Också årets LO-kongress har skjutits upp på grund av coronapandemin. En digital endagarskonferens i juni ska avverka årsmötesformalia medan alla punkter om anställnings- och omställningsförhandlingar skjuts upp till repskapsmötet i höst.

Men alla övriga frågor bevaras till dess den ”riktiga” kongressen kan hållas, förhoppningsvis om ett år. Och här finns de punkter vi är vana vid att förfasas över. Och reagera på.

Och tyvärr finns ingenting som tyder på att politiska sakfrågor kommer att ha hamnat i ett annat läge fram till juni 2021.

I stället är en läsning av motionerna en påminnelse om en vardag som inte fungerar för många LO-anslutna och som lär bestå, även under post-coronatider.

Som till exempel usla pensioner.

När det nya pensionssystemet började fasas in i slutet av 1990-talet beräknades det fullt utbyggt kunna ge 72-73 procent av slutlönen för de flesta.

I dag vet vi att pensionen för de flesta LO-anslutna inte ger mer än 40-45 procent.

Många som jobbat deltid under vissa skeden i livet hamnar betydligt lägre. Det behövs inte så mycket deltid, till exempel när barnen är små, för att pensionen ska tryckas ned 35-39 procent.

Och detta är en katastrof för många i LO-yrken vilket tydligt framgår av motionerna.

”Bland kvinnor över 75 år löper nästan 35 procent risk för fattigdom. Det är en ökning med nästan 30 procent sedan 2004. Extremt låga pensionsnivåer har blivit ett nytt normalläge”, skriver Seko, Byggnads och Målareförbundet i en gemensam motion om att LO måste fortsätta verka för höjda pensioner.

Och pensionerna är bara en post där ingenting har förändrats sedan innan coronaviruset drog in över Sverige. 

Den generella välfärdens bristande resurser återkommer i flera motioner. Bland annat påminner Kommunal Stockholms län oss om LO-ekonomernas linje att välfärden måste få ökade resurser med 90 miljarder kronor de närmaste tre åren och att nivån därefter ska följa kostnadsutvecklingen.

Att även de privata välfärdsföretagens ohemula vinstuttag angrips i LO-motionerna är därför inte förvånansvärt.

Här framförs, återigen, krav på kraftiga begränsningar av hur mycket av våra skattepengar som privata företag får stoppa i egen ficka genom att skära ned på verksamheten.

Redan 2013 tog LO:s välfärdsutredning fram förslaget att non-profit-princip ska råda i välfärden, alltså att de resurser som avsätts till välfärden också ska gå dit.

Efter valet 2014 tillsatte regeringen en utredning om vinstbegränsning. Med Centerpartiet i främsta ledet röstade Alliansen dock ned dessa förslag i Sveriges riksdag.

Trots att det finns ett starkt folkligt stöd för vinstbegränsningar lyckades Centerpartiet i januariavtalet till och med få in något för svenska förhållanden så ovanligt som en klausul om åsiktsförbud.

De partier som skrev under januaridokumentet ska inte ens få driva frågan om vinstbegränsning. Eftersom vi lever i en demokrati gör visserligen socialdemokraterna det i alla fall. Och flera LO-motioner vill att frågan ska drivas ännu hårdare i enlighet med den ursprungliga non-profit-tanken.

Ett år till dröjer det innan motionerna runt pensioner, vinstuttag och resurser tas upp på den försenade LO-kongressen.

Därtill kommer många andra motioner, om sjukförsäkring, socialförsäkring, arbetsmiljö och andra områden.

Vid en genomläsning står det klart: Världen kommer att vara sig lik även efter coronapandemin, och såväl orättvisor som rättmätiga krav kommer att behöva uppmärksammas.