KULTURDEBATT. Lunds kommun har köpt konst för 99 000 kronor och det har retat upp många, bland annat Skattebetalarnas förenings slöseriombudsman (SlösO).

En vanlig åsikt tycks vara att det här är pengar som skulle kunna gå till den ekonomiskt hårt pressade  skolan i Lund, där stora nedskärningar gjorts samtidigt som de kritiserade mushusen skapats. 

Det är såklart bra att politiska prioriteringar ifrågasätts. För 99 000 hade en rektor i Lund kunnat anställa 15 % av en lärartjänst. Hade det varit bättre använda skattepengar än mushus? Jag vet faktiskt inte. Det får vara upp till Lunds skattebetalare att avgöra. 

Det jag däremot vet är att 99 000 är småpengar i jämförelse med de summor som skolkonsulter fakturerar landets kommuner för att driva olika typer av projekt.

Projekt som sällan efterfrågats av lärare och rektorer och aldrig granskas och ifrågasätts av journalister eller av näringslivets olika lobbyorganisationer.  

Lunds kommun har ungefär 125 000 invånare. Mushusen har kostat Lunds skattebetalare 80 öre per invånare. Lilla Kramfors kommun har ungefär 18 000 invånare.

Politikerna i Kramfors har anlitat två konsulter för att driva ett projektet som heter “Välskött skola”. Projektet har kostat Kramfors kommun 4,5 miljoner kronor, dvs 250 kronor per invånare. Drygt 300 gånger mer än mushusen.  

Samma konsulter har sålt in konceptet “Välskött skola” till Timrå kommun och Ljusdals kommun. När jag granskat de här tre kommunernas handlingar har jag har hittat fakturor kopplade till “Välskött skola” på sammanlagt 8,4 miljoner kronor.

Det vore bra för debatten om skolans styrning och skolans resurser om landets journalister släppte de enkla klickbetena för en liten stund och skrev om den makt de här konsulterna fått över skolan och om hur mycket de kostar

Marcus Larsson

Men när jag frågat fackliga i kommunerna vad de tycker om projektet har de svarat att de inte märkt någon egentlig skillnad. 

I Norrtälje kommun har man haft höga förhoppningar på styrningsfilosofin LEAN. En konsult har haft uppdraget att driva projektet “Högre höjder” som handlar om att implementera LEAN i kommunen. Den konsulten har kostat skattebetalarna i Norrtälje 2,3 miljoner kronor. 

Jönköpings utbildningschef anser att varumärket formas redan vid kopieringsmaskinen och kommunen har anlitat en PR-byrå och en varumärkeskonsult för att jobba med kommunens arbetsgivarvarumärke.

För en kostnad på 2,2 miljoner har kommunen bland annat fått en verktygslåda med övningar, en värdegrundskortlek, en “vi-bok” och en inspirationsfilm om lärglädje.

8,4 miljoner för ingenting, 2,3 miljoner för att högre höjder, 2,2 miljoner för en värdegrundskortlek eller 99 000 för mushus? 

Det är såklart inte så enkelt att man kan jämföra invånarantal och kostnad och dra slutsatser om vilka kostnader som är rimliga. Men för mig som dagligen läser budgetar, åtgärdsplaner för budget i balans och andra handlingar från skolnämnder känns den uppmärksamhet mushusen fått i det närmaste parodiskt.  

Det vore bra för debatten om skolans styrning och resurser om landets journalister släppte de enkla klickbetena för en liten stund och skrev om den makt de här konsulterna fått över skolan och om hur mycket de kostar.  

Och det vore klädsamt om föreningen Skattebetalarnas slöseriombudsman släppte fokus på enkla symbolfrågor som utsmyckningskonst och även granskade PR-konsulter, varumärkeskonsulter och managementkonsulter. 

Detta talar Skattebetalarna istället inte om alls.