Svenskt Näringsliv om sjukpenning till timanställda: Orimligt förslag
Ja, timvikarier ska få sjukpenning som alla andra. Nej, det ska de inte. Utredningen om att anpassa sjukförsäkringen efter behovsanställda drar en tydlig skiljelinje mellan arbetsgivare och fackförbund.
Frågan om behovsanställda, till exempel en timvikarie inom vården, ska få sjukpenning när hen insjuknar har aktualiserats under pandemin.
Nu stiger sjukfrånvaron återigen. Och en timvikarie, utan nya inbokade pass, står alltså i dag utan såväl sjuklön som sjukpenning vid sjukdom. I formell mening är personen då arbetslös.
I ett tilläggsdirektiv till den stora utredningen om sjukförsäkringen, som kom i början av året, föreslås bland annat att behovsanställda ska få sjukpenning, om den som blivit sjuk skulle antas ha arbetet under de kommande 90 dagarna.
Nu har samtliga remissinstanser lämnat sina synpunkter i frågan.
LO och TCO ställer sig positiva till förslaget. Men de vill att det ska gälla i 180 dagar, i stället för föreslagna 90. Lika länge som för tillsvidareanställda och egenföretagare.
”Dessa förhållanden har hamnat i blixtbelysning den senaste tiden på grund av den kris som orsakats av covid-19. Det bristande sjukförsäkringsskyddet för tidsbegränsat anställda inom bland annat äldreomsorgen är helt klart ett allvarligt problem inte bara för de drabbade individerna utan också för hela samhället, inte minst utifrån smittskyddssynpunkt”, skriver LO i sitt svar.
Medan arbetsgivarorganisationerna, både privata via Svenskt Näringsliv och offentliga, via Sveriges kommuner och regioner (SKR), avstyrker förslaget.
”Att göra hypotetiska antaganden om att en försäkrad som saknar anställning och inbokade arbetspass skulle arbetat om han eller hon varit frisk är orimligt. Förslaget kan förväntas skapa osäkerhet om sjukförsäkringens omfattning, uppfattas som rättsosäker hos den försäkrade och vara tvistedrivande”, skriver Svenskt Näringsliv.
SKR skriver att man ser en risk för inlåsningseffekter, att den som är behovsanställd fastnar i sjukskrivning i stället för att försöka hitta ett jobb som fungerar bättre utifrån förutsättningarna.
Och att det är orimligt att arbetsgivare ska ha rehabiliteringsansvar för den här gruppen.
”Rehabiliteringsarbete är något som sker fortlöpande under en längre tid och kräver systematik och planering. Det är svårt att ta detta ansvar för en person som är inne och arbetar vid enstaka tillfällen.”
Och vad säger då Försäkrinsgskassan i frågan? Myndigheten håller med om att gruppen behöver ett bättre försäkringsskydd.
Men vill se en enklare konstruktion är förslagets. För att den ska bli lätt att förstå för den försäkrade. Och lättare att tillämpa och informera om för Försäkringskassan.
Myndigheten, vill i likhet med fackförbunden, att en ny bedömning gäller i 180 dagar, inte i 90.
”Sjukförsäkringen blir mer begriplig om samma regler gäller för behovsanställda som för andra anställda.”