Jens Ganman fnissar in i sin polariserade ekokammare

KOMMENTAR. Om big tech-företagen stänger ned ”den ena eller andra debattören” från sociala medier så kommer högerextremismen bara flytta ned i underjorden och bli permanent.

Så skriver helt opartiske public service-medarbetaren Jens Ganman i dag i Expressen Debatt. Enligt honom kommer polariseringen fortsätta, i det tysta.

I förlängningen kommer det leda till att Sverige får en egen Trump.

Man kan, som jag själv, vara kluven till den makt sociala medier-jättarna har över oss i dag och huruvida företag alls ska ha det inflytandet.

Man behöver inte ens vara direkt för att röster stängs ned, vilket jag inte heller är. 

Men ibland måste vi också prata om konsekvenserna av när de inte stänger ned ett konto och döma nätjättarna utifrån det.

Att motiv, kontext, intention och sammanhang fortfarande är ord som spelar roll. I Trumps fall en nyckfull president som manat till statskupp.

Så skapas Jens Ganmans egen tårtdiagramvärlds basket of deplorables. Av de som inte är majoritetssvenskar

Att sociala medier fungerar som en förstärkande ekokammare för skrämseltaktiker, oro, påhittade faror och rena konspirationsteorier tar Ganman inte alls upp.

Att den mobiliserande kraft som skapas av nätets uppmärksamhetsekonomi ökar den polarisering han säger sig vara emot.

Det är kanske dags att definiera vad ordet ”polarisering” betyder?

Som det ser ut används det mest som en sköld av de som ser den potentiella makten av att utforska den spännande bruna delen av det politiska färgspektrat.

Kritiserar du oss eller våra sammanhang? Är du för polarisering? Då är det ditt fel att vi gör som vi gör och kommer göra ännu värre.

En politisk strategi som fungerat utmärkt för att döda det faktiska samtalet om vad man egentligen håller på med.

Enligt Ganman får man inte enligt ”flera ledande vänsterprofiler”, oklart vilka han faktiskt menar, försöka förstå de som röstar på Sverigedemokraterna – trots att ingen gjort något annat i över ett decennium.

För han, en man som ägnat ett årtionde åt att fnissa rakt in i sin egen ekokammare, vill bara prata om den eviga polariseringen mellan eliten och ”the basket of deplorables” – ett korkat citat av presidentkandidaten Hillary Clinton – i en slapp analys där han gjort det oerhört enkelt för sig. Och som han givetvis själv har allt att vinna på att göra.

Bland de som stormade Capitol Hill fanns en tidigare flygvapenofficer, en Youtuber, en rockstjärna, sonen till en högt uppsatt domare i New York, en republikansk politiker från West Virginia.

Inte dina typiska representanter för jordens salt utan snarare lika mycket för makten som Hillary Clinton.

Verkligheten är sällan så enkel som den svartvita högerpopulistiska bilden. Polariseringen står inte mellan de som är konspiratoriska rasister och de som inte är det.

Trots det så bankades den sanningen in i oss under hela tiotalet. Idag används den mer eller mindre som riktlinje för Public Services opartiskhet.

Vi skulle prata med Sverigedemokraterna, ständigt på deras villkor, som med tiden normaliserats och därigenom blivit allt extremare. Och för att motverka polariseringen så följde världen efter.

Så sitter toppmoderaten och tidigare migrationsminister Tobias Billström där och är tacksam på Twitter över att moderaterna röstade mot att FN:s barnkonventions skulle bli svensk lag.

För att den just räddat en fjortonårig flicka från att utvisas till Syrien.

Vi har lyckats med bedriften att på två decennier relativisera och politisera idén om alla människors lika värde. Snacka om normalisering.

Nu varnar inte Jens Ganman med konsekvensen om vi inte fortsätter följa Sverigedemokraterna in i deras världsbild – alltså en egen Trump – han hotar med den.

För konceptet ”prata med” innefattade aldrig att säga emot eller protestera i den högerpopulistiska ekvationen.

Det är enbart upp till de progressiva att göra något åt polariseringen, genom att tiga och lyssna. Aldrig någon som Jens Ganman själv. Han ska bara prata på.

Men prata inte om verkligheten. Prata inte om den aggressiva nedmonteringen av las, a-kassa. fackförbund och sjukförsäkringar. Om hur globalisering och automatisering gjort att de traditionella industrijobben decimeras.

Om att frågan varför vi känner oss otrygga kan ha sin förklaring i att de gemensamma trygghetssystemen monterats ned.

Om en överprivatiserad välfärd eller ett korrupt skolsystem där det knappt går att göra skillnad mellan vilka moderater som är folkvalda och vilka som sitter i skolkoncernernas styrelser eller lobbyorganisationer. 

Verkligheten är sällan så enkel som den högerpopulistiska bilden. Polariseringen står inte mellan de som är konspiratoriska rasister och de som inte är det

Samma lobbyister som lyckades med bedriften att köpa Sverigedemokraternas stöd och få dem att bryta sitt löfte till väljarna om vinster i välfärden.

Istället är det vi får ett eko.

För klicken och lajksen ska in, även för Jens Ganman. Tryggast då är att etablera en auktoritär bild av ett Sverige som tyngt av invandring går under av islamisering, batikhäxor, gängkriminalitet, en svetsare och inte minst invandrare.

Där den enda lösningen är hårdare tag. Ivrigt påhejad av marknadskrafterna.

Så skapas Jens Ganmans egen tårtdiagramvärlds basket of deplorables. Av de som inte är majoritetssvenskar.

En önskvärd bild i den polarisering Ganman själv är drivande till att öka, åt den elit som Årets Svensk själv omfamnats av.

Ska ni fortsätta prata om polarisering. Då får ni faktiskt säga rakt ut vad ni menar finns i de båda polerna.