Göteborgs första drive-in-bio. I denna tid, när många platser för kultur har stängts ned, skapas nya lösningar för att kultur ska kunna nå ut.
Det var i kulturen och konsten som min kärlek till fotografi föddes. Som barn fick vi prova på det mesta.
Min första roll på teater var som en orimligt glittrig snöflinga, på el-orgeln spelade systern och jag samma riff om och om igen och efter att fiolen blivit grannarnas värsta fiende blev elbasen desammas räddning.
Senare var symaskinen min bästa vän. Den eländiga perfektionisten i mig fick mig till slut att ge upp målning.
Kameran gav mig chansen att fortsätta med allt, men i stället för att utöva konsten själv fick jag möjligheten att dokumentera de som var bra på det.
Det är nu som branschens hjältar skapar kreativa lösningar för att säkerställa att kulturen och konsten lever vidare även i pandemitider
Kultur är något vi ofta tar för givet när vi omges av den. Det är därför jag är så rädd för vad som händer med alla platser som har försett mig med den hemma i Göteborg.
Min favoritkonsertlokal. Alla teatrar som mamma och jag brukade gå till för att analysera dialogerna på scenen. Museerna som blev mina bästa vänner på kalla söndagskvällar, när de var tomma och samtidigt fyllda med bilder som har vant sig att knappt iakttas av förbispringande besökare.
Så mycket av det här är pausat, på obestämd tid.
Samtidigt tar de värsta tiderna fram det bästa i många av oss.
Det är nu som branschens hjältar skapar kreativa lösningar för att säkerställa att kulturen och konsten lever vidare även i pandemitider.
Som här på Bananpiren där Göteborg fick sin första drive-in-bio.
