Qatars gästarbetare desperata: ”Bönade och bad vår chef om mat”

– Jag har inte mycket mat kvar. Bara lite ris och linser. Det räcker bara några dagar. Vad händer när den här maten tar slut? säger Rafiq från Bangladesh till The Guardian.

Han har arbetat som städare i Qatar men blev av med jobbet i mars, när pandemin slog till. Och han är långt ifrån ensam.

Qatars över två miljoner gästarbetare utgör runt 90 procent av Gulfstatens befolkning.

Antalet har ökat dramatiskt sedan landet tilldelades herrfotbolls-VM 2022 och storsatsade på arenabyggen och infrastruktur, men när coronaviruset nu stängt ned många arbetsplatser hamnar gästarbetarna i kläm.

Dödstalen är än så länge låga, men med runt 18 000 bekräftade fall är andelen smittade i förhållande till befolkningsmängd bland de högsta i världen. Nästan alla smittade är migrantarbetare.

Landet har infört hårda restriktioner för att få bukt med spridningen och en stor del av ekonomin står stilla.

För att dämpa smällen för företagen meddelade regeringen i mitten av april att arbetsgivare får rätt att permittera anställda utan lön – eller helt enkelt riva deras kontrakt – så länge krisen varar.

En koalition bestående av Amnesty International, Human Rights Watch och flera andra tunga människorättsorganisationer har uppmanat Qatar och andra Gulfstater att ta ansvar för gästarbetarna under krisen. 

Qatars regering hävdar enligt nyhetsbyrån AP att den redan i början av april införde lönegaranti för drabbade gästarbetare.

Men många har inte nåtts av pengarna. När The Guardian en månad senare intervjuar migranter i huvudstaden Doha vittnar många om växande desperation och att de tvingas tigga mat av arbetsgivarna.

– Vi har inga pengar kvar nu. Vi bönade och bad vår chef om mat och till slut gav han oss lite, men vad händer när den tar slut? säger ett hembiträde från Nepal till tidningen.

Sedan mitten av mars har hon och kollegerna fått 100 rial var, motsvarande 270 kronor. De har även tvingats underteckna ett papper om att företaget inte längre är ansvarigt för deras löner.

En filippinska som kom till Qatar för att arbeta i skönhetsbranschen berättar att tajmingen var den sämsta möjliga. Hon anlände i början av mars och blev omgående av med jobbet. Sedan dess har hon fått en halv månadslön. 

– Hur ska jag få mat? Det finns ingen som ger oss. Inte ens min chef ger oss mat, säger hon till The Guardian. 

Dessutom oroar hon sig över att hungern inte bara ska drabba henne, utan även dem hon försörjer i hemlandet.

– Min chef säger att han inte har några pengar. Men min familj i Filippinerna då? De behöver pengarna från mig.