– Om vi skulle öka bemanningen med 20 procent skulle det behövas ett tillskott på 25 till 30 miljarder, dessutom i ett läge när vi vet att antalet äldre kommer öka och personer i yrkesverksam ålder i princip kommer stå still, säger Greger Bengtsson, samordnare på SKR. 

Coronakommissionens rapport pekar ut flera strukturella brister i äldreomsorgen, varav många varit sedan länge kända. Greger Bengtsson tycker att rapporten är bra och delar i stort den bild som ges.

– Den del som handlar om behov av ökad kompetens och bättre ledarskap håller vi med om och vi har arbetat med det på olika sätt, också tillsammans med facket. Sedan kan man diskutera i vilken takt det går framåt.

På flera punkter riktas kritik mot kommunerna som arbetsgivare. Kommissionen pekar bland annat på att man måste förbättra anställningstryggheten och att andelen timanställda kraftigt bör minska.

Greger Bengtsson håller med om att andelen tillsvidareanställningar behöver öka, men påpekar att timanställda alltid kommer behövas i en verksamhet som måste kunna tillhandahålla vård och omsorg dygnet runt alla dagar på året.

Varför kan man inte använda en bemanningspool med fast anställd personal?
– Det kan vara ett sätt, men under pandemin fanns det arbetsplatser som hade kanske 20 till 50 procent frånvarande personal. Det finns inga bemanningspooler i världen som skulle klara det, säger Greger Bengtsson.

Coronakommissionen anser också att riksdag och regering måste se till att se över vad som är en tillräcklig bemanning, inte minst i vården av demenssjuka.

Redan 2010 krävde en majoritet i riksdagens socialutskott att det skulle tas fram regler om minimibemanning i äldreomsorgen, men efter många turer och hårt motstånd från framförallt SKR, blev det aldrig någon lagstiftning.

Från SKR:s sida har man hela tiden hävdat att det inte skett någon bantning av personalen och att resurserna har följt andelen äldre över 80 år.

När KA för ett år sedan granskade besparingarna i kommunerna så menade Greger Bengtsson att bemanningen snarare kommer att behöva att minskas.

Det håller han fast vid i dag. Att höja bemanningen i äldreomsorgen skulle både bli för kostsamt för samhället och det skulle vara svårt att hitta personal.

– Jag ser behoven och skulle gärna se att resurserna ökade. Men jag är väldigt orolig över att man säger ”nu ska vi göra något åt det här”, och sedan backar man om några år. Om man bestämmer att man ska öka bemanningen så måste det vara långsiktigt.

En mer realistisk lösning vore att se över om man kan förändra arbetssätten, tycker Bengtsson.

– På särskilda boenden tror jag inte att det går att minska bemanningen, där är brukarnas behov för stora. Däremot kan man arbeta för att äldre får rehabilitering tidigt och kan leva självständigt längre och skjuta upp en flytt till ett boende.

Samtidigt finns kritik redan i dag mot att äldre alltför sent får en plats på ett boende?
– Om man behöver det ska man såklart få en plats, men en del med mindre hjälpbehov kanske kan hitta andra boendeformer, som trygghetsboenden. På liknande sätt kan man försöka skjuta upp de äldres behov av hemtjänst tror han.

Alla de undersköterskor som vittnar om att de fått mer att göra och att arbetat blivit stressigare, har de fel?
– Nej, det tror jag inte alls. Men det är värt att fundera över varför de upplever det.  En sak som är problematisk är detaljstyrningen och de dåliga stödsystem vi har för schemaläggning.

Coronakommissionen pekar också ut bristande språkkunskaper hos personalen. Ett annat känt problem som lyfts fram i rapporten är att chefer har för många medarbetare att ansvara för.

Mycket av det Coronakommissionen har lyft fram är sedan länge kända brister. Finns det någon självkritik, något som arbetsgivarna borde ha åtgärdat?
– Det finns saker som vi påbörjat arbetet med, men där man behöver växla upp. Till exempel att vi behöver öka den medicinska kompetensen inom äldreomsorgen.

Artikeln är tidigare publicerad i Kommunalarbetaren som tillsammans med Arbetet och fem andra titlar ingår i LO Mediehus.