”S har allt att lära av socialdemokratin och inget av konservatismen”
Bara för att högerextremismen upptäckt konservatismen som användbart alibi för att rentvå sig från gamla synder behöver inte socialdemokratin göra det, skriver Malin Malm, ordförande S-studenter.
”I sin iver att ta avstånd från marknadsliberalismens långa tolkningsföreträde över hela den ekonomiska debatten riskerar socialdemokrater att samtidigt ta avstånd från det liberala bidraget till kampen för vidgade sociala rättigheter”, skriver Malin Malm.
KULTURDEBATT. Payam Moula, chefredaktör för den socialdemokratiska tidskriften Tiden, skrev nyligen en artikel i Expressen kultur.
Där blandades Marx med konservativa tänkare för att försöka formulera ett svenskt alternativ till ett konservativt tankeexperiment i brittiska Labour.
Idéerna, som brukar kallas för Blue Labour, handlar bland annat om att betona familjens roll i samhällsbygget och ett nedtonande av Labours ambitiösa hbtq-politik.
Det innebär en farlig brytning från det socialdemokratiska upplysningsidealet och det självklara i att socialdemokratins strävan är en frihetssträvan.
I sin iver att ta avstånd från marknadsliberalismens långa tolkningsföreträde över hela den ekonomiska debatten riskerar socialdemokrater att samtidigt ta avstånd från det liberala bidraget till kampen för vidgade sociala rättigheter.
Frågan är om den politiska viljan att vända de senaste decenniernas jämlikhetskollaps kommer finnas eller om Sverige, likt vissa länder i Europa, i stället söker minoriteter att skylla sina problem på
Socialdemokratin har alltid präglats av en kollektivistisk frihetssträvan, där ambitiösa välfärdsreformer stärkt alla människors frihet att växa och utvecklas.
Samtidigt erbjöd folkrörelserna gemenskaper fria från den påtvingade gemenskap familjen innebär, och som Blue Labour så entusiastiskt omfamnar.
Ideologen Nils Karleby formulerade den socialdemokratiska frihetskampen som ett komplement och ett fullgörande av den liberala frihetskampen, inte en brytning från den.
Denna frihetssträvan går även att hitta hos Marx. Det förekommer till och med att Marx argumenterar för avskaffandet av hela den borgerliga familjemodellen.
När socialdemokrater sneglar mot konservativa idéer förringas de sociala problem som kommit med de påtvingade gemenskaperna och som arbetarrörelsen alltid bekämpat.
Under 1900-talets början var det problem som trångboddhet, brist på stimulans i uppväxten och en utbredd alkoholism.
I dag kan den problembilden kompletteras med t.ex. kampen mot hedersförtryck, för hbtq-personers rättigheter, jämställdhet, det jämlika mångkulturella samhället och mot en växande segregation i både bostadsort och uppväxtvillkor.
Om man inte är villig att angripa minoriteters rättigheter har de konservativa tänkarna lite, om något, att bidra med i kampen mot de här problemen.
Dagens kamp behöver fokusera mindre på ytlig nostalgi om ett förlorat folkhem och mer på fördelningen av de resurser dagens arbete skapar.
Socialdemokratin har alltid präglats av en kollektivistisk frihetssträvan, där ambitiösa välfärdsreformer stärkt alla människors frihet att växa och utvecklas
En viktig insats är att stärka den moderna välfärdsstat som är grunden för hela landets gemensamma referensram.
Det kräver också ett återuppbyggande av svenska föreningslivets öppna och fria gemenskaper, där de inte behöver lägga hela sin energi på att kompensera välfärdsstatens brister.
Våra resurser går antingen till den ekonomiska elitens fickor eller till ett jämlikt samhällsbygge, där människor har förutsättningarna att hitta de fria gemenskaper vi alla är beroende av.
Frågan är om den politiska viljan att vända de senaste decenniernas jämlikhetskollaps kommer finnas eller om Sverige, likt vissa länder i Europa, i stället söker minoriteter att skylla sina problem på.
Bara för att högerextremismen upptäckt konservatismen som användbart alibi för att rentvå sig från gamla synder behöver inte socialdemokratin göra det.
Oavsett om konservatismen råkar ha ordet Labour i sig eller inte.
