”Donald Trump är den bästa av USA:s presidenter under min livstid”

KULTURDEBATT. Ett av den senaste tidens mest pinsamma TV-ögonblick kan vara när vår förre statsminster, Fredrik Reinfeldt, på bästa sändningstid i Aktuellt fick göra reklam för sin bok genom att ”debattera” med kristdemokraten Johan Ingerö. Ämnet var om demokratin i USA hotas på grund av Trump.

Två män som tycker snarlikt i politiska frågor fick prata på som om USA aldrig hotat och förstört demokratier och demokratiska processer i många länder. Fakta om USA:s terror genom tiderna lyste med sin frånvaro. 

I Alfonso Cuaróns storfilm Roma möter vi USA-imperialismen i form av en gringo som kampsportstränar arbetarklasskillar i ett fattigt område utanför Mexico City.

Vi ser honom bara en gång när filmens huvudroll, den mörkhyade och ursprungsbefolkningsättade hemhjälpen, åker dit för att tala om att hon är med barn.

I slutet av filmen får hon ett missfall under tumultet av ett upplopp. Hon ser sin expojkvän använda det våld han lärt sig mot studenter.

Filmen utspelar sig i början av 1970-talet. Jag tänker på Tlatelolcomassakern då kanske så många som 300 studenter avrättades 1968, 10 dagar innan invigningen av OS. CIA hade ett finger med i spelet. 

Alla människor jag känner som har blivit torterade har antingen hört en röst som talar nordamerikanska eller torterats av de som utbildades av yankees på den famösa Escuela de las America – ett militäruniversitet drivet av USA:s armé. 

Det finns inte många valrörelser i ett latinamerikanskt land där USA inte blandat sig i för att se till att ”rätt sida” vinner.

När Juan Peron gick mot en jordskredsseger i Argentina 1951 använde folk inte det riktiga namnet på oppositionskandidaten. Istället sa man ”Braden” – namnet på USA:s ambassadör. 

Hade USA inte orkestrerat så många massakrer hade världslitteraturen sett annorlunda ut. Gabriel Garcias Marquez 100 år av ensamhet tar sin utgångspunkt i massakern i Ciénaga utförd av United Fruit Company 1928 då tusentals arbetare avrättades. 

Hade Nixon och Kissinger inte bestämt sig för att genomföra militärkuppen i Chile mot den demokratiskt valde Salvador Allende hade inte jag och tusentals andra chilenare varit i Sverige.

Jag kan inte vänta tills valet är över. Jag vill aldrig mer höra frågan om vem jag föredrar av Trump och Biden. Valet mellan våldet och döden

Hade USA inte varit det enda landet i världen som sprängde atombomben hade barn inte fortfarande insjuknat i strålningen. Hade USA inte… …….listan är oändlig. 

För miljoner barn, kvinnor, arbetare, ursprungsbefolkning, intellektuella, döda och levande är USA i Latinamerika, Asien eller Afrika associerat med våld, tortyr, mord.

Namnet klingar av en vulgär brutal vilja att stoppa all verksamhet som inte är politiskt godkänd av imperiet och dess intressen.

Och för en gångs skull så har USA en president som visar landets verkliga ansikte. Som inte döljer stormaktens egentliga avsikter. Det gör Donald Trump till den bästa av USA:s presidenter i min livstid. 

För det har ju alltid funnits de som stöttat USA, de som har ansett landet vara ledare för den fria världen. Att bruka våld mot det ”kommunistiska” hotet har varit legitimt och propagandan har alltid varit en del av kriget. Siffror om mördade har spelats ner, frågan om bevisföring varit central. 

Det sades länge att det inte fanns bevis för att USA låg bakom kuppen i Chile. Den sidan, den andra sidan har alltid kunnat peka på vackra tal om mänskliga rättigheter och fina lovsånger till demokratin. 

Men under Trumps mandatperiod har detta inte gått. För en gångs skull sammanfaller talet med verkligheten. Och det gör Donald Trump till den mest äkta av USA:s presidenter under min livstid. 

USA:s törst efter fossila bränslen och outtömliga lust att bevaka sina affärsintressen har lett till katastrofala följder för människor i de länder som drabbats, för hela regioner, och i slutändan för hela världen. 

Det skedde efter att USA avsatte Irans populära folkvalda ledare Mossadeq på 50-talet, det skedde efter invasionen av Irak på 2000-talet. Konsekvenserna; terrorism, IS, krig och flyktingströmmar lever vi med än idag. 

Trump sa ”grab them by the pussy” och kallade det för ”locker room talk”. Världen förfärades. Men en av de mest respekterade och uppburne av alla USA:s presidenter John F Kennedy kunde under valrörelser hyra in två prostituerade per kväll. Han organiserade orgier i Vita Huset. 

Trump flirtar med och säger åt extremhögerns proud boys att ”stand back and stand by”. Men den omåttligt populäre president Barack Obama gjorde inte mycket för att reformera polisväsendet och införa strängare straff för dödligt polisvåld. 

Det talas mycket om hur presidenten nu ger sin familj makt. Både Kennedyklanen och Bushklanen var klassiska oligarkfamiljer med nepotism som affärsidé. 

Donald Trump verkar vara en synnerligen misslyckad affärsman. Men de affärer som Bush och Cheeney gjorde i oljebranschen, vilka kulminerade när deras närmaste styckade upp Irak (majestätiskt skildrat i Chockdoktrinen av Naomi Klein) var däremot lyckade. 

Trump är på många sätt USA:s minst hycklande president under min livstid. 

Jag förstår att detta är min alldeles personliga åsikt. Att det finns andra perspektiv och att de också måste få komma fram för att föra en sansad debatt.

Och det är ju det som gör svenska mediers bevakning av USA-valet så extrem. 

Det finns inte många valrörelser i ett latinamerikanskt land där USA inte blandat sig i för att se till att ”rätt sida” vinner

Det finns ofta bara ett perspektiv, ett inifrånperspektiv, där svenska värderingar förs fram genom ögonen på korrespondenter som älskar att åka till New York. En kärlek de delar med en stor del av mellanskiktet i Sverige.

Som hela tiden försöker trycka på oss bilden att Trump bara är ett undantag i den vackraste demokratin i världen. 

Och så går dagarna och det blir bara värre, och mer.  

I sin bok refererar Fredrik Reinfeldt till USA:s gamle utrikesminister. Det får mig att minnas finansborgarråd Anna König Jerlmyrs foto på instagram när hon äter middag med mannen som planerade massmord.  

”Vilken kväll! Hade privilegiet att sitta bredvid 96 år gamla Henry Kissinger.” 

Årets Hasselbladspristagare Alfredo Jaar har också varit besatt av Kissinger. En av hans utställningar heter ”The Kissinger project”. Idén är att han borde ställas inför rätta för krigsbrott. 

Den tragiska ironin i historien med Trump är att USA på många sätt har fått vad de prackat på andra. Efter att i åratal påverkat andra länders presidentval, valt ”rätt” kandidat genom hemliga påverkansoperationer i Latinamerika, Afrika och Asien, spridit fake news via CIA-bulvaner och använt sin underrättelsetjänst världen över för att främja landets intressen fick USA 2016 smaka på sitt eget recept.

Det Putins hantlangare gjorde för att tippa över valet till Trumps fördel – fastslaget i en FBI utredning – var på många sätt en uppdaterad variant av vad USA gjort mot andra länder sedan andra världskriget.

En av åsikterna som fördes fram i uppropet mot rasism på Sveriges Radio var just att journalistiken blir bättre om det är större mångfald bland de som levererar den.

I Sverige lever tiotusentals människor som direkt eller indirekt gått i exil för att USA intervenerat i demokratiska processer. Deras, vårt, perspektiv märks inte över huvud taget. 

Jag kan inte vänta tills valet är över. Jag vill aldrig mer höra frågan om vem jag föredrar av Trump och Biden.

Valet mellan våldet och döden.