Socialdemokraterna sökte poesi och fann reklam

KOMMENTAR. Jag vet inte hur många gråsossar som vandrat igenom Författarskolan Biskops Arnö. Särskilt många kan de i varje fall inte vara.

Skolan är, lite väl hårddraget om ni frågar mig, stämplad som en litterär högborg full av apolitiska kulturbarn vilka genom utbildningen får en räkmacka till förlagen.

Blir det politiskt är det Athena Farrokhzad som fått representera linjen.

Frisinnat vänster, gärna kommunistiskt, med starkt antirasistiskt och feministiskt patos på det där sättet som i dag mest ses som flummig identitetspolitik. 

Några sossar måste det ändå ha funnits på skolan, jag råkar ju själv vara en sådan.

Så när Socialdemokraterna släppt en kampanjfilm inspirerad av poesi vill jag mest leta upp resten och starta en stödgrupp.

Partiers mellanvalskampanjer når oftast bara de närmast sörjande: partister, sympatisörer, Expressens Viktor Barth-Kron och möjligen motståndarsidan.

Det närmaste man kommer utomstående är PR-branschen, som har ett rent affärsintresse i vilken byrå som fått göra vad åt vem. 

Är det partilojalitet man oroar sig för hade kommunikationsteamet alltså kunnat hitta en riktig människa bara man höjt blicken en millimeter från copyn

Så lanserades också Socialdemokraternas nya mellanvalskampanj med ett par tusen tecken i PR-branschens branschigaste branschtidning Resumé.

S kommunikationsteam har tillsammans med byrån ACNE inspirerats av den afroamerikanska poeten Amanda Gorman.

Hon som tog världen med storm efter att ha läst upp The Hill We Climb under Joe Bidens presidentinstallation.

Det är ingen dålig inspiration. Något annat från installationen minns man inte. Gorman blev den yngsta poeten någonsin att bidra till en presidentinstallation och satte enligt många ord på det samtida amerikanska samhällstillståndet.

Det talas om det största populära poetiska genombrottet i modern tid. Vilket inte är så lite när poeter i regel når en ännu mindre klick närmast sörjande än mellanvalskampanjerna.

Alltså inställde sig frågan: Vem blir S poet? Vems röst ska få gestalta det svenska tillståndet, själen, utmaningarna och framtiden? Trots den långa texten i Resumé finns inget namn.

Skådespelaren som i kampanjfilmen spelar undersköterska nämns, och Socialdemokraternas kommunikationschef Helena Salomonsson står för artikelns citat, men någon poet lyfts aldrig fram.

Twitter spekulerade om det inte kan vara Resumé som på grund av sin PR-förankring inte förstått att lyfta fram poeten.

Det enda som finns är en faktaruta med arbetsgruppen där ordsmeden i fråga har arbetstiteln copywriter på ACNE.

Till slut kom svaret från Salomonsson själv: ingen hemlig poet finns. Bara hårt arbete bakom kampanjen. Vilket jag heller inte betvivlar.

Tvivlet består i hur man kan få en så bra idé men fullständigt missa målet.

Det krävs en alldeles särskild typ av pr-strategisk bunkermentalitet för att se Amanda Gorman, inspireras av Amanda Gorman, men missa vad som gjorde Gorman till Gorman: att hon var en riktig människa.

Det är sant att litteraturens plats i det svenska samhället blivit allt mer marginaliserad.

Kanske är det därför socialdemokraterna gör kampanjfilmer så som DC försökt och misslyckats med att göra superhjältefilmer efter Marvel. Man såg något som tog skruv, sålde miljarder och nådde miljontals över hela världen, men man såg aldrig varför.

Poesin måste ha en mänsklig röst. En copywriter är inte en sådan, hur många dikter ACNEs Christian Karlsson än har i byrålådan.

Poesi kan skrivas i kollektiv, av flera personer, vara ett aggregat av tusen röster, eller skrivas anonymt. Men människan är alltid där.

Copyn är mallad och ändamålsinriktad. Den kommunicerar, men talar inte. Poesin gör tvärt om. Eftersom den är mänsklig kan den vara skör och spretig.

Litteratur äter sig in i världen och gestaltar den genom att inte låta sig skrämmas. The Hill We Climb började i mörkret eftersom mörkret i det amerikanska samhällstillståndet är sant. “When day comes, we ask ourselves where can we find light in this never-ending shade? / The loss we carry, a sea we must wade.”

Socialdemokraternas kampanjfilm rimmar snårighet på svårighet.

Copyn är ställd i en klassisk spoken word-rytm, vilket man får anta var den enda läxan man drog från Gorman.

Ord som “skiten” och “tjugofyrasju” skjuts in vilket ger än mer vibbar av något ungt och urbant från närmaste Ortens bästa poet-arr.

När kampanjfilmen når sitt crescendo, och undersköterskan leder små bataljoner av städare, pensionärer och barn i reflexvästar till taktfast marsch, rimmas “upp” på “upp” fyra gånger. 

Sedan säger man upp tre gånger till. En epifor som heter duga, men en bra bit ifrån Gormans “That even as we grieved, we grew. / That even as we hurt, we hoped. / That even as we tired, we tried.”

Vems röst ska få gestalta det svenska tillståndet, själen, utmaningarna och framtiden? Trots den långa texten i Resumé finns inget namn

Ändå är det här inte en text om bra eller dålig poesi. Det här handlar om något mycket mer basalt: Människor svarar på andra människor. Mänsklighet känner igen sig i mänsklighet, medan tillrättalagd copy raderar den.

Publiken svarade därför mer på Amanda Gorman än på Joe Biden, möjligen sympatisk men tillrättalagd på det sätt som politiker alltid tvingas vara.

Det är inget fel på copy eller reklam. Det finns kass copy och förljugen copy, liksom det finns kass poesi och haltande vers, men copy i sig är bara copy. Någon poesi är det inte. Kulturell appropriering får en helt ny innebörd.

På det stora hela är allt synd på en bra idé. Det finns många starka saker att säga om välfärden och Sverige i dag.

Det råder inte ens brist på arbetarpoeter som kan äta sig in i verkligheten ur LO-kollektivets perspektiv.

Arbetarlitteraturen är enligt varje kultursida tillbaka. Statsministerns egen talskrivare debuterade med en poesisamling om äldreomsorgen så sent som förra året (Linnea Swedenmark, En natt kidnappar jag alla mina hemtjänstkunder i en stulen buss, Lil’Lit förlag).

Är det partilojalitet man oroar sig för hade kommunikationsteamet alltså kunnat hitta en riktig människa bara man höjt blicken en millimeter från copyn.