Vad fick dig att komma hit?
– Jag har många kompisar som jobbar inom vården. Nu jobbar jag 16 timmar i veckan på mitt riktiga jobb. Att få betalt utan att behöva göra något, eller att sitta still, är inte min grej. Och så bor jag i Farsta, så när jag såg att det här startade efter påsk tänkte jag bara ”gud så bra”. Så blev jag fast.

Vad betyder det för dig?
– Det har ett dubbelt syfte. Dels hjälper vi vården. Dels mår man själv ganska bra i själen. För många är det måndag hela veckan nu, en enformig vardag. Dessutom är uppgifterna monotona och kan bli meditativa, vilket gör att man kan skingra tankar och kanske slutar älta att man blivit arbetslös eller oron över vad som händer. Här får vi träffa folk och det blir en trygghet.

Hur går det till?
– Vi skär ut förklädena efter en mall i målarplast. Sedan ”svetsar” vi ihop ärmar med en värmepistol. Det är en ganska enkel procedur som alla ska klara. Här finns ingen resultatpress. Vilket är viktigt, vi har flera som är sjukskrivna för utbrändhet. Då kan det här fungera lite som en egen arbetsträning, ingen press alls från Försäkringskassan eller så. Orkar man inte går man. Varje minut och varje förkläde räknas.

Hur är efterfrågan nu?
– Viss minskning men fortfarande relativt stor, vilket ju är förskräckligt, men det är inte vår diskussion. Den är för större aktörer.

Du blev kvar?
– Ja, jag känner mig behövd. Och jag har möjlighet att hjälpa andra. Kan jag få dem som sliter inom vården att känna sig lite tryggare på sin arbetsplats så sover jag lite bättre om nätterna. Vardagen blir åtminstone ganska trevlig här.

Video från förklädesfabriken