etablerade partierna. Här finns en diskrepans, ett gap mellan politiskt intresse och politiskt ansvarstagande.

Det finns de som menar att Thunbergs ökade popularitet är ett underkännande av det existerande politiska systemet. Att aktivismen har fötts ur ett missnöje mot partipolitiken. 

Men det hela kan också förklaras på rakt motsatt sätt. Att det inte är mobiliseringen, aktivismen som är det svåra. Inte det som är det hållbara. Det svåra är att förhandla, lirka och tålmodigt sträva efter politisk förändring inom den befintliga demokratin. Det är här mer energi måste läggas framåt.

Så nog är SSU:s uppmaning helt riktig. Visst ska aktivismen fortsätta att frodas. Visst ska gatorna åter fyllas av demonstranter för planetens överlevnad, nu när pandemin tillåter.

Men ännu mer än så behövs unga människors oumbärliga engagemang för klimatförändring utanför gatorna – i de folkvalda parlamenten.