”Hur blir vi fler tjejer i byggbranschen?”

Nu har vi kommit in en bit i 2000-talets tredje decennium, uppdateringarna på sociala medier har stått som spön i backen, allt som hänt de senaste tio åren och förväntningarna på det kommande, har inte lyst med sin frånvaro. 

Under 10-talet sattes mål för 20-talet, inte bara på Facebook och Twitter, utan i alla olika typer av rum, och två av de målen brinner vi lite extra för, nämligen de om kvinnor i byggbranschen. 

Sveriges regering och Byggnads har satt varsitt mål i syfte att öka jämställdheten inom bygg- och anläggningsbranschen.

Regeringen vill att 2030 så ska 25 procent av de som anställs vara kvinnor, och Byggnads siktar på att fem procent av medlemmarna år 2022 skall vara kvinnor. 

Att hitta exakt statistik på hur det ser ut i dagsläget är inte någon dans på rosor, 2014 var ungefär 1,5 procent av alla hantverkare kvinnor, Byggnads närmar sig nu två procent kvinnliga medlemmar, och på gymnasieprogrammet bygg och anläggning är cirka 10 procent av eleverna i årskurs ett tjejer.

Enligt Byggföretagens statistik på förstaårselever så har andelen tjejer legat mellan åtta till tio procent sedan 2007. 

Machokultur leder ofta till att människor, både män och kvinnor far illa. Många hanterar det genom att bara finna sig i situationen, ”man håller klaffen och ger fan i att gnälla i onödan”

Mellan 2007 och 2018 har det funnits 61 994 elever på bygg och anläggningsprogrammet, om vi gör det enkelt för oss och räknar på att nio procent av dessa är tjejer så får vi det till cirka 5580 stycken.

Men kommer dessa elever ut och börjar arbeta i byggbranschen när de gått klart gymnasiet?

2011 gick 17 tjejer ut från bygg- och anläggningsprogrammet på Hushagsgymnasiet i Borlänge, i dag jobbar två som målare, en som plattsättare och två som snickare.

Endast fem av 17 har fortsatt som hantverkare. 

Vi behöver stanna upp och fundera vad detta beror på, och vad kan vi göra ännu bättre för att bevara dessa få kvinnor i branschen?

Fortfarande är de sanitära förhållandena under all kritik, både på utbildningar och i arbetslivet. Speciellt på byggservice, där är tillgång till toaletter ofta en bristvara.

Kunder erbjuder för det mesta snällt sina toaletter, men när det är dags för mensveckan, ska vi kasta våra blodiga tamponger och bindor i deras sopor eller kanske ska vi bara rulla in det i lite extra papper, stoppa i byxfickan och hoppas att det ligger kvar där resten av dagen? 

Och sen mensmagen på det, för er som inte vet vad det ordet betyder så går det att jämföra med en bakismage, alltså att man behöver springa på toan och göra ifrån sig titt som tätt.

De gånger toalett inte finns att tillgå och det är kris, då finns inte mycket att göra, man får sätta sig på en hink, eller hoppas att det finns någon skog i närheten man kan springa och sätta sig i och medan man sitter där på huk får man hålla tummarna för att man inte börjar fribajsa på köpet. 

Nej, visst låter det inte som den ultimata första kontakten med branschen för en 16-årig tjej? 

På utbildningarna har vi märkt att sanitetsbehållare saknas, som svar får vi “det finns på damernas omklädningsrum”.

Återigen om det krisar, ska man behöva välja vilken toalett man ska ta?

Det finns kvinnor som blöder så pass mycket under sin mensvecka att dom måste gå upp på nätterna och byta skydd flera gånger, då kan ni tänka er hur mycket det rinner på dagarna när de står upp.

Vi träffar tjejer och killar som går i skolan, de vittnar om bristen på arbetskläder och skyddsskor som passar.

På byggprogrammen har man för det mesta endast en leverantör som tydligen inte kan leverera olika typer av byxor och skor, så man får snällt nöja sig med det som erbjuds.

Vid det här laget vet vi alla att det inte bara är mäns och kvinnors kroppar som är olika skapta utan att det blir ett problem för många elever. 

Fortfarande är de sanitära förhållandena under all kritik, både på utbildningar och i arbetslivet. Speciellt på byggservice, där är tillgång till toaletter ofta en bristvara

Fotriktiga skor och byxor som ser till att knäskydden hamnar på rätt plats bör, och ska inte vara något som man snålar in på, vilket kön man än råkar ha. 

För tro det eller ej, jobbar man som hantverkare så sitter man inte på ändan hela dagarna.

I början av oktober 2019 släppte Sifo en undersökning på Byggnads begäran  “En värld för män och inga andra” där åtta av tio elever vittnar om att det förekommer machokultur på utbildningarna.

Machokultur leder ofta till att människor, både män och kvinnor far illa. Många hanterar det genom att bara finna sig i situationen, ”man håller klaffen och ger fan i att gnälla i onödan”.

Här måste vi, både som fackförening och arbetsgivare kliva in och förändra situationen. 

För det mesta räcker det med att lyfta frågorna för att något ska hända. 

Frågan om skyddsskor och kläder togs upp vid det senaste programrådet på Hushagsgymnasiet i Borlänge där man direkt sa att alternativen skulle ses över.

Chansen finns att få in tjejer i branschen, att nå de där två målen.

Vi behöver bara engagera oss!