”Historiskt.”

Så beskrev Vänsterpartiets dåvarande partiledare Jonas Sjöstedt sitt möte med LO:s styrelse i februari 2019. Det var första gången en V-ledare någonsin blivit inbjuden dit.

Några månader senare, i september samma år, var före detta LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson en av huvudtalarna på Vänsterdagarna.

Det var i sin tur första gången LO-basen talade på ett av partiets evenemang.

Vänsterpartiet tryckte hårt på dessa händelser som historiska milstolpar. LO gjorde samtidigt inte lika stor sak av händelserna.

Men att Vänsterpartiet och LO de senaste åren närmat sig varandra är kanske inte så konstigt.

Januariöverenskommelsen har fått Socialdemokraterna att driva en politik som i vissa fall går tvärs emot LO:s uttalade mål.

När nu Vänsterpartiet ska fatta beslut om en ny facklig-politisk plattform blir närmandet från partiets håll än mer tydligt. I plattformen finns en rad frågor som LO-förbund drivit hårt.

Man vill bland annat få bort allmän visstid och arbeta politiskt för rätt till heltid.

Man vill återinföra avdragsrätten för fackföreningsavgiften, reglera arbetskraftinvandringen och jobba hårdare mot arbetslivskriminalitet.

Vänsterpartiets facklig-politiska sekreterare Gunnar Westin anser att LO i dag, rent sakpolitiskt, ligger närmare Vänsterpartiet än Socialdemokraterna.

Att mycket i plattformen går att känna igen från tidigare LO-utspel är inte heller en slump.

– De flesta, om inte alla, politiska utspel vi gör, bereder vi genom att ha diskussioner med vårt fackliga nätverk, både inom och utom partiet. Vi har också löpande kontakt med flera LO-förbund. Det är en otroligt viktig referenspunkt för oss.

Han beskriver dokumentet, som just nu är ute på remiss hos medlemmarna som ”en kraftigt ökad ambitionsnivå”.

Han berättar hur partiet har skapat ett facklig-politiskt nyhetsbrev, startat upp facklig-politiska utbildningar i samarbete med ABF, kartlagt fackliga medlemskap hos partimedlemmarna och arbetat med så kallade branschföreningar inom partiet som komplement till de geografiska distrikten.

Alltså grupper med personer som jobbar i liknande yrken och också delar fackmedlemskap.

– Vi har gjort ganska mycket de här två senaste åren för att skapa en sorts infrastruktur kring vårt fackliga arbete i partiet, säger han.

Historiskt har LO-facken varit en socialdemokratisk domän, som också ofta har varit ganska negativa mot aktiva vänsterpartister. Men Gunnar Westin ser en uppluckring i det synsättet.

– Vi märker är att den kontroll över fackföreningsrörelsen som socialdemokratin utövade tidigare och tidvis gjort det väldigt svårt för aktiva vänsterpartister att erhålla fackliga uppdrag. Den tillhör i ganska hög grad dåtiden.

Samma uppluckring ser han centralt i LO.

– Där har vi också sett ett närmande och en större öppenhet. Framför allt i många frågor där jag tror att LO ser behovet av att samarbeta med Vänsterpartiet i dagens politiska klimat. Det bidrar också till mer avslappnade relationer generellt.

I ett kompletterande dokument till plattformsförslaget beskrivs hur Vänsterpartiet borde arbeta inom fackföreningarna.

Där slår man bland annat fast att facken inte får bli en partipolitisk plattform.

Samtidigt finns det en rad frågor som splittrat fackföreningsrörelsen de senaste åren och där Vänsterpartiet har tagit tydlig ställning. En av de mest infekterade är las-frågan.

– Fackligt aktiva vänsterpartister ska arbeta för sin fackliga organisation och medlemmarnas bästa. Utgångspunkten i arbetet ska inte ska vara partitaktik, varken i synen på sakfrågor eller vilka man samarbetar med. Men det betyder inte att fackligt arbete kan avskiljas från politik. På andra håll i dokumentet är vi tydliga med att slå fast vikten av att fackföreningsrörelsen också påverkar politiskt.

Han beskriver att fackliga vänsterpartister och socialdemokrater ibland har hamnat i konflikter.

– Vi måste motverka splittringen i fackföreningsrörelsen på grundval av partitillhörighet. Men det går inte heller att ducka politiska motsättningar. Vi menar att det är jätteviktigt att fackligt engagerade vänsterpartister arbetar lojalt för att förankra sina ställningstaganden så brett som möjligt och hos de socialdemokratiska partimedlemmarna i synnerhet. Det är en erfarenhet vi gjort under las-frågan.

En partipolitisk strid ser han dock som nödvändig.

– Det står en strid i fackföreningsrörelsen där inte minst Sverigedemokraterna försöker vinna kampen på arbetsplatserna.

Att Vänsterpartiet satsar på sitt facklig-politiska arbete ska enligt Gunnar Westin inte ses som ett ”kortsiktigt röstmaximerande”.

I stället menar han att facken ska ses som ett verktyg för samhällsfördringar och att fackens och Vänsterpartiets intressen går åt samma håll.

– Vi vill verka för en starkare fackföreningsrörelse för att vi vet att en stark fackföreningsrörelse är avgörande för att skapa ett bättre samhälle som är mer jämlikt och rättvist.