Stine Christophersen om konflikten med Attendo: ”Jag var jävligt rädd”

Under förra våren när pandemin skördade liv efter liv på landets äldreboenden larmar vårdbiträdet Stine Christophersen i Expressen om att kohortvården, när man isolerar covid-sjuka, inte fungerar som utlovat på Sabbbatsbergsbyn i Stockholm där hon jobbar. Och att bristerna påverkar hur många som dör.

Det leder till att hon blir inkallad till chefer och anklagas för att ha agerat illojalt och att hon kanske borde söka jobb någon annanstans. De ber henne skriva under en skriftlig erinran om att uppsägning eller avsked blir aktuellt om hon gör något liknande igen.  

Hon skriver inte under. Vad cheferna inte vet är att hon spelar in allt, inspelningar som sändes i dokumentären Det illojala vårdbiträdet på P1 i veckan. Efter det har Attendo backat, dragit tillbaka erinran och bett om ursäkt.  

Men även om hela historien har tagit hårt på Stine Christophersen så jobbar hon fortfarande kvar på Attendo.  

Vill du jobba kvar?
– Jag vill inte att Attendo ska slippa mig. Det är ju deras dröm. De har ju gett sitt starka uttryck att jag inte ska jobba där, så ja, det är skittufft att gå till jobbet, jag har en klump i magen. Men jag kommer att återhämta mig, till skillnad från alla som dog. Så på det stora hela är det relativt okej. 

Hur har de här månaderna varit?
– Jag jobbar ju natt så jag slipper ju möta chefer dagligen. Jag har jobbat där längre, innan Attendo tog över. Boendet är allas, det tillhör de som bor där och oss som jobbar där. Det tillhör skattebetalarna. Jag har haft ett jättestort stöd från kolleger, det har varit det viktigaste. 

Hur var det att få en skriftlig erinran?
– Jag var helt förkrossad när jag gick ut från det mötet. De säger rätt taskiga saker. Men erinran är ju en slags munkavel, tystnadskulturen är enorm. Och de tror här att de fått tyst på det jobbiga vårdbiträdet. Men jag går ju därifrån beväpnad med bevis.

Vad fick dig att spela in?
– Jag trodde ju att jag skulle få sparken, att det skulle bli någon tvist. Jag trodde att de hade hittat något kryphål i meddelarfriheten. Så jag behövde bevis. Attendo erkänner aldrig något utan bevis. Och ingen hade trott mig om jag inte spelat in.

Det kräver mod.
– Jag är inte så tuff som alla kanske tror. Jag var jävligt rädd inledningsvis. Och det var ett hästjobb att plöja lagtexter, och facket var till en början inte heller helt på det klara vad som gäller vid en erinran. Men jag bor själv, jag förstår om man är mer rädd om man har familj till exempel. Däremot förstår jag inte varför tjänstemännen på kontoret ska ha yttrandefrihet, men inte vi arbetare.

Vad tror du det här leder till?
– Mitt absoluta önskemål är att vårdföretag inte ska ha lojalitetsplikt inskriven i anställningsavtalen. Eftersom det är ett sätt att skrämma anställda till tystnad. Den kan man ha i andra branscher, men i vården är meddelafriheten en del av patientsäkerheten.

Läs mer om vad du får berätta om ditt jobb här.

Attendos vd Martin Tivèus svarar:

”Att en kollega som påtalar brister möts på det sätt som skildras i dokumentären är helt oacceptabelt. Den som var HR-chef för Skandinavien vid den tidpunkten är inte kvar, men den nya HR-chefen har under våren granskat ärendet, hävt erinran och bett medarbetaren om ursäkt.

Vi tar den här händelsen på stort allvar, men det är inte min bild att den speglar Attendos kultur bland våra närmare tusen chefer i stort. Vi sätter nu igång ett program med arbetsplatsträffar som en del av arbetsmiljöarbetet.

Det kommer att pågå hela året, där medarbetare kan diskutera lärdomar från pandemin liksom meddelarskydd och andra viktiga frågor. Vi inför även en ny obligatorisk utbildning i uppförandekod och meddelandeskydd för samtliga chefer, så att det här inte ska behöva upprepas. Våra anställda måste kunna vara trygga med att vi har en öppen och lärande kultur. ”