Enligt januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L skulle arbetsrätten ”moderniseras”, las försämras och arbetstagarnas rätt till utbildning och omställning förstärkas.

Utredningen om las var stupstock om parterna inte kom överens.

Då slöt Svenskt Näringsliv och PTK överenskommelse om arbetsrätten. Trots LO:s protester ska regeringen nu använda den för lagstiftning, inte  lasutredningen. 

I dag får arbetsgivare med högst tio anställda undanta två personer från turordningen.

Förslaget innebär att alla arbetsgivare kan undanta tre, fyra eller 15 procent av de anställda. Bilföretaget Scania Vabis med ca 10 000 arbetare skulle därför kunna undanta 1 500 arbetare. 

Dessa förändringar i las är den största försämringen någonsin, trots att ”moderniseringen” av anställningsskyddet sedan 1980-talet endast har haft  en inriktning – försämring

Kurt Junesjö och Anders Karlsson

Huvudregeln enligt Arbetsdomstolens praxis är, något förenklat,  att grunden arbetsbrist alltid godkänns, om arbetsgivaren påstår arbetsbrist.

Med dessa undantag blir uppsägningsgrunden ”personliga skäl” helt ointressant. Arbetsgivaren kan ju alltid påstå arbetsbrist.

Och än värre blir det eftersom arbetsgivaren enligt förslaget får göra om undantagen var tredje månad.

Men det räcker inte  att las urholkas genom turordningsreglerna, man ger sig även på uppsägningsgrunden ”personliga skäl”.

Till skillnad från i dag ska arbetsgivaren vid prövning om ”saklig grund” föreligger kunna:

  1. bortse från den anställdes personliga intresse av att behålla anställningen 
  2. bortse från  prognoser om den anställde i framtiden kan tänkas bättra sitt beteende .  
  3. bortse från om arbetstagaren har lång anställningstid utan misskötsamhet. 
  4. anse det tillräckligt att arbetstagarens inte presterar normal arbetsprestation. 
  5. bestämma att anställningen upphör om den sägs upp på grund av sjukdom till skillnad från i dag då den uppsagde kan ogiltigförklara uppsägningen. 

”Saklig grund” för uppsägning är en rättighet för alla anställda.

Enligt överenskommelsen ska arbetsgivare- och arbetstagarförbunden få bestämma vad som är ”saklig grund” för uppsägning.

En lagfäst rättighet förvandlas till en förhandlingsfråga. 

Dessa förändringar i las är den största försämringen någonsin, trots att ”moderniseringen” av anställningsskyddet sedan 1980-talet endast har haft  en inriktning – försämring.  

Det är närmast surrealistiskt att en regering med ett arbetarparti föreslår detta. 

I en tid med ökade samhällsklyftor vore det mest rationella att stärka löntagarnas ställning och förhandlingsposition på arbetsmarknaden, inte tvärtom.