Gick från förskola till äldreomsorg: ”Slutar med klump i magen”
Under coronavåren har barnskötare i Stockholm tillfälligt bytt jobb till äldreomsorgen.
– Jag är en annan människa nu, säger Noemi Rodriguez som gör sitt sista pass bland de äldre i Kista på fredag.
Barnskötarna Noemi Rodriguez och Dragna Skoric tycker att de fått användning av sin språkkunskaper när de jobbat i äldreomsorgen. ”För många gamla är det enda kontakten med modersmålet”, säger de.
De båda barnskötarna Dragana Skoric, vanligtvis på förskolan Ribegården i Kista, och Noemi Rodriguez, vanligtvis på förskolan Svängen i Rinkeby, har under de senaste sex veckorna jobbat inom hemtjänsten och på servicehuset i Kista.
Då, för sex veckor sedan, hade de väldigt få barn, och frågan dök upp om det fanns frivilliga som kunde tänka sig att jobba inom äldreomsorgen i stället.
Till samma lön, samma arbetstider, vilket även gäller förskolelärarna som gått in i äldreomsorgen. Behovet av personal var skriande och de båda nappade.
– Vi får höra att vi är hjältar. Chefer, kolleger, föräldrar är stolta och tackar oss. Men jag måste också tacka. När jag slutar på fredag är jag en annan människa på grund av det här, säger Noemi Rodriguez
På vilket sätt?
– Jag är mer medveten, och mindre självisk. Man vet inte hur de boende har det, de flesta tänker ”de är äldre, de behöver inget”. Men de behöver massor. Och vi dem.
– Människor som lever isolerat, inte bara nu under coronaviruset. Alla kommer dit någon gång. Jag kanske också blir 80 år och ensam, då vore det bra att ha någon som tänker lite på mig, säger Noemi Rodriguez.
Dragana Skoric säger att sista arbetsdagen blir med ”en klump i halsen”.
– Jag har två äldre föräldrar i mitt hemland, så min tanke var att om någon hjälper mina föräldrar varför ska inte jag hjälpa till i en krissituation.
Båda längtar dock tillbaka till sina jobb på respektive förskola.
– Jag uppskattar mitt jobb ännu mer. Här har det varit mindre stressigt just nu, när vi också varit här. Men det är också mindre glädje. Det är en speciell glädje med barn. Den finns inte här. Här är mer lidande och livets nedgång, säger Dragana Skoric.
I stadsdelen Rinkeby-Kista där de båda jobbar är det 15 anställda som gått från förskolor till äldreomsorg. Men det sker i hela staden. Ingen kan svara på exakt hur många det rör sig om.
Inte heller Sveriges kommuner och regioner (SKR) vet hur det ser ut i landet, men organisationen får in frågor om detta, säger Jeanette Hedberg, biträdande förhandlingschef på SKR.
I första hand ska personalbrist lösas på annat sätt, genom att till exempel erbjud deltidsanställda heltid, säger hon.
De som jobbar har det stressigt och hinner inte alltid sitta ner med de äldre. Jag älskar att jobba med barn och kommer inte släppa det. Men jag kan tänka mig att fortsätta hjälpa, helger eller när jag har semester
– Går inte det får man stöd av kollektivavtalet att flytta en person från en verksamhet till en annan. I ett mycket kritiskt läge kan dock frågan ställas på sin spets, och ytterst kan arbetsgivaren tillfälligt beordra en arbetstagare att vikariera för annan personal.
Varken Dragana Skoric eller Noemi Rodriguez hade tidigare jobbat inom äldreomsorgen.
De fick en introduktionsutbildning första dagen och kortare kurser i sådant som basal hygien och i den skyddsutrustning som de ska använda.
De jobbar inte med bekräftade smittade. Och de gör enklare sysslor som lättare duschar, handla mat och mänskligt umgänge.
Att de bär skyddskläder har ställt till det lite. Förra veckan kontaktade affärsinnehavarna i Kista galleria deras chefer och sa att kunder blev rädda av personal som handlade i skyddskläder. Nu har de organiserat det så att några handlar, andra stannar kvar på boendet.
Noemi Rodriguez funderar över att fortsätta på något sätt med äldre.
– De som jobbar har det stressigt och hinner inte alltid sitta ner med de äldre. Jag älskar att jobba med barn och kommer inte att släppa det. Men jag kan tänka mig att fortsätta hjälpa till på helger eller när jag har semester.
