Arbetarklassen drabbades hårdast under pandemin
Okunskap, ointresse och diskriminering gjorde att arbetare drabbades hårdast av coronapandemin i Sverige, skriver Arbetets ledarskribent.
Häromdagen hävdes coronarestriktionerna men med över 14 000 döda är det svårt att upphäva något glädjetjut.
Bland de drabbade finns dessutom en klar klasskiktning. Lågavlönade LO-grupper drabbades hårdare medan tjänstemän som kunde flytta hem sitt arbete kom lindrigare undan.
Den sista oktober lämnar coronakommissionen sin andra rapport som ska bli ett slags summering av hur Sverige mötte smittan.
Redan nu ser vi dock många faktorer som måste lyftas.
Dödsfallen följde inkomsten
Skarpt och otäckt visade en kartläggning i december 2020 från CES, Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, att dödsfallen i Stockholm tätt följde inkomsten. CES delade in de avlidna i fem inkomstgrupper och rensade statistiken får andra faktorers inverkan.
Den otäcka bilden var tydlig. Dödsfallen följde tätt inkomsten. Risken att dö i covid var fem gånger högre bland låginkomsttagare än bland höginkomsttagare.
Smitthärdar på äldreboenden
Ganska snart stod det klart att dödligheten på våra äldreboenden främst följde hur stor samhällssmittan vara.
Strax före jul visade dock en rapport från Kommunal att äldreboenden med större smittspridning hade fler timavlönade. De hade också sämre bemanning, högre sjuknärvaro och fler som jobbade utan skyddsutrustning.
En debatt följde, där regioner, främst borgerligt styrda Region Stockholm, pekades ut för att skapa smitthärdar genom hög andel timanställda.
Ojämlik vaccinering
När vaccineringen tog fart fördelades den ojämlikt i både tid och inkomstskikt. Utan någon tydlig vaccinationsstrategi annat än utifrån ålder prioriterades dem som kunde komma med kort varsel eller snabbt boka in sig på lättillgängliga datorer.
LO-grupper som inte kunde jobba hemma hamnade på efterkälken, trots att de var mer utsatta än tjänstemän.
En ytterligare skiktning uppdagades då många arbetsgivare inte lät anställda vaccinera sig på arbetstid, vare sig på betald arbetstid eller obetald.
Parterna slöt då ett utmärkt avtal om att gå via företagshälsan och just erbjuda de anställda vaccination på arbetsplatsen.
Förutom på några arbetsplatser, till exempel på Scania i Södertälje, blev dock responsen låg.
Folkhälsoinstitutet var obegripligt tysta och ointresserade av denna satsning.
Hade Sverige kommit igång med vaccination direkt på arbetsplatserna hade vi troligen kunnat undvika många dödsfall.
Folkhälsomyndigheten såg inte klasskillnaderna
Folkhälsomyndigheternas främsta råd till befolkningen var att jobba hemifrån under pandemin, vilket naturligtvis var en omöjlighet för många av Sveriges 1,2 miljoner yrkesaktiva LO-anslutna.
Folkhälsomyndighetens råd till dem som inte kunde jobba hemma blev då att i alla fall lägga om arbetstiderna, vilket även det naturligtvis var en omöjlighet för många arbetare.
Denna brist på kunskap om LO-anslutnas arbetsvillkor är ett av de tydligaste haverierna med Folkhälsomyndighetens coronastrategi.
Folkhälsomyndighetens uppgift är inte bara att se till hur smittan sprids genom luften utan också väga in fakta om olika gruppers livs- och arbetsmöjligheter.
En ännu värre variant av denna typ av klasskiktade strategi stod Moderaterna för när de i mars i år krävde att polis skulle sättas in mot arbetare som åker kollektivt till jobbet utan munskydd. I alla andra sammanhang där munskydd saknades skulle polisen dock låta folk passera, till exempel när det gällde kunder i Östermalmshallen eller på NK.
SKR:s agerande måste granskas
Vi minns den häpnadsväckande begäran från arbetsgivarorganisationen SKR, Sveriges Kommuner och regioner, i början av pandemin om att kommunerna borde få slippa följa LSS under pandemin. En av de mest sårbara grupperna, de som faller under lagen om stöd och hjälp till personer med funktionsnedsättningar, skulle alltså tillåtas bli än mer utsatta under pandemins allra värsta tid.
Som tur är gav regeringen inte sitt stöd för SKR:s underliga begäran att få bryta mot denna grundläggande rättighetslag.
SKR har också utfärdat rådet till landets regioner att unga över 15 år själva ska få bestämma om de vill vaccineras eller inte.
Sedan när, kan man undra, har en arbetsgivarorganisation den medicinska kompetensen att avlägga vaccinationsråd för olika åldersgrupper?
Ska vi också fråga Glasbranschföreningen om vad de tycker om vaccinationsåldrar? Eller Målarmästarna?
Vi minns också SKR:s motvilja mot rådet att tillhandahålla skyddskläder för personalen, där man kallade till möte med Arbetsmiljöverket och tre andra myndigheter utan att kalla eller ens informera facket, och lyckades få Arbetsmiljöverket att lätta på och tona ned sina rekommendationer för skyddskläder mot coronasmitta.
Vad gjorde MSB?
Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, deltog lite då och då i presskonferenserna under pandemin. Där upprepade de oftast vad Folkhälsomyndigheten just sagt.
MSB har därutöver haft till uppgift att förse Folkhälsomyndigheten med information om samhällsfunktioner. Det har uppenbarligen inte fungerat.
Skolan är trygghet även i en kris
I stort sett har Sveriges strategi för skolorna fungerat bra. Men även här behövs en klassmässig analys.
”Vi får väl komma hit och äta?”, var de första orden från en pojke till sin lärare i ett så kallat utsatt område när den första nedstängningen av skolorna skulle inledas.
Orden vittnar om att skolan inte bara är en läroplats, utan för många också en trygg plats som skapar rutin i vardagen. Hur tryggheten för barn och unga ska kunna värnas i en samhällelig kris oavsett klasstillhörighet får inte glömmas bort i den kommande utvärderingen.
Politikerna har ett ansvar
Effekten av regeringens gigantiska stödpaket för att rädda företag och anställningar måste utvärderas. Så här långt har utvärderingar visat att stödpaketen varit mycket lyckade för att Sverige ska kunna stå emot pandemins ekonomiska följder.
Att regeringen nu vill återinföra karensavdraget går dock på tvärs mot denna lyckade strategi och är svår att begripa.
Hos våra myndigheter har dock som synes genomgående maktfrågor och klassfrågor hamnat i bakgrunden. Denna snedvridning måste upp till ytan och åtgärdas så att vi inte möter samma klassmässiga skiktning om och när nästa pandemi kommer.