”Ja, det är reglerna, att vi måste hålla avstånd men på vårt jobb det funkar inte på grund av att vi jobbar tillsammans. Vi måste ta, vara nära och kommunicera på jobbet och vad skulle vi göra… Vi kan inte hålla avstånd.”

”I början skickade dom oss till en avdelning som kallas IVA och där hade det varit fullt med patienter som haft covid…vi gick där utan skydd förra sommaren. Det finns så många instruktioner och vi kan alla instruktioner, men på vår arbetsplats är det tvärtom.” 

Två exempel från städarnas arbetsvardag under pandemin som går att läsa i forskningsrapporten Arbetsrisker, livsvillkor och bristande tillgång till information – En intervjustudie bland utlandsfödda arbetare i högriskyrken för covid-19

Forskarna ville titta närmare på anställda med överrepresentation av covid-19, som inte jobbade inom vård eller omsorg.

Det handlar om fastighetsskötare, buss- och spårvagnsförare, pizzabagare, städare och taxichaufförer.

Flera av deltagarna vittnar om arbetsgivare som var sena med skyddsåtgärder, eller såg genom fingrarna vid sjuknärvaro och arbete med kontaminerade ytor eller skapade scheman som orsakade trängsel.

Lågavlönade utlandsfödda

Trots att man kan se att flera smittades i dessa yrkesgrupper jämfört med majoritetsgruppen, saknas kunskap om varför just dessa yrken var utsatta.

Gemensamma nämnare är: låg lön, låga utbildningskrav och en hög andel utlandsfödda arbetare.

Och i just de här yrkesgrupperna finns risker i arbetet som smittade ytor, brist på skyddsutrustning, sociala kontakter, bristande säkerhetskultur och att många har ekonomiskt svårt att vara sjukskrivna eller vänta hemma på provsvar.

För varmt med plexiglas

Taxichaufförer gör till exempel flygplatskörningar, vilket ökar risken för exponering av utlandssmittade personer.

Pizzabagare har korta, men många kundkontakter. De kan ha saknat skyddande plexiglas eftersom närhet till pizzaugnen gjort utrymmet för varmt.

Fastighetsskötare och städare rör sig över stora områden och kan inte sätta upp barriärer, och kan möta många människor i de lokaler som ska servas.

Även om taxichaufförerna satte upp plexiglas i bilarna, kunde till exempel betalterminalen skickas fram till olika kunder.

Så här beskriver en förare en arbetsdag under pandemin: ”Jag gör rent själv… medel som gör rent stolarna och handtagen, handtagen på dörrarna och allting. Jag sköter det här liksom 100 procent… Kanske fyra gånger per dag… Tvätta händerna och handspritar tjugo gånger om dagen.”

Taxichaufförer vittnar också om svårigheterna att hålla avstånd i majoriteten av körningar.

”Om personen behöver hjälp så har jag munskydd på mig och jag hjälper till, sätter bilbälte om en gamling inte kan gå, håller jag handen.”

Känner inte till FHM

Men forskarna anser också att information om smittan och skydd inte var tillräckligt anpassade, till exempel när det gäller språk och källor.

Deltagarna i studien använde främst Facebook och Youtube för att inhämta information. De näst vanligaste källorna var tv (främst från hemlandet) och vänner och familj.

Nästan ingen av deltagarna sökte i första hand information från myndigheter, som Folkhälsomyndigheten.

Flera kände inte till att myndigheterna existerar. En bussförare uttrycker det så här:
”Svenskarna är ett folk som litar på regeringen, svensk media har inte förklarat tydligt för migranter eller nyanlända… under april och maj månaden noterade jag att svenska barn slutade att ta bussen… våra landsmän och deras barn fortsatte åka buss. Jag kände att svenskar hade mer information om Corona”

Studien baseras endast på elva personer. Men forskarna har genomfört kvalitativa intervjuer, med tolkar, för att fånga upp grupper som sällan deltar i större enkäter annars, till exempel för att man anser sig vara för dålig på svenska.