Myra Åhbeck Öhrman: Skulle vara PR-aktivism – blev reklam för barnsex

Att marknadsföra sex med barn är en sån där grej man nog inte borde syssla med.

Jag förstår att det är en mycket udda och kontroversiell åsikt, som de allra flesta säkert har problem med. Trots det är jag villig att modigt sticka ut hakan. Jag kan tänka mig att ta kulan, dö på den kullen för allas skull. 

Att inte göra reklam för barnsex är en hållning jag står för, hur impopulärt det än må vara. Skicka alla era bidrag hitåt. 

När ni swishat klart kanske vi kan prata om varför två anti-traffickingorganisationer tyckte att det var en bra idé att göra precis det.

Child10 och Realstars la upp hemsidan “hyrflickvan.se” och använde sponsrade annonser, affischer och flygblad som bland annat delades ut i kollektivtrafiken för att få så många män som möjligt att registrera sig. 

De marknadsförde fiktiva kvinnor som “snygga och sugna”, och försökte locka in personer med säljtexter som ”Nu är du bara sekunder från att få den sköna relation som du förtjänar”.

Vid registrering gav de alternativet att välja att man kunde vara intresserad av att hitta tjejer mellan 15 och 17 år.

Förutom att jag har oerhört svårt för sensationssökande PR-trolleri maskerat som aktivism är jag dessutom emot att man gör reklam för att köpa sex av minderåriga

Sedan gick de stolta (men oroade) ut för att tillkännage att deras pimping haft avsedd effekt. 

I en artikel i GP säger Realstars verksamhetsansvariga Malin Roux Johansson om kampanjen att männen “kanske får sig en tankeställare” när de registrerar sig och får upp en text om att “du är nu på väg att begå ett brott”.

Det säger något att försvaret av kampanjen inte planerats bättre än så. Att det vore schysst om någon klickar sig in på det här och kanske tänker något. 

Banbrytande resultat som verkligen ursäktar den totala bristen på etisk avvägning när man beslutade att, ni vet, göra reklam för precis det man säger att man vill motverka. 

Att köpa sex av minderåriga, om ni hunnit glömma bort det. Jag är personligen emot, gilla och dela texten i hela Skröpplinge om ni också är det.

Har ni delat? Bra.

Då kanske vi kan prata lite mer om hur jävla illa det är med reklamaraktivism. Kampanjer som mest eftersträvar 2000-talets stora buzzword “awareness” som ger dig nog med mediautrymme för att bygga vidare på din PR-karriär med aktiviststämpel.

Det viktiga är inte kampanjen i sig och ännu mindre att förstå mönstren bakom varför någon söker sig till att betala för dating eller att ta betalt för det. 

Det viktiga är att Ida Östensson, chef för kommunikation och påverkan för Child10, får stå i Tv4:s Nyhetsmorgon och påstå att att 1 av 6 män ville köpa sex av barn som att det var fastställd statistik.

Väldigt lite, om någon, tid läggs på att kritiskt bedöma metoderna.

Vad var åldern på de personer som kryssade i att de kunde tänka sig en “flickvän” mellan 15-17? Vilka och hur många delade de ut flygblad till? Var det explicit att sex skulle vara inblandat eller förutsätter de det? 

Hur vet de att personer inte registrerade sig för att se om sajten sysslade med något olagligt? Följdfråga: Är det här inte någon sorts brottsprovokation? 

Jag har svårt att förstå beslutet att driva kampanj för att uppmärksamma sexualiseringen av unga kvinnor genom att lägga vad jag bara kan anta är ansenliga summor pengar på att reproducera och normalisera saker som sugardating. 

Banbrytande resultat som verkligen ursäktar den totala bristen på etisk avvägning när man beslutade att, ni vet, göra reklam för precis det man säger att man vill motverka

För den mest brännande frågan blir nog ändå: Tar ni ansvar för att ni lika gärna kan ha planterat tanken om att hyra en flickvän hos personer som inte övervägt det innan? Som såg era snyggt designade flygblad eller annonser och sedan gjorde research för att faktiskt köpa sex?

Förutom att jag har oerhört svårt för sensationssökande PR-trolleri maskerat som aktivism är jag dessutom emot att man gör reklam för att köpa sex av minderåriga, om ni minns.

Det kanske är modigt av mig, men jag vill ändå understryka att jag har privilegiet att inte behöva försörja mig på att utforma PR-kampanjer för barnsexköp.

Det gör det så klart lättare att ta avstånd.