”Läget är akut – prioritera sjukvården nu”
Kollapsen under pandemin är resultatet av många års nedprioritering för vården och välfärden, skriver Mathilda Bandarian (S).
Det finns inte mycket kvar av välfärden, anser debattören som själv jobbat i vården.
När coronaviruset svepte in anade nästan ingen att det skulle påverka hela vårt samhälle under lång tid framöver.
För en grupp var det dock glasklart att hanteringen av en pandemi i Sverige skulle brista och få förödande konsekvenser. Nämligen alla dem som jobbar inom svensk sjukvård och välfärd.
Redan under min första vecka som timavlönad på sjukhuset var bristerna uppenbara. Avdelningen var så överfull att patienter låg i sängar i en lång rad i korridoren.
Oftast hanns arbetsuppgifter som omvårdnad inte med alls.
Detta var 2017.
När jag sedan återvände som receptionist ungefär ett halvår innan pandemin slog till sattes problemen i ett större perspektiv.
Hopplösheten när jag såg listorna över de fullbokade labben på en dag som är kraftigt underbemannad är omöjlig att sätta ord på.
I ett raserat välfärdssamhälle är inget parti oskyldigt
Det finns inte mycket kvar av den svenska välfärden. Kollapsen är resultatet av en systematisk nedprioritering och återkommande nedskärningar.
Såväl borgerliga som rödgröna regeringar har anledning att skämmas över att skattesänkningar, överskottsmål och sänkt statsskuld har prioriterats framför välfärden och sjukvården.
I ett raserat välfärdssamhälle är inget parti oskyldigt.
I flera år har äldrevården påtalat farorna med att ha en så hög andel timavlönade arbetare med otrygga anställningar.
Ändå har både Folkhälsomyndigheten och regeringen uttryckt förvåning och besvikelse över att de äldre inte kunde skyddas bättre, och endast kunnat beklaga den omöjliga arbetsbörda som sjukvården fått på sina axlar under pandemin.
Sjukvården behöver åter prioriteras. Annars riskerar nästa pandemi att rensa ut det sista av den lilla välfärd vi har kvar.
