Tyvärr saknas nya satsningar på en starkare sjukförsäkring i regeringens annars ganska fullmatade budget för 2021.

Därmed består den nedmontering som pågått under lång tid. Det är mycket oroväckande för tilliten till det generella stöd vid sjukdom som försäkringen är tänkt att vara.

En uppenbar följd, som vi redan sett ske under lång tid, är att enskilda och organisationer tecknar egna privata försäkringar när de allmänna skyddet blir sämre.

Ingen vill ju riskera att hamna i fattigdom om de någon gång drabbas av sjukdom.

En följd blir också att skulden för att en del ändå blir fattiga när de blir sjuka läggs på de sjuka själva.

Högerns och borgerlighetens förklaringsmodell, att sjuka och utsatta är lata, har därmed lättare att finna fäste även om vi vet att alla faktiskt blir sjuka då och då och att en del också hamnar i en lång tid av sjukskrivning.

I takt med att fler privata försäkringar uppstår och tar den allmänna sjukförsäkringens plats blir det också lättare för borgerligheten att argumentera för att stöden vid sjukdom är en form av ”bidrag”.

Men är vi sjuka kan vi inte arbeta. Då måste vi klara vår och familjens ekonomi på annat sätt. I Sverige har vi klarat detta genom en försäkringsmodell.

Vi avstår från en del av vår lön för att genom skatten betala in en premie till vår lagstadgade sjukförsäkring.

Det som hänt när sjukförsäkringen har urholkats är att vi fortsätter att betala in premien genom avdrag på lönen men vi får inte längre det skydd vid sjukdom som försäkringen är tänkt att ge.

De som främst blir lidande är LO-anslutna som inte har de ekonomiska medlen att skaffa sig dyra privata försäkringslösningar vid sidan om den försäkringspremie till statens allmänna sjukförsäkring som redan dras på deras lön.

Eftersom hela systemet är byggt på löneavdrag är det i allra högsta grad en facklig fråga att kämpa för att löneavdraget också ska gå till det skydd vi betalar för.

Men vad har då skett med de pengar som flödar in till försäkringen men som inte längre betalas ut?

Som Arbetet och LO:s utredare Kjell Rautio tidigare har beskrivit har dessa pengar i statskassan i stället förvandlats till något som kallas ”allmän löneavgift”.

Den del av inbetalningarna till sjukförsäkringen som inte längre betalas ut har alltså helt frankt döpts om till ”allmän löneavgift” och används till annat.

Den borgerliga regeringen under Anders Borg var först med denna nydaning efter de kraftiga nedskärningarna av sjukförsäkringen under Alliansens tid vid makten, men även den socialdemokratiska regeringen har gjort en liknande förändring.

I sin kommentar till årets budget poängterar IF Metalls ordförande Marie Nilsson att facken måste sätta större press på politikerna för att återupprätta den allmänna sjukförsäkringen.

– Vi ser inga nya satsningar för att förstärka sjukförsäkringen. Vi ska ha rätt att vara sjuka tills vi blir friska. Här måste vi i IF Metall och resten av fackföreningsrörelsen fortsätta sätta press på regeringen, säger hon.

Det är en alldeles utmärkt uppmaning.