Visst stämmer Vänsterpartiets argument mot marknadshyror. Hyrorna kommer med stor säkerhet att drivas upp i storstäderna och LO-anslutna kommer troligen att tvingas flytta till förorter längre ut från centrum.

Alternativt kommer bostadsbidragen att öka dramatiskt för att garantera fastighetsägarnas vinster.

Ur detta perspektiv är Vänsterns handlande naturligt när partiet nu ställer ultimatum till regeringen Löfven om att inte införa marknadshyror. En alternativ lösning är enligt Vänstern att regeringen arbetar om förslaget om marknadshyror i nya förhandlingar med Hyresgästföreningen.

Sker inte något av dessa två alternativ så ingår Vänstern inte längre i Löfvens regeringsunderlag, meddelade vänsterledaren Nooshi Dadgostar i dag.

Men det är fortfarande oklart vad som i så fall händer. Moderaterna och Kristdemokraterna ställer sig ju helhjärtat bakom förslaget om att införa marknadshyror i nyproduktion.

Essensen i Nooshi Dadgostars budskap blir därmed: Skrota marknadshyror eller ta in Moderaterna och KD i ert regeringsunderlag i stället för V.

Och det är här som Vänsterns argumentation blir plågsam för Socialdemokraterna.

För marknadshyror finns inte med, och har aldrig funnits med, i Socialdemokraternas visioner för en vettig svensk bostadsmarknad. Där är det i stället investeringsstöd, skattebestämmelser, ränteavdrag, byggregler och regler för markanvisning som partiet vill laborera med för att få stopp på överpriserna.

Marknadshyror verkar i motsatt riktning.

Det är alltså inte underligt att Vänstern vänder sig direkt till Stefan Löfven med sitt krav på att inte uppfylla Centerns önskan om marknadshyror.

Marknadshyror är ju inte socialdemokratisk politik. Det är nyliberal Centerpolitik. 

Hyresgästföreningen har tidigare visat att marknadshyror skulle få mycket stora konsekvenser för arbetarfamiljer i storstäderna.

En studie med simulerade marknadshyror i Storstockholm visade att effekten av marknadshyrorna i form av höjda hyror skulle avta först cirka 70 kilometer ut från Stockholms centrum.

Visst bor väldigt många LO-anslutna utanför denna gräns, och utanför övriga storstäder där effekterna skulle bli tydligast. Men väldigt många LO-anslutna bor också innanför denna gräns.

Många LO-anslutna har sina jobb i storstäderna, på sjukhus, i butiker, på restauranger, vårdcentraler, målerifirmor eller installationsföretag.

Centerns och högerns mer privilegierade väljare vill gärna ha dessa tjänster på nära håll.

Men de arbetare som utför tjänsterna och deras barn får gärna bo någon annanstans, långt borta, i ”sämre” områden.

En tredjedel av alla hushåll i Sverige bor i hyresrätt, majoriteten av dem tillhör LO-kollektivet.

Bland ensamstående mammor bor långt över hälften i hyresrätt. För den del av LO-kollektivet som bor i storstäderna är alltså marknadshyror ett klart hot mot att kunna bo kvar.

Om Vänsterns ultimatum tar skruv återstår att se. I sakfrågan finns inga möjligheter att nå majoritet eftersom Moderaterna och Kristdemokraterna gärna vill se marknadshyror i Sverige.

Därför har Vänsterpartiet lyft frågan till att bli en fråga om Socialdemokraternas fortsatta regeringsmandat.

Men så stark är högerns längtan efter att kunna driva ut arbetarfamiljer från attraktiva lägenheter att de så här långt alltså har markerat att de hellre vill stödja förslaget om marknadshyror än att fälla den socialdemokratiskt ledda regeringen.

Det är intressant i sig.

Moderatledaren Ulf Kristerssons ord om att Moderaterna ”alla dagar i veckan” skulle ställa sig bakom en misstroendeomröstning mot Stefan Löfven visar sig inte gälla när Centern nu viftar under näsan på dem med ett så attraktivt förslag som marknadshyror.

Vare sig Vänstern lyckas med sitt ultimatum eller inte vet vi därmed mycket väl vad vi får efter nästa val om vi har en konservativ regering.

För en moderatledd regering blir marknadshyror lika självklart som det blir lätt för fastighetsägarna att öka vinsten genom att sparka ut LO-familjer.