”Det är oss arbetare du borde be om ursäkt, Ådahl”
Centerpartisten Martin Ådahl har tagit avstånd från tavlan på en brinnande LO-borg. Men det är inte tavlan som är problemet. Det är hans politik, skriver Karin Åkersten.
”Det Ådahl kan lastas för är en politik där vanliga människors trygghet ska stå tillbaka för företags frihet att exploatera arbetare”, skriver debattören.
Martin Ådahl tog i lördags emot ett pris från centerstudenter som utsåg honom till årets centerparlamentariker.
Det är ett pris som han mycket möjligen också förtjänar, för få centerpartister i modern tid har lyckats få igenom så mycket politik.
Som parlamentariker är Ådahl helt klart framgångsrik.
Eftersnacket har mest handlat om den osmakliga tavla han tilldelade under ceremonin där han framställs som en person som precis tänt eld på LO-borgen.
Den ungdomliga kreativiteten och naiviteten kunde inte kommit mer otajmad i en tid när extremister flyttar fram positioner samt hotar demokratin och dessutom mindre än en månad efter stormningen av Kapitolium i Washington.
Martin Ådahl kan inte lastas för tavlan och har tagit avstånd från den.
Vad Ådahl däremot kan lastas för är en politik där vanliga människors trygghet ska stå tillbaka för företags frihet att exploatera arbetare.
Som en av konstruktörerna bakom Januariavtalet, med sina långtgående krav på försämrad arbetsrätt, har Ådahl rubbat maktbalansen på arbetsmarknaden mer än någon regering gjort sedan åtminstone 1970-talet.
Det är vår trygghet som monteras ner och våra drömmar om ett anständigare liv med mer värdighet som brinner
Dessutom har han fått en socialdemokratisk regering att driva den i allmänhet impopulära politiken som går längre än vad de senaste borgerliga regeringar vågat sig på.
Utan säkerhet och med otrygga anställningskontrakt ska vi producera maximalt och skapa vinstutdelningarna åt ägarna innan vi kastas ut för att bytas mot nya arbetare.
Det är inte LO som Centerpartiet ska be om ursäkt till för tavlan Martin Ådahl fick mottaga.
När LO-borgen bildligt brinner är det inte tjänstemännen där inne som far mest illa utan vi i arbetarklassen på Sveriges arbetsplatser som drabbas.
Det är vår trygghet som monteras ner och våra drömmar om ett anständigare liv med mer värdighet som brinner.
Det är vi som bygger Sverige och skapar värdena åt företagen, utan oss stannar Sverige.
Det är vi som ska ha ursäkten Martin Ådahl.
