Vad trodde förlaget att de skulle få för bok av Cissi Wallin?
Arbetets kulturredaktör om att förlaget Atlas drar in Cissi Wallins bok.
Cissi Wallins självbiografiska bok Allt som var mitt skulle kommit ut i höst. Nu stoppas den av förlaget. Wallin dömdes hösten 2019 för grovt förtal mot den man hon 2017 på Instagram namngett som sin förövare.
Beskedet om att boken stoppats kom på samma plattform.
Där har hon lagt ut ett skärmdumpat mail från mannens juridiska ombud till förlaget som understryker att Wallin dömts till villkorlig dom för förtalsbrott. De begär att eventuella förtalande uppgifter stryks.
Den anklagade mannen har givit ut en bok med sin berättelse där han valt att beskriva vad som hände enbart genom rättsliga protokoll.
– Vi har låtit en av Sveriges främsta experter på tryckfrihet granska Wallins manus. Dennes bedömning var att om manuset publicerades i sin nuvarande form löpte Wallin stor risk att dömas för grovt förtal och hamna i fängelse, skriver Tove Leffler, förlagschef på Atlas.
Wallin får heller inte betalt då förlaget anser att hon inte lämnat ett godkänt manus som kan anses publiceringsbart.
Wallin skriver, å sin sida, att hon lämnat slutgiltigt manus.
Jag är ingen jurist, men med ett decennium som förläggare i ryggen låter det här som en rejäl soppa av både missförstånd om hur en manusprocess går till och förhoppningar om en kassako för förlaget.
Nyheten om att Wallin skulle skriva Allt som var mitt, med planerat utgivningsdatum i september, kom 8 maj. Alltså fem månader efter att hon dömts för grovt förtal och villkorlig dom.
Rimligen har ett längre samtal än så pågått med författaren. Man har haft alla möjligheter att tänka om på vägen.
Man har nu tagit ansvar för att inte ge ut en bok ett fattigt förlag förmodligen kunnat tjäna en hel del pengar på, men där författaren riskerat fängelse på grund av samma bok
Men det är alltså först nu, med den avslutade produkten i handen, man bestämt sig för att backa.
Vad trodde egentligen Atlas förlag att de skulle få för bok? Redan i säljtexten presenteras den med: ”Cissi Wallin var med om en fruktansvärd upplevelse när hon knappt hade hunnit bli vuxen. Här är berättelsen om skammen, ångesten och rädslan. Vad som kan få en att gå flera år utan att en gör något, vad som kan få en förtränga och förtränga och förtränga och vad som får en att till slut få nog. Om en vågar tala, vågar kanske fler?”
Ingenting pekar på att man med boken var ute efter någon annan berättelse än den Cissi Wallin redan berättat på Instagram, som både utlöste den svenska metoo-vågen och resan till en fällande dom i rätten.
– Vi hade gärna arbetat vidare med manuset, men Wallin uttryckte att hon inte var intresserad av att arbeta vidare med manuset i den riktningen, säger Leffler.
Det är svårt att säga, efter att ha läst den säljtext förlaget lanserat boken med, hur Wallin skulle kunnat göra ändringar utan att det blir en helt annan bok.
Att Wallin inte heller är intresserad av någon annan berättelse förvånar inte. Hon har berättat den i sociala medier, i radio och TV, i musikform, i tidningar och genom de förundersökningar och domar som sprids i nätforum efter nätforum sedan 2017.
Jag är ingen jurist, men med ett decennium som förläggare i ryggen låter det här som en rejäl soppa av både missförstånd om hur en manusprocess går till och förhoppningar om en kassako för förlaget
Och varför skulle hon vilja låta sig tystas? Alla människor har rätt till sin historia.
Men kanske borde Atlas förlag ha frågat sig hur mycket mer det egentligen finns kvar att berätta av en historia som nu varit en offentlig mediacirkus i tre år.
Oavsett vad som hände den där natten för över tio år sedan så är Wallin och den anklagade sammantvinnade i ett offentligt skådespel på sociala medier som aldrig tycks ta slut.
För mig låter det inte bara oerhört tragiskt för båda parterna. Det låter som helvetet.
Förmodligen kommer Wallins bok ges ut, på ett eller annat vis. Hennes följare på Instagram pratar redan om Swishdonationer och crowdfundinglösningar.
Utgivningsbeslut är komplicerade. De flesta förläggare vill inte låta berättelser stå oberättade – särskilt inte om de också kan generera en större slant till förlaget.
Vad få känner till är att när boken väl är utgiven så är det författaren, inte förlaget, som står ansvarig för innehållet. Det är inte bra att det är så.
Böcker med kontroversiellt eller skandalöst innehåll har hög försäljningspotential. Ett desperat förlag kan, i teorin, hetsa sin författare till att gå över gränsen utan att själva behöva ta annat än möjligen den moraliska smällen men ändå kamma hem vinsten.
Man har nu tagit ansvar för att inte ge ut en bok ett fattigt förlag förmodligen kunnat tjäna en hel del pengar på, men där författaren riskerat fängelse på grund av samma bok.
Sett till den aspekten så är Atlas beslut om att stoppa boken rimligt.
Men den insikten borde ha kommit betydligt tidigare.