”Reglerna för taxi måste reformeras”
Våra taxiförare dör i corona och ingen lyfter ens ett finger för deras arbetsvillkor. Taxibranschen är en av de mest hårdast drabbade branscherna under covid-19. Branschen drogs med urusla arbetsvillkor redan innan pandemin slog till, och som nu riskerar att befästas än mer. Det är därför dags för en reformering av regelverken inom Taxi, skriver Transports ordförande Tommy Wreeth.
”Det krävs en bättre tillsyn av taxibranschen där större fokus läggs på kontroll av arbetstider, kör- och viloregler.”, skriver Tommy Wreeth,
Att köra taxi är riskfullt. Enligt Folkhälsomyndigheten löper taxiförare fem gånger så hög risk att smittas av covid-19 än personer i andra yrkesgrupper.
Och kanske är det inte så konstigt. Taxin har ju, genom ur och skur, alltid varit där för oss.
När pendeln stöter på signalfel. När tunnelbanan och bussen har slutat gå för kvällen. När mormor ska besöka läkaren. Och nu under covid-19, när vi uppmuntras till att inte åka kommunalt.
Taxin är där som en viktig samhällsbärande funktion.
Samtidigt råder en ekonomisk kris i hela branschen och covid-19 har på riktigt ställt saker och ting på sin spets. Vi behöver därför fråga oss själva hur framtidens taxibransch ska se ut.
Och inte är det så som den var innan pandemin. För branschen var urusel redan då och det vill vi inte gå tillbaka till.
Först och främst behöver det finnas kollektivavtal hos samtliga leverantörer. Kollektivavtal finns i dag bland ett fåtal taxitjänster. Endast med kollektivavtal kan vi säkerställa schyssta villkor och löner i taxibranschen.
Lönen ligger på mellan 110 – 127 kr i timmen innan skatt. Det kräver också att nuvarande system med ”procentlön” förbjuds. Vilket hittills inneburit att föraren bara får lön för tiden hen har en kund i bilen.
Det har enbart skapat stress och oro bland förare, och lett till sämre trafikbeteende i väntan på nästa kund. 35 procent av alla förare i yrket uppger att arbetsvillkoren påverkat deras trafikbeteende negativt.
Men det kräver också ett ansvar från de aktörer som upphandlar taxitjänster, såsom regioner, kommuner och företag.
Till exempel kan regioner och kommuner öka likvärdigheten av branschen över landet genom att bland annat standardisera upphandlingsvillkoren sinsemellan.
Samtidigt råder en ekonomisk kris i hela branschen och Covid-19 har på riktigt ställt saker och ting på sin spets. Vi behöver därför fråga oss själva hur framtidens taxibransch ska se ut
Därtill krävs det en bättre tillsyn av taxibranschen där större fokus läggs på kontroll av arbetstider, kör- och viloregler.
Innan pandemin arbetade närmare 30 procent av alla förare mer än 49 timmar i veckan. Vilket är ett brott mot arbetstidslagen, då man inte får köra mer än 200 timmar övertid per år.
Och slutligen behöver det etableras någon form av ekonomisk trygghet i branschen. En hög andel av förarna är stressade över att få en lön som det går att leva på.
Och i samband med covid-19 har det blivit än mer tydligt hur skör branschen är. För vad händer när efterfrågan stryps?
Det är därför viktigt att framöver införa etableringskontroller av antalet taxifordon i landet för att säkerställa att det inte sker en överetablering av taxifordon i vissa områden, framför allt storstäder.
Samtidigt som det sker en underetablering av fordon på landsbygden. Det krävs också att aktörer som upphandlar taxitjänster framöver inför högre krav om ekonomisk stabilitet hos företagen för att säkerställa att de klarar av uppdragen under hela upphandlingsperioden.
Det här tycker vi att våra samhällsbärande förare är värda. Minst sagt.
Jag ser inte hur vi annars ska förvänta oss att de ska stå där mitt i pandemins brinnande låga och riskera sina liv.
