Réka Tolnai, ordförande i Centerns Ungdomsförbund, skriver på Twitter att knark bör legaliseras, att matvaruaffärer bör sälja starköl och att rökning bör tillåtas på uteserveringar.

Réka Tolnai gjorde sig nyligen känd i CUF-filmen om att ”Britt-Mari, 42” bör få sparken så att någon ung människa skulle kunna få ”Britt-Maris” jobb.

Och Tolnais utfall skulle även denna gång kunna misstas för bristande livserfarenhet, ett tillstånd som CUF-höjdare genom åren haft en fäbless för att marknadsföra som politik.

Men Réka Tolnai utvecklar sitt resonemang i efterföljande tweet.

Propaganda från Svenskt Näringsliv

Här skriver hon att förslagen bör kopplas till obligatoriska sjukförsäkringar där folk ska kunna välja mellan ”olika typer av försäkring som täcker olika mkt beroende på vad man vill göra med sitt liv.”

Och hastigt och lustigt sammanfaller därmed hennes utspel med den propagandadrive för privatisering av offentlig sektor som Svenskt Näringsliv fört sedan 1980-talet.

Näringslivet och dess talespersoner inom politiken har tyvärr lyckats bra med denna privatiseringsdrive. En allt större andel av de skatter vi betalar in till vård, skola och omsorg försvinner i dag till privata företags vinster.

Ett område har dock privatiseringsvågen ännu bara delvis lyckats rå på och det är portalparagrafen i svensk sjukvård. Den stipulerar att vård ska ges efter behov och det är denna portalparagraf som Réka Tolnais twittrande i grunden handlar om.

Portalparagrafen i lagstiftningen lyder:

1 §   Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.

Stoppkloss för privat näringsliv

De här orden ska garantera adekvat vård för alla, även för lågavlönade LO-grupper. Men orden är samtidigt en stoppkloss för det privata näringslivet. Företagens vinster skulle öka om vård kunde säljas efter betalningsförmåga i stället för efter behov.

Den borgerliga alliansregeringen lyckades delvis köra över portalparagrafen genom att införa en ny lag om fri etableringsrätt. Med den nya lagen i ryggen kunde privata vårdföretag strunta i områden med störst vårdbehov och i stället få skattemedel för att etablera sig i välsituerade områden där invånarna har bäst hälsa.

Vår skattefinansierade primärvård minskade för personer med störst vårdbehov och koncentrerades till personer med låga vårdbehov. Att så skedde framgår tydligt av Riksrevisionen granskning.

Portalparagrafen om vård efter behov har också börjat krackelera genom dagens sjukvårdsförsäkringar där företag och organisationer kan låta medarbetare gå före i sjukköerna vare sig de har behov av det eller inte.

C vill ha ”äldre-rut”

CUF:s moderparti Centern har dessutom även inom omsorgen försökt få bort tanken på att behov ska styra.

I de förändringar av rut-bidraget som Centern krävde i januariavtalet fanns förslaget om ett ”äldre-rut”, där välsituerade äldre på våra skattefinansierade äldreboenden både ska få köpa till sig bättre omsorg och få skattebidrag för bättre omsorg än vad som ges till lågavlönade äldre LO-arbetare.

Men näringslivet och deras politiska talespersoner vill gå längre än så.

Den vårdpolitik som ytterst eftersträvas är en rakt igenom individualiserad vårdförsäkring där varje medborgare får betala utifrån plånbok. Dyr försäkring ger bra, snabb vård, billig försäkring ger sämre och långsammare vård.

I USA ser vi vad ett sådant system kan orsaka i sin mest extrema form.

Närmare 120 miljoner amerikaner är kraftigt underförsäkrade.

30 miljoner utan sjukförsäkring

Därutöver saknar 30 miljoner amerikaner sjukförsäkring helt och hållet. Men även om alla tvingas till någon form av ”obligatorisk” sjukförsäkring som täcker olika mycket skiktas vården efter plånbok och portalparagrafen om vård efter behov upphör att gälla.

I USA leder denna skiktning bland annat till att en mängd människor med svåra hälsotillstånd varje år dör eftersom försäkringen som betalar deras nödvändiga mediciner är tidsbegränsad och upphör att gälla.

Fördelen, enligt näringslivet, är att detta system ger mycket stora vinster till privata vård- och försäkringsbolag.

Det är denna utveckling som Réka Tolnai propagerar för i sina tweets om individuell sjukförsäkring, även om propagandan är kamouflerad till omogen Center-libertarianism.

CUF-ordförandens framtidsvision sammanfaller därmed med vård- och försäkringsföretagens drömsamhälle, formulerad redan 1980, men den hamnar långt från individens trygghet och frihet.