”Varför hatar Sverigedemokraterna folkhögskolan?”
Hur ställer sig M, KD och L till Sverigedemokraternas syn på folkbildning? Är ni beredda att göra rent hus med en skolform som verkat med framgång i Sverige i över 150 år? frågar Tommy Fogelberg och Izabella Persson från Stensunds folkhögskola.
”Berusad av sin framgång går nu SD från att förminska och kväsa folkbildningen, till att öppet gå ut med förslag för att tillintetgöra folkhögskolan”, skriver debattörerna. På bilden Tobias Andersson och Jimmie Åkesson (SD).
I en uppmärksammad riksdagsmotion från Tobias Andersson, SD, tillika ordförande i ungdomsförbundet Ungsvenskarna, riktas en formlig dödsstöt mot svensk folkhögskola och dess deltagare.
Möjligheten till CSN-stöd för studier på folkhögskola ska begränsas, och effekterna av en total nedläggning av skolformen folkhögskola skall utredas.
Andersson har också ställt en skriftlig fråga till utbildningsministern Anna Ekström, med samma ansats.
Folkbildningen har varit ett rött skynke för Sverigedemokraterna sedan de kom in i riksdagen. I budgetmotioner har anslagen till folkbildningen konsekvent sänkts, jämfört med regeringens och övriga riksdagspartiers förslag.
Nu senast med nästan en miljard. Studieförbundens verksamhet kan i princip läggas ner, enligt SD.
Man vill gärna styra, och peta i folkbildningens innehåll. Aktiviteter och kurser som inspirerar till ”mångkulturalism” ska ersättas med sådant som leder till ”nationell sammanhållning och identitet”.
På regional nivå föreslår SD ofta nedskärningar, alternativt nedläggning, av de offentligägda folkhögskolorna.
Som huvudargument i motionen, anförs att ”folkhögskolan i stort är ett forntida arv från Socialdemokratin, och därför har spelat ut sin roll”.
I sanning ett märkligt påstående!
De första folkhögskolorna startade år 1868, inspirerade från Danmark, med en ansats att vara en nödvändig skolning för böndernas barn.
Den första folkhögskolan med stark anknytning till arbetarrörelsen, Brunnsvik, grundades år 1906, nästan 40 år efter att de första folkhögskolorna startade.
Av landets totalt 154 folkhögskolor utgör endast 13 stycken det som samlat kallas Arbetarrörelsens folkhögskolor.
Man kan undra vad övriga 141 folkhögskolor med sin rika flora av huvudmän/ägare tycker om att buntas ihop och etiketteras som ett ”arv från socialdemokratin”?
Att folkhögskolan skulle ha spelat ut sin roll motsägs av de mer än 30 000 studerande per termin på långa kurser och cirka 75 000 deltagare på korta kurser per år.
Nuvarande och historisk forskning visar dessutom att folkhögskolan väl fyller sin plats.
Folkbildningen har varit ett rött skynke för Sverigedemokraterna sedan de kom in i riksdagen. I budgetmotioner har anslagen till folkbildningen konsekvent sänkts, jämfört med regeringens och övriga riksdagspartiers förslag
Många är de som tack vare folkhögskolan hittat tillbaka till studier, kommit till rätta i livet trots brokig bakgrund och funnit en fungerande väg in i högre studier.
Många är också de som via Studieomdöme – inte heller det mycket värt, enligt Andersson – fått tillträde till högskola och universitet.
Andersson ondgör sig också över deltagarinflytandet. Kanske för att det fostrar till demokrati och deltagande i det öppna samhället, och därmed uppfyller ett av målen med statens stöd till folkbildningen?
Häpnadsväckande, i en tid då en riksdagsledamot med näbbar och klor borde försvara demokratifostran.
Vidare frågar Sverigedemokraten Andersson vad formen folkhögskola gör som motiverar ett statsbidrag om fyra miljarder om året?
Det är olyckligt att Andersson missat att statsbidraget till Folkbildningsrådet också innefattar statsbidrag till studieförbund.
Bidraget fördelas ungefär fifty-fifty, alltså lite drygt två, inte fyra, miljarder till folkhögskolan. Vill SD i förtäckta ordalag egentligen lägga ner all folkbildning, det vill säga både studieförbund och folkhögskolor?
Man kan ju naturligtvis avfärda den här motionen som tokeri och stolleprov, men tyvärr måste den tas på fullaste allvar!
Berusad av sin framgång går nu SD från att förminska och kväsa folkbildningen, till att öppet gå ut med förslag för att tillintetgöra folkhögskolan.
En fråga som osökt infinner sig är, hur ställer sig de uttalade samarbetspartierna M och KD – numera får kanske även L räknas dit? – till motionen?
Är ni beredda att med ett par penndrag göra rent hus med en skolform som verkat med framgång i Sverige i över 150 år?
Eller kommer ni stå upp för folkhögskolan när den behandlas i utskott och riksdagens kammare under våren?
Den ännu viktigare frågan, där landets folkhögskolor, lärare och framför allt deltagare förtjänar ett svar är; Hur kommer ni ställa er till folkhögskolan efter nästa riksdagsval?
Vi hoppas innerligt att ni inte blir svaret skyldiga på den punkten!
