Coronakommissionens kritik mot hur Sverige misslyckades att skydda de äldre från smitta är hård, men rättvis.

Äldreomsorgen och dess personal har varit satt på undantag i många år. Samtidigt som det blir allt fler äldre ökar pressen på de anställda.

Undersköterskor jagar runt i orealistiska minutscheman. Alldeles för många är outbildade och timanställda. Det finns en förklaring till det. Regeringar, regioner och kommuner har prioriterat annat.

Av de 140 miljarder kronor som alliansregeringen sänkte skatten med kunde en del ha gått till att rusta och säkra kvaliteten i äldreomsorgen.

Men firma Reinfeldt valde i stället till exempel att ge redan välbeställda villaägare generösa bidrag för att bygga om kök och badrum. Och att sänka skatten mest för dem som tjänade mest.

Pandemin är en klassfråga. Återigen slår en kris hårdast mot de fattiga. Det gäller både i Sverige och globalt.

Ledarsidan har tidigare skrivit om rapporten från CES (Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin) som slog fast att det är främst är svenskar med lägst inkomst som dött i covid-19, ofta lågavlönade arbetare.

Likadant ser det ut i ett globalt perspektiv. Fler fattiga blir sjuka, fler trångbodda och utsatta dör.

Klass dödar. Samtidigt slår börserna världen över nya rekord. Det är all time high både på Wall Street och i Stockholm.

Det lönar sig att äga kapital och redan vara rik när världen lamslås av ett virus. Tech-miljardärerna blir ännu mer förmögna när allt mer sköts digitalt.

Klyftorna har växt även utan en pandemi, men hur kommer det att se ut när den är över?

Förhoppningsvis inser svenska politiker att om den framtida välfärden ska säkras är det inte fler skattehöjningar som behövs.

Tvärtom, skatterna behöver höjas om till exempel äldreomsorgen ska få de resurser som krävs. Ett betydligt mer progressivt och omfördelande system är nödvändigt om klyftorna ska minska.

Ett nytt internationellt skattesystem behövs också om bördorna ska kunna bäras av dem som har råd.

Hyllade franske nationalekonomen Thomas Piketty tror och hoppas att pandemin banar väg för stora förändringar i synen på globala skatter.

Det är orimligt att de internationella storbolagen och dollarmiljardärerna kan undvika att betala skatt genom att fritt flytta kapital mellan olika länder. Pengarna hamnar ofta till slut i skatteparadis.

Det är galet att länder tävlar om att sänka bolagsskatten för att locka till sig företag. Det är en tävling mot botten, som drar undan pengar från beskattning och som alla i slutändan förlorar på.

Pengar som kunde gått till gemensamma åtaganden går i stället till att öka ojämlikheten, både mellan människor och nationer.

Nu finns ingen världsregering, men världens ledare borde enas om att bolagsskatten i alla länder måste vara minst 25 procent. Det föreslår en grupp nationalekonomer i ICRICT, Independent Commission for the Reform of International Corporate Taxation.

Skatteintäkterna borde användas för att utjämna klyftorna.

Det kanske är en naiv dröm, men tänk om pandemin kunde innebära att solidaritet ersatte egoism.