DOKUMENT. Den 30 mars har coronakrisen ännu inte blivit vardag. Mot en fond av svenska flaggor presenterar finansministern det fjärde krispaketet på ett par veckor.

– Många kommer att bli arbetslösa. Och av dem har många inte varit med i a-kassan. Människor kommer att fråga sig hur de ska kunna försörja sig och sin familj, säger Magdalena Andersson.

När viruset kommer har bara var fjärde arbetslös rätt till ersättning från a-kassan.

Av denna fjärdedel får de flesta långt under 80 procent av sin tidigare lön.

Över detta är finansministern bekymrad. I all hast sänks kraven för att få ersättning, och ersättningen höjs kraftigt.

När ministern håller presskonferens lyssnar elektrikern Stephan Svanborg med blandade känslor.

– De som blir arbetslösa nu anses inte kunna leva på den ersättning som gällde före corona. Men jag måste klara det.

Stephan Svanborg blev arbetslös våren 2019 och hade passerat dag 100 i sin ersättningsperiod när den nya, generösare a-kassan kom. Så han får inte del av den.

Medan de ”corona-arbetslösa” får 1 200 kronor per ersättningsdag får han 760.

– Det är jättemärkligt att det är så stor skillnad mellan arbetslösa.

För Stephan Svanborg känns politikernas plötsliga oro för de arbetslösa inte ärlig. Att dagpenningen var för låg kan ju inte ha varit okänt för dem.

– När jag blev arbetslös fick jag sluta med min medicinering. Jag hade inte längre råd att köpa ut medicinen.

A-kasseersättningen har återhämtat sig – men är ändå sämre än 1975

Nettoersättningen vid arbetslöshet, som andel av den tidigare lönen, 1975–2020.

Industriarbetaren: A-kassan är tänkt att ge 80 procent av lönen i ersättning (fram till 1 juli 1993 gällde 90 procent). Men det här gäller bara lön upp till ett visst tak. En genomsnittlig industriarbetare har haft lön ovanför det taket. Därför har en industriarbetaren under långa perioder fått mindre än 80 procent av sin tidigare inkomst från a-kassan (och mindre än 90 procent då den ersättningsnivån gällde).
Medelinkomsttagaren: Genomsnittslönen för alla på arbetsmarknaden – inklusive tjänstemän – är högre än lönen för en industriarbetare. En större del av inkomsten ligger därmed ovanför taket. Det gör att medelinkomsttagaren får behålla en mindre del av sin inkomst vid arbetslöshet.
Källa: Social Policy Indicators (SPIN) Database vid Institutet för social forskning (Sofi), Stockholms universitet

---

Genom att ändra reglerna så fort det blir skarpt läge erkänner regeringen och samarbetspartierna att a-kassan har varit otillräcklig hela tiden, anser Kenneth Nelson, professor i sociologi på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.

– Så länge några få procent av befolkningen har en undermålig ersättning är det på något sätt okej. När det plötsligt blir fler inser man: ”Shit, massor av människor kommer att åka ut i fattigdom, så kan vi inte ha det”.

Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, tror att det var avgörande att pandemin berör politikernas eget sociala skikt.

– Plötsligt blev konsulter med 50 000 kronor i månadslön arbetslösa. Människor som sett sig som odödliga och aldrig gått med i a-kassan skulle rasa ner till 10 000 – 12 000 kronor i månaden.

– Så länge a-kassan berör människor i marginalen tillåts den förfalla. Men när arbetslösheten tränger djupt in i medelklassen sprids insikten att a-kassan inte går att leva på.

Taket i a-kassan hänger inte med när lönerna ökar

Högsta ersättningen från a-kassan (brutto) och medianlön i Sverige. 1993–2020.

A-kassetaket, andel av medianlön 1993-2020 (procent)

Källa: SCB och Arbetets beräkningar

Kenneth Nelson har forskat om de sociala trygghetssystemen sedan 1990-talet. Sett dem urholkas, repareras och urholkas igen.

För Arbetet räknar han och hans forskare ut hur den nya a-kasseersättningen står sig i historisk belysning.

Höjningen i april i år är kraftig, ungefär lika stor som den som gjordes i september 2015.

Därmed ligger skyddet vid arbetslöshet på en högre nivå under coronakrisen än under finanskrisen 2008-2009.

Men det är fortfarande lägre än under 1970- och 1980-talen, och lägre än under 1990-talskrisen

Det stora skiftet i synen på a-kassan kom under alliansregeringen 2007–2008, anser Kenneth Nelson.

– Reinfeldtregeringen gjorde ett ohyggligt bra jobb med att sätta agendan: att hög ersättning är av ondo, därför att det försvagar drivkrafterna för arbete.

– Det synsättet sitter fortfarande djupt hos medelklassen. Socialdemokraterna har inte varit förmögna att slåss mot det. Trots att det bygger på väldigt skrangliga forskningsresultat.

Oregelbundna och oförutsägbara ändringar av a-kassetaket

När valet 2014 närmade sig hade taket i a-kassan varit oförändrat i tolv år. Den maximala ersättningen från a-kassan var lägre än socialbidraget. En socialdemokratisk valplattform utan höjd a-kassa hade knappast varit möjlig.

Men i valduellerna med Fredrik Reinfeldt talade Stefan Löfven helst om investeringar. Han slog inte på stora trumman för vallöftet om höjt tak i a-kassan.

– När vi väl hade genomfört det 2015 hände väldigt lite med a-kassan. Att driva ytterligare förbättringar… Det hade inte blivit samsyn i regeringen om det, säger Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo, som var statssekreterare hos arbetsmarknadsminister Ylva Johansson 2014-2019.

När skulle taket i a-kassan ha höjts om inte coronaviruset hade kommit?
– Oj, svårt att säga. I valrörelsen 2018 gav ju Socialdemokraterna inga löften om a-kassan. Bilden var att det inte fanns så mycket att vinna politiskt på att höja den.

När lagen om arbetslöshetsförsäkring kom 1974 var tanken att ersättningen skulle följa en industriarbetarlön. Så blev det inte.

Regeringen bestämmer helt enkelt en högsta ersättning i kronor. Som sedan ligger fast, och urholkas i takt med att löner och priser stiger.

Med glesa mellanrum griper politikerna in. Men det sker helt osystematiskt, påpekar Mats Essemyr, utredare vid TCO.

– På 1990-talet var det av statsfinansiella skäl. När Alliansen sänkte taket i a-kassan var skälen i stället ideologiska: Man ansåg att för hög a-kassa genererar arbetslöshet. Och när S-MP-regeringen höjde taket 2015 var det för att inkomsttryggheten hade urholkats länge. Det är olika motiv hela tiden.

Grundfelet är att ersättningen inte följer ett index, anser Tomas Eriksson, kanslichef på Sveriges a-kassor. Varje regering är fri att höja eller sänka den.

– Det finns ingen tanke om vad som är en rimlig ersättning för den som blir arbetslös. Försäkringen blir oförutsägbar. Det är ett något apart sätt att se på människors försörjning.

Ryckigheten är ett problem eftersom a-kassan är tänkt att ge inkomsttrygghet. Men försäkringen har ett annat syfte också, påpekar Mats Essemyr: att hålla uppe efterfrågan i dåliga tider.

– Den här kraftiga höjningen ger de arbetslösa en rejäl slant att konsumera för. Det håller igång hjulen i ekonomin.

Just detta var ett av de borgerliga partiernas motiv för att rösta ja när riksdagen klubbade de nya villkoren.

De betonade samtidigt att reglerna är tillfälliga. I en mer normal konjunktur skulle de få ”långsiktigt hämmande effekt på övergången mellan försäkringen och arbete”.

Striden om vad som ska hända när de tillfälliga villkoren slutar gälla i januari 2021 är redan igång. Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke säger i en debattartikel i DN att de generösa villkoren ”minskar arbetsutbudet”. Medan facken vill att de ska bli permanenta.

– Centerpartiet lär förstås motsätta sig det, förmodar Ursula Berge.

– Men pandemin har förskjutit befolkningens perspektiv. Alliansens synsätt, att ”hungriga vargar jagar bäst”… Människor tror inte på det i dag. Därför är en förbättrad a-kassa politiskt möjlig.

Kenneth Nelson tvivlar däremot på att krisen skulle ha etablerat en ny syn på a-kassan. Centerpartiet och Liberalerna godtog generösare a-kassa därför att det ändå inte fanns några jobb att söka när pandemin slog till, säger han.

– Så fort jobben är tillbaka kommer de att börja prata incitament igen. Och den debatten kommer Socialdemokraterna att förlora.

Centerpartiets och Liberalernas synsätt har i själva verket redan börjat färga politiken.

Regeringens utredning om a-kassan, som blev klar den 15 juni, har haft i uppdrag att föreslå en tydligare nedtrappning av ersättningen under arbetslösheten.

Det ska få de arbetslösa att söka jobb flitigare. Enligt stödpartierna kommer detta att sänka arbetslösheten.

För varje år samlar Kenneth Nelson nya data om den offentliga välfärden. Och för varje år ökar hans tvivel på att 1970- och 1980-talens generösa ersättningar till arbetslösa och sjuka någonsin kommer tillbaka.

– De framstår mer och mer som en historisk parentes.

Får Kenneth Nelson rätt är a-kassan snart tillbaka på den gamla nivån. Vad den innebär är Stephan Svanborg ett exempel på.

När han jobbade som elektriker fick han 25 000 kronor i månaden efter skatt. Nu får han 11 000.

– Min fru jobbar, annars hade vi inte klarat oss. Jag har en son att försörja. Det blir mycket pasta.