”Källkollen brister när aktivister och frikyrkliga vill in i svensk sexual­undervisning”

KULTURDEBATT. Det är mycket snack om sex och barn just nu – två ord som när de placeras i samma mening får många av oss att bli lätt obekväma eller rent av skräckslagna.

Alla vill vi göra det rätta och skydda våra barn från eventuell skada vilket gör att ämnet blir oerhört laddat. 

Debatten om ungas sexualitet har därför varit minst sagt upprörd. Så när förslaget om en stärkt sexualundervisning i skolan och nya examensmål gällande sex och samlevnad i lärarutbildningarna kom upp på agendan blev jag extra glad. 

Det kändes som att vi äntligen skulle kunna lämna den destruktiva polemiken bakom oss och börja vara konstruktiva. Tyvärr hade jag helt förträngt det faktum att när ett problem formuleras av samhället finns det alltid de som vill ta på sig att lösa det. 

Och när där dessutom finns potentiella vinster att göra, monetära eller marknadsmässiga, finns det ännu fler som gärna vill hoppa på tåget. 

Lösningen som många förespråkar just nu är nytt studiematerial till skolan, och det kommer massor!

Det publiceras framförallt på nätet i form av snygga filmer, färdiga lektionsplaneringar och diskussionsunderlag men även i form av fortbildande föreläsningar. 

Avsändare är bland annat: 

• Ett initiativ finansierat av en organisation som jobbar med att hjälpa folk ur prostitution. 

• Ett projekt som jobbar med “pornografins innehåll och skadeverkningar”. 

• Samt olika stiftelser som bland annat jobbar mot våld. 

Med andra ord människor som inte är pedagoger eller experter på sex- och samlevnadsundervisning. 

Det som skaver är att personer och organisationer som i vanliga fall sysslar med helt andra saker än utbildning, pedagogik och frågor om samlevnad för barn och unga plötsligt anser sig vara de absolut bäst lämpade för att ta fram sådant material

Jag har tagit mig tid att kika närmare på ett par av dessa nya material och dessvärre blev jag inte lugnad. En del saker är visserligen helt okej, man är till exempel ofta noga med att lista på vilket sätt man anknyter till kursmål och läroplan. 

Men misstaget som de allra flesta gör är det Skolverket varnar för när de skriver om hur man ska tänka kring undervisningen i sex- och samlevnad, nämligen faller i fällan att lägga huvudfokus på “risk” i stället för “frisk”. 

Alltså mer utrymme för sånt som övergrepp och porrskador än pubertet och relationer. Något som i och för sig kanske inte är så konstigt då de som tagit fram materialet till vardags jobbar med mäns våld mot kvinnor. 

Jag kontaktade en organisation som står bakom ett studiematerial som fått lite extra uppmärksamhet i media då det lanserades stort med både Matilda Ernkrans (minister för högre utbildning och forskning), Kristina Axen Olin (utbildningspolitisk talesperson för M) och företrädare för Skolinspektionen på listan över medverkande. 

Ett peppigt evenemang som även delades av Utbildningsdepartementet på Twitter.

Jag ville kolla hur de tänkte när de på flera ställen i sitt material länkade till Fight the new drug, en anti-porrorganisation som blivit omtalad eftersom den grundats av medlemmar i mormonkyrkan.

En kyrka som bland annat predikar avhållsamhet och är emot utlevd homosexualitet. 

Jag fick ganska snabbt svar att de faktiskt inte hade haft en aning om vad det var man länkade till och att man nu valde att rensa materialet på alla kopplingar till anti-porrorganisationen. 

Man tipsar dock fortfarande lärare och elever om att de kan söka mer kunskap genom att klicka vidare till en sajt tillhörande Talita, en organisation som vilar på kristen grund och jobbar med att rädda kvinnor ur prostitution. 

Både Fight the new drug och Talita säger sig arbeta utan konfessionella inslag.

Men i en predikan från Fridhemskyrkan den 15 mars i år kan man höra Talitas grundare och hennes man berätta om hur de lyckades framkalla ett mirakel som kunde bota en av de unga kvinnor som sökt hjälp hos både dem och psykiatrin utan att lyckas. 

Tack vare att hela personalstyrkan gemensamt fastade och bad under en vecka blev flickan inte bara av med sina självskadebeteenden utan också frälst.

Hon kunde döpas tillsammans med ett par av de andra utsatta tjejerna som fått stöd. 

Slutet gott allting gott?

Spelar det då egentligen någon roll om religiösa människor, eller folk som till vardags sysslar med tex våldsprevention gör skolmaterial?

Det finns ju ingen naturlag som säger att en religiös övertygelse behöver sätta spår i det material man skapar eller att en person som är expert på ett ämne inte också kan mycket om ett annat. 

Jo det spelar roll! Här finns ett stort problem som handlar om trovärdighet, transparens och professionalism. 

För det som skaver är inte framförallt kopplingar till mormonkyrkan – eller att det finns organisationer som använder sig av bön och fasta som ett sätt att framkalla mirakel och på så sätt bota sköra människor. 

Det som skaver är att personer och organisationer som i vanliga fall sysslar med helt andra saker än utbildning, pedagogik och frågor om samlevnad för barn och unga plötsligt anser sig vara de absolut bäst lämpade för att ta fram sådant material. 

Jag ville kolla hur de tänkte när de på flera ställen i sitt material länkade till Fight the new drug, en anti-porrorganisation som varit omtalad eftersom den grundats av medlemmar i mormonkyrkan. En kyrka som bland annat predikar avhållsamhet och är emot utlevd homosexualitet

Visst finns det en chans i teorin att det hela skulle kunna bli okej, men när man inte ens har koll på det man själv valt att länka till säger det något om hur faktagranskningen av materialet i fråga har sett ut. 

Jag är inte emot att barn och unga ska få material om viktiga frågor, tvärtom. Jag vill bara att de och deras lärare ska få det absolut bästa materialet! 

Att lärare ska få hjälp och stöd i det oerhört viktiga arbete vi vill att de ska göra för att våra barn ska utvecklas till trygga, kunniga individer med respekt för både sig själva och andra. 

Helst borde såklart alla lärare få tillgång till material skapat av landets främsta experter på området. Material som genomgått en rigorös faktagranskning och garanterat håller hög nivå. 

Men om vi inte kan garantera dem det ska de åtminstone ges en reell möjlighet att göra upplysta val av vad som ska få komma in i deras klassrum.

Det är både de och deras elever värda.