”Öka samarbete mellan socialtjänst och civilsamhälle när krisen flyttar in i hemmen”
Att vara isolerad i hemmet under coronapandemin riskerar att bli en mardröm för de kvinnor och barn som lever med en våldsam partner eller förälder, skriver fackförbundet Vision och organisationerna MÄN och Unizon.
När barn och vuxna stannar hemma från skola, förskola och arbete under lång tid finns det en risk att våld i nära relationer ökar.
Isolering och ekonomisk kris kan trigga våld, samtidigt som karantänen gör det svårare för kvinnor att söka hjälp.
Rapporter från flera håll i världen visar att de åtgärder som tagits fram för att hantera coronapandemin har lett till en ökning av våld i hemmet, en liknande utveckling riskerar vi även i Sverige.
Vision får redan nu signaler om att antalet anmälningar om barn som far illa har ökat i vissa kommuner, samtidigt som det i andra kommuner är oroväckande tyst kring barnen. Vi vet att det är de sårbara grupperna i samhället som drabbas hårdast under en kris, och socialtjänsten behövs därför mer än någonsin.
Men socialtjänsten klarar det inte själva.
Trycket på ekonomiskt bistånd blir större som en följd av ökad arbetslöshet, vilket innebär en högre arbetsbelastning på landets socialtjänster och den redan pressade personalen.
Vi uppmanar därför beslutsfattare på lokal, regional och nationell nivå att stå kvar vid åtaganden och ambitioner att jobba förebyggande mot våld och ohälsa på sikt
Socialtjänsten behöver förutsättningar att samarbeta mer med civilsamhället, som når ut brett och som invånarna har hög tillit till.
Vi vill se att kommunerna intensifierar stödet till civilsamhället för att nå ut till personer som socialtjänsten har svårt att nå själva.
Nyligen kom beskedet att regeringen ger 100 miljoner till organisationer som arbetar mot mäns våld mot kvinnor, med barn och unga i utsatta situationer, samt våldsutsatta hbtqi-personer.
Det är både nödvändigt och välkommet, civilsamhällets verksamheter bygger på ideella insatser och ekonomin är ofta sårbar.
Nu gäller det att använda pengar och medarbetarnas kompetens på allra bästa sätt – i den egna verksamheten och i samverkan med andra.
Några åtgärder av särskild vikt just nu för att prioritera skydd och stöd till våldsutsatta barn, kvinnor och hbtqi-personer är:
• Skola, förskola BVC och socialtjänst behöver samordna och utöka sitt uppsökande arbete. Barn som under en tid inte är i förskola eller skola måste ha regelbunden kontakt med personal från förskolan eller skolan som i sig ska ha ett nära samarbete med socialtjänsten.
• Säkra att kvinno- och tjejjourer, kriscentrum och skyddade boenden har kapacitet att möta de ökade behoven. Att kommuninvånarna nås av tydlig och målgruppsanpassad information om vart de vänder sig för att söka stöd är A och O liksom att tillgängligheten ökar bland annat med stöd av digital teknik.
• Det måste bli lättare att få beteendeförändrade insatser för personer, främst män, som utövar olika former av våld. Dessa insatser måste vara säkra och trygga för kvinnor och barn och följas upp kontinuerligt. Det krävs ett våldsförebyggande arbete redan i skolan och en bred diskussion kring maskulinitetsnormer och våldsutövande.
• Kommunerna behöver ge stöd och krishantering till vuxna som förlorar sina arbeten och inkomst med oro och ångest som följd. Det handlar inte minst om män, som vi vet är överrepresenterade när det gäller att använda våld och utöva kontroll i familjen i pressade situationer.
Det krävs beredskap och resurser för att hantera effekterna av krisen och isoleringen över tid, inte bara under den akuta fas vi nu befinner oss i.
Vi uppmanar därför beslutsfattare på lokal, regional och nationell nivå att stå kvar vid åtaganden och ambitioner att jobba förebyggande mot våld och ohälsa på sikt.
Det arbetet blir inte mindre viktigt på grund av covid-19, utan snarare ännu viktigare.