I förra veckan sa regeringen och stödpartierna att överenskommelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv ska ligga till grund för ändringar i arbetsrätten, inte den så kallade Toijerutredningen

Samtidigt sa arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) och statsminister Stefan Löfven (S) att LO ska få säga sitt i den fortsatta processen.

– Men LO kan inte få mer inflytande än raden av andra remissinstanser, säger Martin Wästfelt, som är ordförande i PTK:s förhandlingschefsgrupp.

Martin Wästfelt klargör först att som PTK ser saken behövs inte LO:s underskrift för att överenskommelsen med Svenskt Näringsliv ska gälla.

Även om LO och PTK förhandlade tillsammans mot Svenskt Näringsliv har de agerat som självständiga organisationer, säger Martin Wästfelt, som förtydligar med ett par exempel:

– När arbetsgivarna ville att vi skulle slå ihop de båda omställningsorganisationerna för arbetare och tjänstemän till en, så sa vi tydligt nej. I överenskommelsen finns också olika skrivningar om inhyrning för arbetare respektive tjänstemän.

När överenskommelsen nu ska omsättas i lagstiftning och avtal, så kan politikerna bara påverka hur det ska ske, inte förändra innehållet, säger Martin Wästfelt.

Vad gäller ändringarna i lagen om anställningsskydd, och de vägledande texter som fack och arbetsgivare enats om, så måste politikerna följa överenskommelsen i stort sett ordagrant.

– Det kan hända att det finns något ord som bättre återspeglar vad vi vill uppnå, men i huvudsak ska överenskommelsen gälla ordagrant, säger Martin Wästfelt.

När parterna har sagt att det krävs ”ett tillräckligt allvarligt brott mot anställningsavtalet” för att säga upp en anställd kan alltså politikerna inte ändra detta till exempelvis ”ett synnerligen allvarligt brott”.

De delar av överenskommelsen som handlar om stödet för omställning och kompetensutveckling är inte lika exakt reglerade, utan behöver utredas mer.

Så ska till exempel ett nytt system för allmänt studiestöd utredas, som ska samordnas med ett kollektivavtalat studiestöd.

Staten förväntas också utreda ett nytt system med omställningsstöd för dem som blir uppsagda i företag utan kollektivavtal.

– Vi parter har inte lika stora utredningsresurser som regeringskansliet. Vi har inte mäktat med allt, säger Martin Wästfelt.

– Men staten kan inte ändra exempelvis de ersättningsnivåer för studiestödet som vi har förhandlat fram. Gör politikerna det, så gäller inte överenskommelsen.

Överenskommelsen ska nu bearbetas av en utredare eller arbetsgrupp i arbetsmarknadsdepartementet, för att sedan skickas ut på remiss.

– Vi avtalsparter vill ha en stark ställning i utredningsarbetet, så att vi kan säkra att vår överenskommelse får genomslag, säger Martin Wästfelt.

Att LO skulle få samma starka ställning som PTK, till exempel sitta med i departementets arbetsgrupp, är inte aktuellt, enligt Martin Wästfelt.

– Det skulle inte vara förenligt med överenskommelsen.

LO kan ingå i en eventuell referensgrupp till departementets utredning, och alltså lämna synpunkter när arbetsgruppens förslag går ut på remiss – men då är LO bara en remissinstans bland andra, säger Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt betonar att PTK och Svenskt Näringsliv inte kan tvinga politikerna till någonting.

– Politikerna har chansen att använda vår överenskommelse, de måste inte. Men vill de använda den, så måste de respektera den. De kan inte plocka valda delar ur den.

– Det här är politikerna medvetna om. Under hela förhandlingen har vi parter hållit dem informerade om vad vi gör, och vilka förväntningar vi har på dem.

Förväntningarna handlar alltså om att politikerna ska utforma ny lagstiftning så som PTK och Svenskt Näringsliv vill, men också ta fram nya system för omställning och studiestöd, och utreda en kollektivavtalad a-kassa.

Först när politikerna uppfyllt de villkoren träffar PTK och Svenskt Näringsliv ett nytt huvudavtal.

Det slutliga steget är att PTK:s och Svenskt Näringslivs medlemsförbund antar huvudavtalet som kollektivavtal, bransch för bransch. I det steget krävs inte att alla förbund är med.